Svartek och blått kulturarv - återanvända skeppsvrak är ett av elva delprojekt under det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Den glömda flottan – Sveriges "blåa" kulturarv 1450-1850 som kartlägger, dokumenterar och studerar den svenska örlogsflottan.
Trämaterialet svartek, eller sjödränkt ek, kommer i Sverige ofta från skeppsvrak. Vilka perspektiv på svensk maritim historia har aktualiserats när svarteken bärgats och återanvänts? Vad har fragmenteringen av vraken inneburit för intresset för skeppens historia och vrakens kulturhistoriska värde? I detta delprojekt utforskas svartekens materialitet och kulturhistoria.
Trävirke som legat länge i vatten eller under jord kan anta en svart nyans och kallas då för svartek. I kontrast till många andra länder, där svartek framför allt kopplas till trä som hittats i mossar, kommer materialet i Sverige och Östersjön framför allt från sänkta krigsskepp. En konsekvens av detta är att svartek i Sverige är intimt förknippat med marinarkeologiska fyndplatser och laddade med minnen av ett maritimt förflutet.
Svartek kan idag återfinnas i till exempel trädetaljer eller föremål i stadskärnor, kyrkor, vardagsrum och officersmässar. Få typer av arkeologiska lämningar har fragmenterats, omformats och cirkulerats i samma utsträckning som de gamla krigsskeppen i Östersjön.
Inom delprojektet diskuteras återanvändning och cirkulation av bärgat trä från vrak i förhållande till minnesprocesser och arvet efter den ”glömda flottan”.
Delprojektet grundas i fältobservationer, intervjuer, arkivmaterial och databasen från Atlasmodulen i forskningsprogrammet.
Delprojektet pågår 2023–2026 och ingår i forskningsprogrammets kulturarvsmodul.
Om Den glömda flottan – Sveriges "blåa" kulturarv 1450-1850
Forskningsrogrammet pågår 2021–2026 och utförs i samarbete mellan Centrum för maritima studier (CEMAS) och Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) samt Museiverket i Finland.
Projektet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond.
Läs mer om forskningsprogrammet