Föremål nummer O 00001 i samlingarna, modell av Gokstadskeppet

Vid en arkeologisk utgrävning 1880 av Kongshaugen, en stor gravhög i Gokstad söder om Oslo, fann man ett nästan 24 meter långt vikingaskepp. Skeppet går sedan dess under namnet gokstadsskeppet och är byggt av ek som höggs år 890. Årtalet har man kommit fram till genom dendrokronologi.

Kölstocken är 18 meter och huggen ur ett och samma långa trästycke och alltså inte skarvat. De sexton borden är radialkluvna, alltså inte sågade med såg (som ja, fanns under vikingatiden). Då man istället klöv träet längs med fibrernas riktning blev virket segt och starkt och skeppet tålde hårt väder och långseglatser.

Redan 1893 byggdes en kopia av skeppet i Norge. Med kopian seglade man över Atlanten och besökte världsutställningen i Chicago där man firade 400-årsjubilett av Columbus seglats över samma hav. Kopian lär finnas kvar än idag i Chicago.

Men 1950 gick det inte lika bra. Året innan hade Frisksportförbundets kursgård i Stensund utanför Trosa byggt en kopia som de döpte till Ormen Friske. Ivriga eldsjälar sjösatte i juni sitt vikingaskepp i Östersjön. Skeppet fick mycket uppmärksamhet vid till exempel den stora sportutställningen på Djurgården i Stockholm.

Till nästa sommar planerade man en längre resa med en sjöfartsmässa i Rotterdam som första mål. Resan inleddes i början av juni och (förstås) från Björkö i Mälaren, där Birka låg. Man seglade över Östersjön till Ystad och därefter genom Kielkanalen för att sedan ta sig över Nordsjön.

Trots lugna väderleksrapporter blåste det plötsligt upp till storm. Ormen Friske med besättning fick söka lä vid Helgoland i Tyska bukten. Den 22 juni 1950 gick skeppet under med sina 15 man ombord. Akterskeppet hittades tre dagar senare. Då man senare även fann mindre bitar, liksom förskeppet samt döda kroppar förstod man att ingen ombord klarat sig. En sorglig händelse i den experimentella arkeologins historia.

Genast började det spekuleras i orsakerna. Var det det dåliga vädret som överraskat dem? Eller var skeppet dåligt byggt, inte alls enligt radialteknik? Den viktiga kölstocken som stabiliserar hela skeppet var byggd av flera lager brädor, dessutom hopfogade med raka skarvar. Bygget av hela skeppet hade ju ändå bara tagit sex veckor... ett slarvbygge som kostat 15 unga människors liv?

Eller råkade de helt enkelt ut för den bombräd från USA som skedde i området under det kalla kriget? Helgoland var vid denna tid avfolkat och övningsmål för brittiskt och amerikanskt flyg inför ett eventuellt krig mot Sovjetunionen. Utan förvarning kunde bombningar från hög höjd ske. Fiskebåtar vittnade om att de fick gå till hemmahamn samma datum på grund av ett bombregn.

Nästan all media underströk att det var 15 ”frisksportare” som dog. Borde just de inte kunna råka ut för något sådant här, särskilt inte då de var ute för att sprida sin rörelses ideal ”hälsa-ridderlighet-fred”? Några framförde dock åsikten att det var ”kraftlösa vegetarianer” som om det skulle ha vara orsaken.

Arkeologen Rune Edberg har skrivit sin akademiska avhandling om händelsen. I samband med sin forskning har han talat med flera personer som var inblandade i händelsen och utredningen. Via dessa fick han några föremål han nu vänligen skänkt till museet.

2005 fick han en kristallvas och ett minnesfat av Martin Bahrs dotter. Martin Bahr var den myndighetsperson som från tysk sida utredde haveriet. Han tog också emot de släktingar och den representant för Frisksportförbundet som reste till olycksplatsen. Martin Bahr fick detta av förbundet som tack för sitt engagemang.

Tidigare hade Rune fått en vrakdel från Ormen Friske av en tysk forskare. Han hade koppling till Eiderstedter Heimatmuseum, en ort vid Nordsjön i närheten av haveriplatsen.

Dessa tre ödesmättade föremål är nu inmärkta i våra samlingar och kommer att hjälpa framtiden att minnas den tragiska händelsen med Ormen Friske 1950.

Idag finns det riktiga Gokstadskeppet att beskåda i Vikingaskipshuset på Bygdøy i Oslo. Här finns flera berömda vikingaskepp och museet är väl värt ett besök. Det är länge sedan jag var där, men jag och ett par kollegor planerar ett besök i höst. Då ska jag ha Ormen Friske med mig i minnet.