Skeppet Vasa sjönk på sin första resa 1628. 333 år senare lyftes hon upp från havets botten och idag kan man se Vasa på Vasamuseet i Stockholm.

Första resan

En solig dag i augusti för mycket länge sedan skulle flera skepp lämna Stockholm. Det största skeppet var alldeles nytt och hade tre höga master. Skeppet var prytt med massor av skulpturer målade i många färger. Några glimmade av guld. Ur öppningarna längs skeppets sidor stack kanoner ut och från dem sköt man salut. Då kommer inga kanonkulor utan bara en hög smäll och mycket rök. Så gör man för att visa att något stort är på gång. Skeppets ägare var ingen mindre än kungen själv, Gustav II Adolf. Skeppet hade fått namnet Vasa som en hyllning till kungens släkt. Året var 1628.
Olyckan

Långsamt seglade det stora skeppet mot hamnens utlopp. Plötsligt kom en vindpust och Vasa vickade till, men rätade upp sig igen. Så kom ännu en vindpust och skeppet la sig på sidan. Vattnet började forsa in genom de öppna kanonluckorna. Sakta sjönk Vasa ned på botten. Det dröjde 333 år innan hon såg dagens ljus igen. 1961 bärgades Vasa och idag finns hon i eget museum.

Vilka fanns ombord?

Idag tror vi att det fanns ungefär 150 människor ombord. I gamla dokument (= papper) berättas att kvinnor och barn också var med. De skulle följa med ett stycke på resan. Vi vet namnet på några av de som var med. Kaptenen ombord hette Söfring Hansson. De som såg olyckan har berättat olika om hur många som dog när Vasa sjönk. Minst 30 men kanske så många 50.

Varför byggdes Vasa?

Vasa var inte bara ett vackert skepp, det var också ett krigsskepp. Med ombord fanns 64 kanoner, kulor och krut. Sverige hade flera krigsskepp men inget hade så många och tunga kanoner som Vasa. Vasa skulle nog ha seglat vidare till Polen. Sverige och Polen hade legat i fejd med varandra i flera år och fejden gällde bland annat vem som skulle vara Sveriges kung? I Polen fanns Sigismund, Gustav II Adolfs kusin. Dessa två herrar hade samme farfar, nämligen Gustav Vasa.

Vem byggde Vasa?

Vasa byggdes i Stockholm. Skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson ledde bygget. Till sin hjälp hade han timmermän, snickare, bildsnidare, målare, glasmästare, segelsömmare, smeder och många, många fler. Det tog ungefär 2 år att bygga Vasa. När skeppet var klart hade det blivit ett av de kraftfullaste skepp någon sett. Vasa var 52 meter från topp till köl, 69 meter lång och vägde1200 ton!

Varför sjönk Vasa?

Idag kan man precis räkna ut hur ett fartyg ska byggas för att bli stadigt och snabbt. På 1600-talet använde man sig istället av bestick (= en sorts tabeller med mått över hur ett bra skepp skulle vara byggt). Måtten var en skeppsbyggmästares egen hemlighet. Kanske hade han ärvt dem av sin far. I gamla dokument kan man se att planerna ändrades när Vasa redan börjat byggas. Kungen ville ha fler och tyngre kanoner än man brukade ha. De bestick som man använt för Vasa stämde inte längre och man fick pröva sig fram. Vasa byggdes hög upptill, med två inbyggda däck för kanoner. Stora stenbumlingar (= barlast) lades längst ner i skeppet så att det skulle ligga stadigt i vattnet. Men Vasa blev för tung upptill och barlasten räckte inte till.

Livet ombord

Sjömännen och soldaterna sov och åt mellan kanonerna. Brödet var oftast gammalt och maten mycket salt. Var och en hade sin egen sked men flera män åt ärtsoppan eller grynvällingen ur samma back (= träskål). Öl dracks ur en stånka (= en stor bägare med handtag) som männen skickade emellan sig. Det var trångt ombord och tiden gick långsamt. Många blev sjuka. Var tionde man i varje by skulle hjälpa till i kriget. Några hamnade på kungens skepp. I gamla dokument står att män mellan 15 och 60 år fick komma till flottan. Många kom aldrig hem.

När Vasa bärgades 1961

Ett skepp som legat i vatten så länge som Vasa kan man inte bara låta torka i luften. Då skulle det spricka och falla ihop. Därför sprutade man en sorts olja som stelnar (PEG) på Vasa. Under många år fick oljan sugas in i skeppet samtidigt som vattnet torkade ut. Det är viktigt för Vasa idag att luften inte blir för fuktig eller för torr. Det får inte heller blir för varmt eller för kallt runt skeppet. Inte heller kan man ha för starkt ljus i museet.

Hur mår Vasa idag?

När Vasa låg på botten sögs det också in smuts i skeppet. Smutsen blev bland annat till svavel. Det är ett gult ämne som luktar nästan som ägg fast starkare. Det finns mycket svavel i Vasa. När svavlet tränger ut ur skeppet och möter luft blir det till svavelsyra som inte är bra för träet. Därför måste man hela tiden försöka få bort det sura. Det är många som undersöker hur man bäst ska kunna hjälpa Vasa. Svavlet är inte farligt för dig som besöker Vasamuseet.