Historia
Vedettbåten Sprängaren är ett av landets äldsta sjögående örlogsfartyg. Sprängaren levererades 1918 tillsammans med systerfartygen Sveparen och Sökaren och byggdes med pengar som från från den så kallade Pansarbåtsinsamlingen 1912. Då fungerade Sprängaren som minsvepare.
Minsveparna byggdes för att söka, upptäcka, identifiera och oskadliggöra minor. Även minutläggning ingick i fartygets möjliga uppgifter. Sveriges behov av dessa fartyg uppstod under första världskriget. Under kriget fälldes cirka 65 000 minor i och runt Östersjöns örika och grunda vatten.
Senare kom Sprängaren att nyttjades även för patrullering och kom därför att kallas vedettbåt. Det sista uppdraget som Sprängaren gjorde som del av Flottan, var att stödja vid bärgningen av regalskeppet Vasa åren 1959–1962. Sprängaren såldes sedan till Varbergs kommun år 1962 och kom under namnet Klåback att verka som hamnbogserare till början av 1970-talet. Därefter var Sprängaren i privat ägo med skiftande öden.
År 2007 skänktes fartyget till Föreningen Vedettbåten Sprängaren och sedan dess har en omfattande renovering pågått. I september 2022 kunde Sprängaren åter gå till sjöss för egen ångmaskin efter nästan 50 års stillaliggande. Ett stort arbete har också gjorts för att få fartyget omklassificerat till passagerarfartyg så att fler ska kunna uppleva ett unikt ångdrivet örlogsfartyg från första världskriget – det enda operativa som finns kvar i världen. Sprängaren är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Fartygsfakta
Byggd: Motala Verkstad, 1918. Längd: 27,83 m. Bredd: 6,82 m. Djup: 3,00 m. Hemmahamn: Gålö, Stockholm. Fartygen tjänstgjorde inom marinen fram till 1960-talet.
Föreningssamarbete
Vedettbåten Sprängaren gästar ofta Sjöhistoriskas fartygspir men ägs och förvaltas av föreningen Vedettbåten Sprängaren.