Stockholms äldsta båt

[Ljud av fiskmåsar och vatten 00:00:01]

Intervjuare 1 [00:00:09]: I Sjöhistorisk podd nummer 4 ska vi prata om Stockholms historia, och närmare bestämt om Stockholms äldsta båt som arkeologer faktiskt hittat mitt i city. Jag heter Karolina Blad och här finns också Mirja Arnshav som jobbar med forskning på Sjöhistoriska.

Hej, Mirja.

Talare 1 [00:00:27]: Hej hej.

Intervjuare 1 [00:00:29]: Du har skrivit en arkeologisk rapport med namnet "Medeltidsbåtarna från kvarteret Svalan". Om vi börjar med att placera oss på kartan, var i Stockholm hittar vi kvarteret Svalan.

Talare 1 [00:00:42]: Det ligger mitt i city, nära T-centralen, alldeles söder om Klara kyrka. Så det är verkligen de gamla Klara kvarteren som låg här. Det är egentligen det sista kvarteret som revs i den här saneringen, som man brukar säga, av Norrmalm på 90-talet när gamla 1700-tals hus revs bort. Det här var tidigare kvarter där tryckerier, Stockholms tidning och så vidare huserade här. Där har vi kvarteret Svalan.

Intervjuare 1 [00:01:18]: Så får vi resa tillbaka i tiden till 1991. Då pågår det en utgrävning i området på grund av schaktningsarbete, det är Stockholms stadsmuseum som gör den här utgrävningen. Det är då man bland annat finner vraken efter två båtar. Hur omfattande var de här fynden?

Talare 1 [00:01:41]: Av båtarna så återstod det delar av botten upp till slaget ungefär, på ena sidan av skrovet. Det låter kanske inte så jättemycket för världen, men man får tänka på att det här är gammalt trä och material. Det är inte så pjåkigt ändå. Själva miljön och grävning i stort genererade ett jättestort fyndmaterial. Det fanns massor av bodar, keramik, rester från verkstäder och en massa spännande anläggningar.

Det är inte omöjligt att det kan ligga delar kvar som man inte lyckades frilägga helt. De gick in i schaktkanterna och så där. Delar av botten, får man säga.

Intervjuare 1 [00:02:29]: I vilket skick var träet?

Talare 1 [00:02:34]: Det var i helt fantastiskt skick, jag har aldrig sett något liknande. Mestadels var det byggs i ek, men även en del fur. Det var knivskarpa kanter på det som var bearbetat. Man kunde se egg spåren från verktygen, när de har bilat det här och så vidare. Det fanns urgröpta dekor ritsar, som ränder ut med borden. Man såg små anteckningar från när de har byggt, när de har dragit ritsar för att markera var de ska placera olika saker. Nitar och järn var bevarade i stor utsträckning. De har hållit ihop bordplankorna. Det var verkligen anmärkningsvärt väl bevarat, de rester som fanns.

Intervjuare 1 [00:03:24]: Vad vet vi idag om den här miljön där båtarna påträffades?

Talare 1 [00:03:29]: Generellt är det så att kring Norrmalm har vi dåliga kunskaper om den äldre bebyggelsen. Det reglerades på 1600-talet och blev en del av staden. Innan så låg det mycket verkstäder och verksamheter som man inte ville ha inne i staden, de placerade här ut. Inte riktigt bostadshus då, utan andra typer av bebyggelse. Det man såg spåren av var krukmakare, skomakare, gjuterier, garverier, fähus, och man har haft djurhållning. Nu pratar jag kanske 15-1600-tal. Om man går längre tillbaka i historien så låg Klara kloster här i slutet av 1200-talet. Det grundades på uppdrag av Magnus Ladulås som även satte sin dotter i klostret, hon blev den första abbedissan där, en liten 7-årig tjej. Det var ett nunnekloster med en tiggarorden.

Intervjuare 1 [00:04:43]: Vad innebär tiggarorden?

Talare 1 [00:04:45]: Det är ett fattighetslöfte, man ska vara fattig. Sedan fick ju klostret stora donationer, så det var en otroligt mäktig instans. De var i en mån väldigt rika och priviligierade men det var fattighet som gällde för nunnorna. Då kan man tänka sig att verksamheten som fanns där måste på något sätt ha varit relaterad till klostret, det är lite osäkert hur under de åren, men man ser att det förekommer en hel del saker såsom lämningar från den tiden. Föremål man ser kan ha kommit från klostret, men det är fortfarande bryggor och sådana saker som man inte har kläm på hur det fungerade.

Intervjuare 1 [00:05:32]: Då gick strandlinjen genom det här kvarteret. Vattnet var där.

Talare 1 [00:05:38]: Just det. Strandlinjen gick här, och genom historien så fylldes det här ut mer och mer. Vid 1600-talet så är det nästan utfyllt, då har man helt enkelt dumpat en massa av stadens sopor för att få mer tomtmark. Men vid medeltiden runt 1200-talet så går strandlinjen här och gör som en liten inbuckling. Det är som en liten vik av Mälaren där vid Norrström som placerar sig just här. Det är ganska spännande att tänka som sjöväg. Det är lite omdiskuterat i vilken utsträckning man kan ha passerat strömmen där vid 12-1300-tal - där någonstans verkar de flesta tro att den har uppkommit och det har blivit svårt att forcera strömmarna, samtidigt som det finns belägg på att man har kunnat dra sig igenom på olika sätt. Det kan ha varit att behovet av en omlastningshamn blev större längre fram på medeltiden. Det är kanske det vi ser spåren av här med kajer och bryggkistor. Jag tycker den maritima miljön är spännande, delar av det här är spår av anläggningar från innan man säger att Stockholm grundades i mitten av 1200-talet. Det här är, jag vet inte vad kan ska kalla det, en för-stad eller bara utmark till det alldeles nygrundade Stockholm. Vi ser att det förekommit massor maritima aktiviteter. Tittar man på planritningarna som gjordes vid utgrävningen så är det påfallande mycket pålar efter alla möjligt anläggningar ute i vattnet. De är inte närmare analyserade eller undersökta, men det går inte att komma ifrån att verksamheter har skett här. Så mycket är tydligt.

Intervjuare 1 [00:07:42]: Fascinerande att man kan hitta det här materialet så här många århundraden senare.

Talare 1 [00:07:48]: Ja, visst är det det. Det är otroligt att leva mitt på en fornlämning[Skratt 00:07:52] i Stockholm-

Intervjuare 1 [00:07:55]: Vad hände med båtfynden efter den här utgrävningen?

Talare 1 [00:08:02]: De demonterades och plockades isär bit för bit, sedan förpackades det och transporterades till konserverings anläggningen på Beckholmen som fanns där sedan Vasa skeppets bärgning och konservering. Där lades de i kar med borsyrelösning. Så blev de liggandes där och föll i glömska, det verkar inte ha upprättats några handlingar av vad man gjorde av fyndmaterialet. De låg där i ganska många år, ingen frågade efter dem förutom när det var dags att skriva rapporten om undersökningen ganska många år efteråt, men då var det ingen som kunde svara på var de blivit av.

Intervjuare 1 [00:08:48]: Efter den här stora utgrävningen 1991 så publicerades 2006 rapporten "Från klostermark till hamnkvarter på 200 år". Här finns ett kapitel om de här vraken efter båtarna. Vad kom man fram till i rapporten om båtarna?

Talare 1 [00:09:10]: Man hade tagit ett dendrokronologists prov på den ena båten, ett årsringsdaterande prov, och fått en datering som indikerade att det var en båt från tidigt 1200-tal. Det var lite sensation, för det är det äldsta båtfynden som vi har i Stockholm. Man tittade då på dokumentationen från undersökningarna; foton och ritningar av de här båtdelarna. Man såg att det här är en båt som rent skeppsbyggnadstekniskt skulle kunna ha varit byggd på vikinga-tiden. Den har de karaktäristiska dragen med bärande skrov, gles och lös intimring. Då tänkte man eftersom den tidsmässigt skulle kunna sammanfalla med äldsta skedet av Klara kloster, om man tänker att båten har seglat ett tag innan den sjönk, så ligger den på klostermarken; då tänker man sig ett samband. Det är en båt som har med klosterverksamheten att göra. I och med att klostret är en maktinstans i medeltidens Sverige så tänker man inte att det är vilken farkost som helst, utan det är ett högreståndsfartyg som signalerar makt och välstånd. Det var väl det om båten man brukar kalla A7 - Anläggning 7 som det heter i rapporten. "Svalan 1" har jag kallat den senare.

Den andra båten som hittades - A8 -, eller "Svalan 2", tänkte man sig att den såg lite ful och plum ut. Den är oregelbunden i sin konstruktion. Det fanns inga dendrokronologiska prov, den var daterad mer stratigrafiskt - att man försökte uppskatta hur den låg i fynd lagren och vad det var för ålder på föremål runt omkring, och hur utfyllnaden i området har skett. Då kom man fram till att den kunde ha en 1600-tals datering. Då är det efter klostertiden i ett skede där man gör mycket utfyllnader för att vinna ny mark. Det var den kontexten man ville förstå den här båten i, som en enkel farkost som slopats för att skapa ny mark.

Intervjuare 1 [00:11:45]: Många år senare så har den här nya dokumentation som du har gjort kastat nytt ljus över båtarna, och deras historia har reviderats. Vad vet vi nu om de här båtarna?

Talare 1 [00:12:01]: Det var så att lokalerna i Beckholmen skulle tömmas och utrymmas. Det var därför man började rota i karen igen, då dök det upp och man kunde då konstatera att det här var delar från kvarteret Svalan. Då bestämdes det att man skulle göra en fördjupad dokumentation för att se om det fanns mer kunskap att få om de här innan de lämnades tillbaka till stadsmuseet. Då kikade jag på dem och jobbade med ett mätinstrument som kallas [faroarm? 00:12:32] där man skapar digitala ritningar genom att dra en penna utmed alla konturer på delarna. Det som slog en var det otroligt välbevarade skicket, vi försökte pussla ihop bitarna och lista ut vilka delar vi hanterade. Eftersom de var demonterade fick man försöka återskapa hur strukturerna hängde ihop och så vidare. Det nästan mest spännande var båten A8, Svalan 2, som egentligen inte var tänkt att ingå i dokumentationen för man tyckte inte den verkade så intressant. Där såg man att under de här taffligt yxade spanten så fanns ett jätte fint skrov som var väldigt likt det från den andra båten från 1200-talet. Man kunde misstänka att man nog har tänkt fel. Den här ser ju också väldigt ålderdomlig ut i grund och botten. Vad som hade gjort att man misstolkat den här var att den var renoverade flera gånger. Man hade bytt ut delar och när man satte dig nya hade man gjort det på ett klumpigt sätt som hade brutit symmetrin, och man hade tänkt annorlunda kring vad som ska vara bärande och så vidare. Det var det man hade misstaget för ett original utförande som gjorde att båten till slut såg lite lattjo ut. Det var nästan roligast att jobba med den. Vi fick en ny datering som visade att det var en medeltida båt från mitten av 1300-talet. Även att virket förmodligen var huggit lokalt, så det var en båt som kunde ha byggts och använts i Stockholmsområdet. En annan sak vi kunde konstatera genom att gå tillbaka och titta på dokumentation från undersökningarna var att den här ligger under en bryggkista. Den har gått sönder i ena änden av en bryggkista, vilket gjorde att vi kunde konstatera att den har sjunkit på öppet vatten och inte i samband med utfyllnadsarbete. Den kan man säga genom sin datering och att det var ett fint byggt fartyg så är det troligare att den här båten har haft koppling till Klara kloster om någon. Det är inte omöjligt att den första också har det, men man får tänka att den sjönk längre ut på mer öppet vatten. Det är ett väldigt trafikerat vatten vid den här tiden, men trafiken in till Stockholm. Man kan tänka sig många olika bakgrunder till den. Där var det också roligt att vi fick en datering, den stämde ganska bra med den vi hade innan. Den bekräftade att det var Stockholms äldsta båt hittills. Men även att virket verkar hugget i Kalmar län. Det innebär att den här båten har gjort en lång resa. Kalmar var en av rikets mest betydelsefulla städer vid den här tiden. Det gav ny kontext och förståelse kring de här fynden, tycker jag.

Intervjuare 1 [00:16:03]: Det handlar alltså om en 1200.tals båt och en 1300-tals båt men virke från Kalmar och Stockholm. Så har vi den maritima miljön de hittats i. Kan man dra större slutsatser utifrån den här kunskapen.

Talare 1 [00:16:21]: Ja, som jag var inne på så är det ett område där det har hänt grejer man inte tidigare kände till. Alla lämningar kom fram när man trodde att grävningen var avslutad. Man hade kommit ned till botten, så dyker de här upp under kulturlagren och i vattenområden. Det är en överraskning, och väldigt spännande, tycker jag. När man tänker på hur Stockholm har vuxit fram, de här aktiviteterna har funnits här och en del sjöfart kopplat till bryggor. Sedan vad gäller båtarna så är det klart att de är jätte intressanta om man är intresserad av skeppsbyggeri och hur det förändras från övergången till ett vikingatida skeppsbyggeri och de traditionerna, till när man hittar andra lösningar och tänker annorlunda med ett annorlunda hantverk på medeltiden. Här blir dessa fynden pusselbitar som man behöver jämföra med andra fynd. Det har ett otroligt värde. Det är ovanligt med sådana här, det är inget massmaterial vi pratar om. Sedan hade vi väl inledningsvis tänkt att vi skulle få svar på frågor om laster, att man kunde analysera drev mellan borden för att se spår av fröer och annat som kan indikera vart de har seglat och hur de har använts. Där gick vi nog lite bet, men som sagt, jag tror inte det heller är de mest intressantaste frågorna, känner jag i efterhand. Den stora arkeologiska potentialen är snarare att vi hade ett otroligt välbevarat material. Den fascinationen som väcktes både hos oss som jobbar med det här, men även hos besökarna som var och tittade på detta. Det gick inte att ta miste på. Det är något speciellt med trä från medeltiden där man ser ristningar och små detaljer och ögonblick man sällan kommer i kontakt med på ett sådant förgängligt material som trä. Det var nog det speciella med de här båtarna, skulle jag vilja säga.

Intervjuare 1 [00:19:04]: Besökare kunde ta del av de här i kulturhuset, eller hur?

Talare 1 [00:19:07]: Ja, så var det. Vi gjorde dokumentationen i utställningslokaler där Medeltidsmuseet hade tillfälliga utställningslokaler. Det var öppet för publik att komma och titta och fråga.

Intervjuare 1 [00:19:22]: Det var välbesökt?

Talare 1 [00:19:23]: Ja, det var det. Jag tror ingen hade hört talas om fynden tidigare, men tyckte det var spännande att det låg så nära platsen där vi stod och jobbade

Intervjuare 1 [00:19:40]: I alla kulturlagren och massan med utfyllnad, hur kan träet bevaras så bra?

Talare 1 [00:19:51]: Det har att göra med att det är syrefattigt, sånt som hamnar under vatten och bäddas ner i lera och andra lager - det blir skyddat från bakterier och mekanisk påverkan. Då kan träd bevaras väldigt länge. I synnerhet i våra vatten som saknar skeppsmask och andra organismer som bryter ned och äter trä. Det kan det göra, men det är fortfarande ovanligt med så gamla båt fynd.

Intervjuare 1 [00:20:24]: Finns det några motsvarande fynd på andra platser i Sverige?

Talare 1 [00:20:30]: Ja, det finns det. Det finns ett antal, i Stadsmuseets magasin ligger det många båtar som har hittats från andra kvarter i Stockholm. I grannkvarteret Elefanten hittades det fartyg. Sedan finns det ju från Kalmar. Man har Kalmarfynden från när man undersökte Kalmar Slottsfjärden på 30-talet och hittade en massa fartyg. De flesta lite senare i datering, men ändå, de finns kvar och är bra dokumenterade. Sedan finns ju många fartygs fynd som man kan sörja över att de inte finns kvar. Det hittades i Ystads hamn för länge sedan, och rykten om vikingaskepp i Södertälje kanal när man grävde det. Men sådant som man tyvärr inte tog till vara. Sedan hittas mer och mer medeltida farkoster under vatten, men de är ofta betydligt sämre undersökta. Man har inte närkontakten för att kunna detaljstudera dem på samma sätt.

Intervjuare 1 [00:21:45]: Var finns Svalan 1 och 2 nu, vad hände med dem efter dokumentationen och det här arbetet?

Talare 1 [00:21:55]: Det var ju sagt att de skulle kasserar. Det var utgångspunkten och anledningen till att vi ville göra en noggrannare dokumentation än man hade möjlighet att göra i fältet när det var så hastigt i slutet av undersökningen. Så merparten av de här båtarna är kasserade idag, det finns några små delar kvar men de ser inte mycket ut för världen. De är inte konserverade så mycket, Stadsmuseet har tagit hand om det. Men merparten är borta.

Intervjuare 1 [00:22:31]: Hur ser du på det som arkeolog, att man kasserar fynden?

Talare 1 [00:22:37]: Det är ju en del av den arkeologiska praktiken, och det är förståeligt på ett sätt. Man kan inte spara allt och det är väldigt mycket som gallras och kasseras i samband med arkeologiska undersökningar. Särskilt på anläggningar, fyndmaterialet finns det rutiner och system för att samla in och hantera, men anläggningarna och spåren av eldstäder, hus, bryggor, allt som är byggda strukturer brukar man inte samla in. Ibland är det så att båtar räknas dit också. De har en särskild problematik med sig, de är stora och skrymmande, inte så roliga att ställa ut säger en del. Väldigt kostsamma att konservera eftersom det är trä. Vi har problem på många museer med överfulla magasin och stora resurser som är uppbundna i samlingarna. Det är mot den bakgrunden man får förstå de här rutinerna. Sedan kan jag tycka att även om det är rationellt och förnuftigt, så måste man ibland tänka större och mer med hjärtat. Det är inte omöjligt att framtiden kan bli besvikna över att till exempel båtarna inte finns kvar. Man kan bara dra jämförelsen med Klara kvarteren eftersom det är den miljön vi befinner oss i. Det var också förnuftigt att riva Klara, på många sätt, men samtidigt ganska sorgligt. Sånt får man fundera över. Det pågår även diskussioner över hur man ska hantera det här.

Intervjuare 1 [00:24:35]: Tack Mirja.

Talare 1 [00:24:37]: Tack, tack!

Intervjuare 1 [00:24:37]: Om man vill läsa mer om Stockholms äldsta båtar så finns din dokumentation på Sjöhistoriskas webbplats. Snart är det dags för sommarledigt, men innan dess kommer vi tillbaka med ytterligare en podd. Du får gärna höra av dig till oss och önska ämnen som du tycker vi ska ta upp. Maila då till podd@maritima.se, eller använd #Sjöhistoriskpodd i sociala medier. Tack och hej!

[Ljud av vatten 00:25:14]