Från 1400-talet och en god bit in på 1700-talet hade man bara kunnat få fram latitudens position. 1735 hade John Harrison dock sin första kronometer färdig för prov till sjöss.
Förutsättningen var att man lyckades konstruera en tillräckligt korrekt klocka för nautiskt bruk. Först därefter kunde en lätthanterlig metod för uppmätning av longituden utvecklas. 1764 fick Harrison sin fjärde kronometer godkänd. Förenklat är longituden en tidsjämförelse mellan tiden i Greenwich och lokal tid ombord. 1884 bestämdes meridianen genom Greenwich som gemensam nollmeridian.
Boken "Longitud" av Dava Sobel (finns översatt till svenska) handlar just om John Harrisons utveckling av kronometern, det ensamma geniets som löste dåtidens största vetenskapliga problem. Boken finns bland annat i Sjöhistoriska museets bibliotek.