Vår diopterlinjal med nr S 0667

I slutet av maj fick jag besök av the Scientific Instrument Society med 35 medlemmar från världens alla hörn; England, Australien, USA; Danmark, Sverige Frankrike m fl. Jag hade förberett en förevisning och plockat fram några föremål av mig veterligen är högt skattade, men vilka stora ögon de fick när de såg allt övrigt i hyllorna! Det var bara att förse dem med vita handskar och låta dem lyfta, vrida och vända själva. Visst väckte mitt urval intresse, men det roliga är när en expert kommer frambärandes på något och berättar hur unikt just det för mig ganska anonyma föremålet är. Jag noterade ivrigt i mitt block där jag rafsade ned allt jag snappade upp av vad som forsade ut ur världens elit inom vetenskapliga navigationsinstruments munnar.

Ett instrument många fann spännande var en diopterlinjal skänkt av en lotskapten 1930. Den har både italiensk och holländsk text och någon nämnde att kanske har Erasmus Habermel tillverkat den? Nu några veckor senare då jag har tid att gå igenom mina stökiga anteckningar och fördjupa mig i vad som sades får jag reda på att den mannen levde mellan ca 1539 och 1606! Han var urmakare och tillverkare av instrument inom astronomi och geodesi. Geodesi, ett nytt ord för mig, handlar om att bestämma jordens figur och storlek, punkters läge på jordytan, deras höjd över havet och tyngdkraftsvärde. Mellan 1585 och 1606 var han verksam i Prag där han 1593 utnämndes till kunglig instrumentmakare åt kejsar Rudolf II i Prag.

Erasmus Habermel tillverkade astrolabier, solur, kvadranter och många fler vetenskapliga instrument för astronomi, det vetenskapliga studiet av världsrymden.

Det lär finnas cirka 150 instrument kvar i världen tillverkades av honom. Cirka 20 av dem gjordes för alkemisten och astrologen Franciscus av Padua, en av de många läkare som behandlade Rudolf II för hans återkommande depressioner.

Några instrument finns idag på museer i London och Oxford. En av experterna nämnde att den är mycket lik en som finns i Oxford. Jag söker på internet och hittar en ”Plane Table Alidade” med inventeringsnummer 40849 vid Museum of the History of Science i Oxford. Den är snarlik! De har samma längd, 370 mm. Men vår är faktiskt finare, som experten också påpekade. Han sa något om att ”nålen är inte bra” och jag ser att den är grövre och troligen yngre än den i original var.

Jag hittar också ett snarlikt på British Museum i London. Båda dessa är tillverkade av Habermel i slutet av 1500-talet eller runt år 1600.

Plane Table Alidade från Museum och History of Science till vänster och från British Museum till höger. Vi tycks sakna locket till vår kompass.

Ordet alidad kommer ursprungligen från arabiska al-idada och betyder ”rörlig”. Alidaden avser själva siktanordningen som är vridbar och som håller avläsningsdelen i ett vinkelmätningsinstrument, visaren kan man säga. Man talar mest om det i samband med astrolabier.

Om Oxfords instrument står det att en alidad i allmänhet anses vara en av de mer vanliga och vardagliga mätinstrumenten men här har det gjorts till ett vackert föremål genom den eleganta designen, förgyllningen och den fina dekoren typiskt för Erasmus Habermel. Instrumentet är dessutom försett med en magnetisk kompass noggrannt uppdelad i en skala baserad på 32 kompassriktningar. Det betyder att instrumentet kan användas för att ta vinklar såväl som för att enkelt markera riktningar på ett pappersark.

De skriver att den är förgylld, men jag undrar om det inte är mässing med hög zinkhalt. Ju mer zink desto mer lik guld blir mässingen. Under medeltiden kunde man göra legeringar med högst 23 % zink, senare kunde halten ökas och materialet bli mer likt förgyllt. Det är inte så ovanligt att äldre navigationsinstrument såsom astrolabier misstagits för att vara förgyllda.

Ett vackert instrument i våra samlingar blev jag alltså varse är tillverkat för mer än 400 år sedan. Och då måste ju Erasmus och Tycho rimligtvis ha känt till varandra eller rent av varit goda vänner? Tycho Brahe, vår världskända astronom, astrolog och alkemist, var ju också verksam i Prag och dog där 1601.