Petterssonbåt

Många konstruktioner har lämnat C G Ps ritbord. Han ritade både stora och små båtar, racerbåtar, familjebåtar, lastbåtar, fiskebåtar, till och med krigsfartyg och segelbåtar. Under kriget när bensinen ransonerades försåg han sina konstruktioner med segel. Hans tidiga motorbåtar saknade alltid vindruta för att hålla sikten fri åt alla håll. C G P gjorde senare avkall på detta, troligen efter klagomål från frusna rorsmän.

Under 1920-talet utvecklade C G P den typiska, svenska ruffbåten. Det är denna typ vi vanligen kallar "Petterssonbåt", en motorbåt, omkring 7 meter lång, smal och pikruffad, oftast med inombordare. Den har ett relativt högt förskepp, kombinerat med skarndäck längs ruffsidorna. Motorn placerades i sittrummet, lätt åtkomlig från förarplatsen.

"Petterssonbåtar" ritades av de flesta verksamma konstruktörer. Man kan därför inte alltid vara säker på om det är en "äkta Petterssonare" man har att göra med.

Sjöhistoriska museets egen "Petterssonbåt" är ett fint exempel på det tidiga 1900-talets fritidsflotta. Hon är byggd av Nils Gunnar Andersson vid Hornstull och sjösatt 1930. Byggaren var bekant med C-G Pettersson och byggde flera båtar efter C-Gs ritningar. Den här modifierade han lite i linjerna och behöll för egen räkning.
Bordläggningen är i oflottad furu från Ekstrands snickerifabrik, däcket är i oregonpine och sargarna i mahogny. Ratten tillverkades av Nils Gunnars brorson Einar Gunnar. Motorn på 10 hkr var från början en konverterad lastbilsmotor av märket Steyer.

1955 övertogs båten av sonen Nils-Erik som använde den flitigt med Åkersberga som hemmahamn. Ofta var man många ombord och vid övernattning slog man upp tält i land. Under pappans tid låg båten i Mälaren. Då man skulle ut på Saltsjön var det ofta kö till Slussen. Nils Gunnar tog därför ibland den våghalsiga vägen till Östersjön genom kanalen mellan Helgeandsholmen och Gamla stan. En inte helt enkel genväg när strömmen kunde vara 8-9 knop och båtens maxfart var 10!