Ordning ombord

Intervjuare 1 [00:00:14]: Välkommen till avsnitt nummer två av Sjöhistorisk podd, med mig, Carolina Bladh. Här fördjupar vi oss i ämnen som har med sjöhistoria att göra. Och den här gången ska det handla om ordning ombord. Med mig finns historiker AnnaSara Hammar. Välkommen!

Talare 1 [00:00:32]: Tack.

Intervjuare 1 [00:00:33]: Du har skrivit en avhandling om den sociala ordningen i den svenska flottan 1670-1716. Varför intresserar du dig för just flottan och den här perioden?

Talare 1 [00:00:48]: Jag tror det började faktiskt med perioden, 1600-talet, som jag tycker är ett otroligt spännande århundrade. Det är liksom någon slags tröskel här mellan den gamla, medeltida världen och den nya, moderna. Men sedan snubblade jag in på flottan lite grann av en slump när jag skrev min magisteruppsats. Och då tyckte jag att det var så himla spännande, därför att i en militär organisation, vilken som helst, så sätts ju många mänskliga företeelser på sin spets. Det är förstås en organisation som sysselsätter sig med våld och som hela tiden utmanar våra idéer om vad mänsklighet är och vilka villkor som formar människan. Så det tyckte jag var spännande. Och så har jag ett intresse för hav och båtar, såklart, sedan förut.

Intervjuare 1 [00:01:39]: Vad skulle du säga kännetecknar den här tidsperioden?

Talare 1 [00:01:44]: Oj, det är en ganska stor fråga. Ytligt sett så är det en tidsperiod där det förekommer väldigt mycket krig. Sverige är i krig en stor del av tiden med olika länder, framförallt Danmark. Det är också en ganska svår tid. Man brukar kalla 1600-talet för "lilla istiden". Det är alltså en kall tidsperiod med klimatförändringar, fast åt andra hållet än vad vi ser idag. Så det är många missväxtår och ganska kämpigt. Och med missväxtår kommer också epidemier, som man kan se i dokument och protokoll. Det är flera pestepidemier, koleraepidemier och så vidare. Så det är ganska hårt då. Men samtidigt ska man kanske inte helt ensidigt bara fokusera på det. Jag tycker lätt att det blir så – att 1600-talet är elände. Och så häxprocesserna ovanpå det här, kan man då toppa med. Men det är också ett sådant otroligt spännande och rikt århundrade. Och jag har blivit ganska förvånad själv när jag har tittat på protokoll till exempel. Som rättsväsendet, det är ett rättssäkert samhälle. Och hur måna de är om att det ska bli rättvist. Jag har blivit förvånad över hur öppna och toleranta de är i vissa fall och alla nyanser som faktiskt ryms i en tidsperiod, som försvinner när man bara fokuserar på den här yttre bilden. Jag hörde ganska nyss faktiskt en bra beskrivning av 1600-talet – att det handlar ganska mycket om yta. Alltså, det handlar väldigt mycket om vad man gör. Man är intresserad av vad människor gör, men inte nödvändigtvis av vad de tänker. Så länge man uppför sig någorlunda korrekt, så kan man tänka lite vad man vill. Det har också intresserat mig ganska mycket, för det finns en spänning häremellan, tycker jag mig se.

Intervjuare 1 [00:03:52]: Hur styrdes landet under den här tiden?

Talare 1 [00:03:55]: Sverige var en monarki, precis som idag. Så landet styrdes av en kung eller en drottning – drottning Kristina. Men vid flera tillfällen var det så att när den gamla regenten dog så var tronarvingen fortfarande för ung för att regera. Och då styrdes landet oftast av änkedrottningen och en förmyndarregering, tillsammans med rådet och riksdagen. Och inflytandet mellan kungen, rådet och riksdagen, det varierade ganska mycket hur maktbalansen mellan de här såg ut under den här tiden. Ibland hade riksdagen större inflytande, ibland hade rådet större inflytande. Och under det som brukar kallas "enväldet", under Karl XI och framförallt Karl XII, så begränsades både rådet och riksdagens inflytande rejält. Jag tror att Karl XII inte sammankallade en enda riksdag under sin period.

Intervjuare 1 [00:04:51]: Och religionen – vilken roll spelade den i samhället?

Talare 1 [00:04:55]: Den spelade en jättestor roll. Man brukar kalla det här för den lutherska ortodoxins tidevarv. Det var en ganska – med våra ögon sett – dyster form av kristendom, och ganska hårt formulerad många gånger. Framförallt så influerades man väldigt mycket av gammaltestamentliga tankar och idéer, bland annat Karl IX. Till landslagen lade han till ett kodex från det gamla testamentet, med de här "öga för öga, tand för tand"-principerna. Så kristendomen influerade ju rättssystemet då, naturligtvis, och sedan alla nivåer av samhället. Människor levde ju i och med religionen hela tiden. Jag tror att de flesta, kanske inte alla, men de allra flesta skulle nog inte kunna föreställa sig hur en värld skulle se ut utan Gud eller utan religionen. Men, omigen, det fanns ju en sorts religion som kyrkan och statsmakterna gärna ville se att den följdes, och sedan då vad man ska kalla för mera folkliga religiösa uttryck, som inte heller alltid stämde överens. En sådan här nidbild av 1600-talet är ju att folk sitter hukandes i sina kyrkbänkar medan prästen står och domderar om Guds straff och helvetet och så vidare. Men det har vi sett tidigare, bland annat i Göran Malmstedts "Bondetro och kyrkoro", att riktigt så såg det kanske inte ut i kyrkorna på den här tiden. Folk gick ut och in under gudstjänsten. Man hade slagsmål i kyrkan. Man diskuterade och grälade i kyrkan och man sa emot prästen. Man sålde öl i kyrkan under pågående gudstjänst, och så vidare. Så den där nidbilden stämmer kanske inte riktigt. Religionen var framförallt ett sätt, tror jag, för människor att ordna sitt liv på. Och inte det förtryckande instrument som lades på ovanifrån.

Intervjuare 1 [00:06:56]: En del av syftet med din avhandling är att belysa samspelet mellan den militära organisationens ordning och den enskilda individens plats i den här ordningen. Varför har det här varit viktigt för dig att lyfta fram?

Talare 1 [00:07:13]: En sak som historiker ägnar sig åt ganska mycket är: Vad driver historien? Varför förändras det? Varför ser vårt samhälle idag annorlunda ut än för 200 år sedan? Och svaret på den frågan kan ju vara antingen att man ser på det som att det är strukturella förändringar, strukturerna förändras på det ena eller det andra sättet. Man kan man också ha ett aktörsperspektiv, alltså att det är individerna, särskilda individer, som driver utvecklingen åt ett visst håll. Jag är, precis som många andra historiker, kanske lite någonstans mittemellan – att det beror både på struktur och på individer. Och då tycker jag det är intressant med det här samspelet, alltså hur mycket påverkas individens handlande av hur strukturen ser ut i samhället. Och hur mycket kan individen förhandla, manipulera och vända och böja den där strukturen så att den bättre ska passa in med hur man själv vill ha sitt liv. Och just flottan, eftersom det är en militär organisation, så måste ordningen vara ganska strikt. Så då tänkte jag att jag lättare skulle kunna få syn på vad som händer, alltså i mötet med den här ganska strikta organisationen och individerna som rekryteras från allmogen, som är vana vid en annan sorts ordning. Vad händer när de här möts? Och det händer ganska mycket, kan man säga. De är inte överens om hur ordningen ska se ut, utan individerna försöker hela tiden att manipulera flottans regler, undkomma dem, förhandla, mygla och på alla sätt mjuka upp den här ordningen lite. Och det tycker jag är spännande.

Intervjuare 1 [00:09:02]: Vi återkommer nog till det längre fram här. Svenska flottan var ju en gigantisk organisation och den största arbetsgivaren vid den här tiden. Hur var man som arbetsgivare?

Talare 1 [00:09:16]: Med våra mått mätt, kanske inte en så rolig arbetsgivare. Men med 1600-talets mått mätt en helt okej arbetsgivare, tror jag. Naturligtvis var det så att flottan ägnade sig åt en verksamhet som var ganska hård och tuff. Och som båtsman längst ner, en vanlig sjöman, så var man förstås ganska utsatt i det här. Det går ju inte att komma ifrån. Men samtidigt så hade man ett ansvarstagande om sin arbetskraft. Man var ändå mån om att ta hand om sin arbetskraft och till exempel erbjuda pension åt dem som var för sjuka eller för gamla för att kunna fortsätta arbeta. Och på 1680-talet sträcker man ut pensionen till att även omfatta änkor till exempel. Både armén och flottan är ganska tidiga med att ta det här sociala ansvaret för sina underlydande. I och med att det är en stor organisation också, så är det tydligt att man kan sätta lite press när det behövs. Det ser man både i Stockholm och i Karlskrona – att amiralitetet går in och sätter press på stadens myndigheter för att fixa saker och ordna saker för båtsmännen. Speciellt i Karlskrona är amiralitetet betydligt starkare än vad stadens styrelse är. När pesten slår till i Karlskrona 1711, då är det flottan som tar ansvar för hela organisationen med hur man sätter folk i karantän och planerar hela den organisationen. Så det var nog inte så dumt på ett sätt att tillhöra flottan. Dessutom, om man var en vanlig sjöman, så var man garanterad kost och lön. Och det var ju mer än vad man kanske fick från andra mindre arbetsgivare, där det kunde vara lite si och så med det.

Intervjuare 1 [00:11:11]: Själv är jag inte så insatt i hur flottan var uppbyggd. Vilka olika yrkesgrupper fanns i flottan?

Talare 1 [00:11:20]: Det var som sagt en jättestor organisation. Först har vi sjöfolket, och det är ju alla som arbetar på skeppen till sjöss, helt enkelt. Av dem så är båtsmännen, eller manskapet, den absolut största gruppen. Sedan fanns det underofficerare. Det var skeppare, styrmän och högbåtsmän, som framförallt hade ansvaret för att kommendera manskapet. Det var de som hade den här dagliga kontakten hela tiden med manskapet. Och så fanns ju officerare. Den lägsta officersgraden var löjtnant, och så gick det hela vägen upp till amiral. Och de var ju ytterst ansvariga för vad som pågick ombord. Men till lands fanns det också en stor organisation. Där fanns det också officerare som var sjöofficerare, men som hade ansvar för verksamheten till lands – både arbetet och framförallt sådant med utrustning och proviantering och så vidare. För också det var en jätteorganisation, såklart. Plus att man hade människor från artilleriet och armén i detta. Och alla specialhantverkare som man också kontrakterade – allt från smeder och glasmästare och kompassmakare och alla möjliga. Så det var verkligen en stor organisation med massor av olika sorters människor inblandade.

Intervjuare 1 [00:12:42]: Det handlade ofta om att förvandla nyrekryterade unga pojkar till goda sjömän. Hur gick man till väga här? Fanns det utbildning?

Talare 1 [00:12:54]: Utbildning under den här tiden, det är lite si och så. Det har precis börjat komma, den här idén om att man ska kunna gå en utbildning och sedan ta ut en examen som en bekräftelse på att man har de kunskaper man ska ha. Men det här har inte slagit igenom särskilt stort än och det är bara styrmännen i flottan som så småningom, i slutet av 1600-talet, får den här typen av formell utbildning. Alla andra yrkesgrupper är "learning by doing". Det gäller även manskapet och båtsmännen. Framförallt kan man tänka sig att de blev övade av äldre, mer erfarna kamrater som var kvartermästare till exempel. Och av underofficerarna, inte minst – speciellt högbåtsmännen och skepparna. Sedan ålåg det varje högre officer – löjtnanter och kaptener – att faktiskt öva sina besättningar. Det var deras uppdrag att se till att besättningarna fick den övning de skulle ha. Och det vet vi att det var lite si och så med. Det gick inte alltid som man hade tänkt sig och det var svårt att få till regelbunden övning av besättningarna.

Intervjuare 1 [00:14:08]: Vad innebar den här sociala ordningen? Hur skapade man den?

Talare 1 [00:14:16]: Framförallt så hade man god hjälp av den sociala ordningen i det övriga samhället, såklart. Man vilade mycket på den. Det är ett hierarkiskt samhälle. Idealbilden är att var och en ska veta sin plats och inte försöka ta sig därifrån på något sätt, utan hålla sig där. Och de som är kallade att befalla, ska befalla. Och de som är kallade att lyda, ska lyda. Punkt. Och det här är en ordning man lutar sig ganska mycket mot i flottan. Man har hjälp av att den här hierarkiska ordningen sitter i ryggmärgen på de flesta människor. Man ska komma ihåg att jämlikhet är inte ett ideal i det här samhället, inte för någon. Så man accepterar ju att den här hierarkiska ordningen finns. Men sedan finns det några saker som skiljer sig åt i flottan. Eftersom man rekryterar människor från hela landet och också från andra länder i Europa, så förlorar man lite grann av den här sociala ordningen som råder ute i byar och i kvarteren i städerna, där människor känner varandra väldigt väl och där grannar, släktingar och vänner tillsammans upprätthåller någon form av ordning. Man passar lite på varandra. Den luckras ju upp bland flottans manskap. Man har inte de här smågrupperna med täta, sociala band. Och då tvingas man hitta en annan form av ordning. Det jag tror mig kunna se är att en del av det här ordningsskapandet tas över av amiralitetet. Det som egentligen är en slags underifrån-ordning, det sköts plötsligt av myndigheterna på ett annat sätt. Men också då att så länge samhällets sociala ordning rimmar med amiralitets, så är allting frid och fröjd. Men det finns också händelser då de här två kolliderar lite grann. Så det är både en fördel för amiralitetet att ta hjälp av samhällets ordning, men ibland också en nackdel.

Intervjuare 1 [00:16:26]: Du var inne lite på det nu, tror jag. Men hur påverkade den här militära ordningen resten av samhället?

Talare 1 [00:16:34]: Jag har funderat ganska mycket på det där. Å ena sidan kan man säga att flottan framförallt påverkade det mest närliggande samhället, och särskilt i Karlskrona där man har en hel stad som bara byggs upp kring flottan. Då är det klart att flottan får en stor påverkan på samhället. Men jag tänker att den stora påverkan framförallt – från vilken militär organisation som helst – det är att staten plötsligt gör anspråk på att du som undersåte ska vara beredd att riskera livet för statens skull. Och det präglar ju, tror jag, ganska mycket i hur vi ser på vad en människa är. Det här stora anspråket är ganska nytt på 1600-talet, egentligen. Speciellt när indelningsverket verkligen börjar komma igång ordentligt, och även båtsmanshållet. Plötsligt smälter den militära ordningen ihop med resten av samhället. Och olika myndigheter, både militära och civila, samverkar för samma mål – nämligen att folk ska skrivas ut till armén och flottan. Och det måste ha påverkat människors liv och vardag – att veta att min man, bror eller son när som helst kan rekryteras till armén eller flottan. Bara det, tänker jag, påverkade människor och deras liv på ett ganska djupt sätt. Men sedan lärde ju amiralitetet ut en annan form av arbetsdisciplin än vad som kanske fanns ute i byarna. Arbete under 1600-talet var vanligtvis så att arbetet pågick tills man var färdig med sin uppgift. Däremellan tar man paus och pratade med grannar och vänner, och kanske drack en öl och så vidare. Men amiralitetets arbete, där handlade det inte om att man arbetar tills man är färdig, utan där är det ju tid. Tre timmar ska du stå på din vaktpost. "Absolut", säger de vanliga båtsmännen. Men i deras värld så ingår det i de här tre timmarna också att man går och tänder sin pipa eller att man går och dricker ett stop öl eller pratar med någon. Och det här tycker ju inte amiralitetet är så där jättetoppen. Men någonstans så disciplinerar man ju människor då till att acceptera den här ordningen – att vi jobbar i tid, inte efter när uppgiften är klar eller inte. Så det tänker jag också påverkar ganska mycket.

Intervjuare 1 [00:19:16]: Och hur såg det ut, skillnaden i krigstid och fredstid? Hur uppehöll man ordningen?

Talare 1 [00:19:25]: Det borde vara jättestor skillnad, tycker jag. Nu har jag arbetat med källmaterial från tre fredsår och ett krigsår, bara. Och jag vet att under krigstid så sattes hela organisationen under ett extremt tryck. Det kan man se. Men jag hittade inga skillnader i den sociala ordningen. Det är inte så att vissa brottstyper plötsligt ökar eller att vissa problem plötsligt blir fler eller färre. Utan det ser ganska lika ut även i krigstid. Det här är ett litet mysterium. Jag tycker att det borde vara större skillnader, att man kan se en ökad andel ordningsbrott eller ökad andel deserteringar eller vad som helst. Men det kan man inte.

Intervjuare 1 [00:20:14]: De lyckades då på ett sätt att behålla ordningen intakt?

Talare 1 [00:20:20]: Ja, men kanske. Faktiskt, så gjorde de det. Det är ett sätt man kan se det på i alla fall.

Intervjuare 1 [00:20:27]: En granskning av rättsmaterialet har visat att soldater och sjömän vid den här tiden är överrepresenterade när det gäller våldsbrott. Det var ju, som du var inne på tidigare, det här att man utmanade ordningen. Hur kommer det sig att de så frekvent förekommer i rättsprotokollen, tror du?

Talare 1 [00:20:49]: Jag tror att det beror helt enkelt på att de är utryckta från sina vanliga sociala sammanhang. De har inte det här sociala trycket från grannar, vänner och släktingar som håller pli på dem, utan de är ju ofta lite lösgjorda från det där. Men sedan ska man komma ihåg att det är framförallt soldater som är överrepresenterade bland våldsbrott, faktiskt. Båtsmän, det ser lite annorlunda ut. Och det är faktiskt så att båtsmän i första hand inte var tränade för att utöva våld, utan de var ju sjömän. Och det kan man faktiskt se i rättsprotokollen – att soldater är iblandade i våldsbrott, och ganska grova våldsbrott också. Men inte i lika hög utsträckning båtsmännen. Däremot är de överrepresenterade på andra sätt. Inte minst i stöldmål, till exempel. Och det beror ju på att de inte har något. De äger nästan ingenting. Men så finns det också en annan faktor som jag tror spelar in. Både båtsmän och soldater är unga män som oftast inte äger så mycket, utom när de precis har fått lön eller fått sina legopenningar, alltså värvningspengar, de första pengarna de får. Då kan de plötsligt ha ganska mycket pengar på fickan. Och vad gör unga män när de har mycket pengar på fickan? Jo, då går de till krogen. Och vad gör unga män på krogen? Jo, de slåss och bråkar. Ungefär som idag. Så därför är de också överrepresenterade, för att de tillhör ett skikt där det blir ganska vanligt. Man umgås på krogen, och på krogen blir man osams.

Intervjuare 1 [00:22:33]: Så där kom den här sociala ordningen ur spel? Där hade inte flottan någon kontroll?

Talare 1 [00:22:38]: De hade ingen kontroll över det, nej.

Intervjuare 1 [00:22:42]: Du var inne på stöldbrott. Vad kunde det handla om för andra slags brott?

Talare 1 [00:22:49]: I rättsprotokollen så är det absolut vanligaste brottet olika typer av ordningsbrott. Att man försummar att sköta sin tjänst och framförallt försummar sin vaktpost. Antingen för att man inte dyker upp eller för att man går därifrån innan den är slut. Eller för att man sover på sin vaktpost. Det är den absolut vanligaste typen av brott. Och rymningsbrotten är de näst vanligaste. Det intressanta med dem är att de fallen som dyker upp i flottan, som är ju fall där man faktiskt upptäckt rymlingarna, där visar det sig att det är ganska sällan som intentionen har varit att rymma från flottan helt och hållet. Utan ofta har man bara avvikit. Antingen för att hämta kläder och skor från sina rotebönder, som är ansvariga för deras lön och för deras kläder och så. Ibland ska man hämta ett arv från någon släktning som har dött. Ibland hälsa på familjen. Men intentionen är alltså inte att rymma. Utan man bara försöker ordna med andra saker i sitt liv, och så struntar man att säga till sin officer. Men det är också ett vanligt brott. Och sedan förekommer det en del våldsbrott och bråk också.

Intervjuare 1 [00:24:05]: Vad kunde det handla om för straff då när man begick de här brotten?

Talare 1 [00:24:10]: När det handlar om manskapet, båtsmän, så är det framförallt olika typer av kroppsstraff som man använder. Och här skiljer sig flottan från den civila rätten. För i den civila rätten dömer man bara ut kroppsstraff när man inte kan betala sina böter. Men i flottan dömer man ut kroppsstraff explicit som ett eget straff.

Intervjuare 1 [00:24:30]: Och de hade en egen domstol?

Talare 1 [00:24:32]: Ja, amiralitetsrätten, som var en mellaninstans. Sedan fanns det också lite lägre instanser och en överinstans. Men amiraliteträttens protokoll är vad jag har tittat på och det som det finns material kvar ifrån. De här underrätterna, det har tyvärr försvunnit.

Intervjuare 1 [00:24:50]: Och det finns i amiralitetsrätten så kallade sjöartiklar. Var det här det framkom hur brott skulle straffas?

Talare 1 [00:25:03]: Ja. Under den här perioden som jag har undersökt så finns det två varianter av sjöartiklarna. En från 1644, och sedan gör man om dem 1685. Och här står då alla brott och förseelser som man kan begå och hur de ska straffas. Men, precis som i resten av samhället under den här tiden, så är det oftast så att man i lagen formulerar sig ganska hårt men i praxis dömer man mildare. Det kan man se också i flottan. Och sjöartiklarna 1644, på 1650- och 1660-talen diskuterar man att man tycker att de är alldeles för mörka och hårda. Man dömer inte efter de straffen som står där. Bland annat finns det formulerat att den som har dödat någon annan ska bindas vid rygg med den döde och sedan kastas överbord. Och har man stulit något ska man få en kniv genom handen. Men de här straffen döms inte ut, utan flottan tycker: "Det här är lite för hårt, så här kan vi inte göra." Så man har en annan praxis. Men man dömer ut kroppsstraff. Framförallt dömer man ut straffet springa rå, som innebar att man blev doppad från storrånocken på ett skepp ner i vattnet. Man var fastbunden vid en lina, så släpptes man ner i vattnet och så hissades man upp till storrånocken igen. Och det var väl kanske inte jättebehagligt. Ungefär 15-16 meters fall ner till vattnet, om det var ett lite större skepp. Så det kan inte ha varit så himla trevligt. Men i alla fall, man kan säga att har de ett favoritstraff, så är det detta som är favoritstraffet. Och det kommer faktiskt ett påbud under 1680- eller 90-talet om att springa rå ska bytas ut mot gatlopp, som kanske inte är något trevligare straff på något sätt. Det står två led uppställda med spön eller vidjor eller någonting i händerna, och så springer man emellan de här leden och så ska alla slå varsitt slag med det här spöet. Och kungen tycker att springa rå ska bytas ut mot gatlopp. Men flottan följer faktiskt inte kungens påbud, utan man struntrar i det. Och det är också ganska typiskt flottan. Det är lite si och så om man följer påbuden från kungen eller inte. Det här är min tolkning, men jag tror att man tyckte att gatlopp var för hårt och att man föredrog springa rå som straff, helt enkelt.

Intervjuare 1 [00:27:34]: I din forskning har du tagit del av mycket arkivhandlingar och personöden. Finns det någon historia som gjort särskilt intryck på dig?

Talare 1 [00:27:45]: Åh, det finns många! Jag är mest fascinerad av manskapet. Och ofta när man sysslar med den här vanliga lilla människan, så är det ganska kortfattat och knapphändigt. De flesta fall med båtsmän är också ganska knapphändiga. De innehåller inte så mycket information. Men det finns de här glimrande undantagen, framförallt när det handlar om våldsbrott. Några fall som jag verkligen berörs av, det är unga män som blir involverade i en våldkonflikt där de av en eller annan orsak tvingas dra sin kniv och sedan sticker de till. Och det blir hårda straff för det. Man döms till döden. Jag har två sådana fall där man tydligt kan se hur de – båda är någonstans mellan 15-16 år gamla – av de äldre båtsmännen tvingas till att dra sin kniv för att försvara sig. De har så otroligt svårt att värja sig mot påhopp och påtryckningar från äldre båtsmän. De är unga, oerfarna, de är inte gifta, de har ingen social status att spela med, utan de är ganska utelämnade. För att inte riskera att bli påhoppade och trakasserade hela sin tid i flottan så tvingas de göra någonting och försvara sig. Och då blir försvaret att man drar sin kniv, vilket då döms så oerhört hårt med att man straffas med döden. Där ser man också hur den sociala ordningen inom manskapskollektivet får ganska förödande konsekvenser för de här väldigt, väldigt unga männen.

Intervjuare 1 [00:29:29]: Vi ska runda av här nu. Nu har du gjort den här avhandlingen som heter "Mellan kaos och kontroll". Har du något nytt projekt på gång?

Talare 1 [00:29:40]: Ja, nu håller jag på med båtsmän igen. Men med båtsmansfamiljer. För jag är lite intresserad av hur deras liv utanför flottan såg ut. De allra flesta män under den här tiden gifte sig ju, för så skulle man göra. Ville man bli räknad som en vuxen man så gifte man sig. Och det tror jag att de flesta båtsmän också gjorde, de gifte sig. Och då är jag intresserad av vad som hände med de här familjerna – båtsmanshustrur och båtsmansbarnen – som ju också tvingades att leva ett liv med flottan. Antingen de ville eller inte, så var det så. Så det håller jag på med nu.

Intervjuare 1 [00:30:19]: Vad spännande. Då kanske vi får anledning att återkomma.

Talare 1 [00:30:23]: Ja, kanske det.

Intervjuare 1 [00:30:25]: Tack så mycket.

Talare 1 [00:30:26]: Tack själv.

Intervjuare 1 [00:30:27]: Det var allt från Sjöhistorisk podd för denna gång. Tack och hej!