Att i skrift redogöra för kunskap som tidigare nästan alltid förts vidare muntligen och genom praktisk erfarenhet är inte det lättaste. Så traderades förstås sjömanskunskaper i äldre tid, inte sällan genom åratal av slit som skeppsgosse.

I den ledande sjönationen England såg man så småningom behovet av tryckta, illustrerade beskrivningar av mer komplicerade moment vid riggning, tackling osv. År 1794 utgavs det sedermera klassiska verket The Elements and Practice of Rigging And Seamanship av David Steel. Den riktade sig kanske främst till unga sjöofficerare som ville förbättra sina kunskaper för att snabbare kunna göra karriär.

Möjligen inspirerade Steel ett tidigt svenskt försök i samma riktning. Bara två år senare skrev fänriken vid flottan Carl Pihlström en bok med den mastiga titeln ”Afhandling om arbetssättet vid skepps aflöpning, förmastning, up- och aftakling, jämte kjöl- och uphalning, tillika med den delen af sjömanoeuvren der skepparens upmärcksamhet egentligen bör fästas”. Verket gavs ut av amiralitetet i Karlskrona.

Pihlströms lärobok användes flitigt under minst fyrtio år, men till slut behövdes något som speglade segelfartygens utveckling under 1800-talets första decennier. Uppdraget att skriva en ny, uppdaterad instruktionsbok gick till överskepparen Anders Boström. Detaljerna kring hans liv har inte bevarats för eftervärlden, men en titt i dödboken för Karlskrona amiralitetsförsamling visar att han avled vid 51 års ålder 12 juni 1837. En notering anger att Boström satt i arresten och tog sitt liv genom hängning. Vilket brott han anklagades för vore spännande att veta, men det får framtida arkivgrävande utvisa.

Vid Boströms död verkar ett utkast till den nya boken legat färdigt. För att redigera och slutföra den tillsattes en kommitté av sjöofficerare under ledning av C J Hubendick. I förordet passar man på att inpränta att ”endast genom ett nitfullt bemödande af de Herrar Kommitterade, som af befälhafvande Herr Amiralen varit anmodade att granska arbetet, har utgifvandet kunnat fullbordas, sedan en omarbetning af det hela till betydlig del måst företagas.”

När den till slut gavs ut 1840 fick Boströms bok en titel som var nästan lika otymplig som föregångarens: ”Handbok uti tackling och om bord förefallande Skeppare-Arbeten, med tillämpning af senare tiders uppfinningar och förbättringar, samt med särskilt afseende på Örlogs- eller Krigsfartyg”.

Verket är indelad i fyra huvudavsnitt där läsaren kan lära sig om allt från ankring under storm till olika moment vid kölhalning för bottenreparationer. I ett separat planschverk finns illustrationer som kraftigt underlättar läsningen, och gravyrerna utgör små konstverk i sin egen rätt.

I det sjuttiotredje kapitlet kan vi t ex läsa om underseglens underslående:

”1. Focken lägges för om fockmasten med fodringen akteröfver. Den sträckes tvärskepps, med råliket på öfverkant; fångningarne lossas, och seglet utredes. Fockegigtåg samt buk- och nockgårdingars främsta ändar nedrappas i däck; inre bukgårdingarne påstickas i hvar sin främsta midskeppslödra (a) i undra like, med gårdingsstek; de yttre gårdingarne påstickas i yttre lödrorne (b).

Om att lägga upp varpankare har Boström följande att säga:

"Ena ändan af ett säkert löståg, som är i stånd att hålla ankaret, fastgöres i röringen (a), samt sträckes styf till en tredjedel från öfre stocknocken, der den najas (b); med andra ändan slås ett halfslag om hvarje flyarm, tätt invid kronan (c), så att bugten emellan stocken och kronan innehåller omkring 1,5 gång läggens längd; öfverst å bugten brytes ett öga (d), som bäntslas om båda parterne. Focke-nocktalja (e) med förmärsefall (f) nedskakas och inhugges i ögat. Store-stag-tacklet (h) nedskakas och inhugges i en om kronan smygd stropp. Focke-nocktalja och förmärsefall hissas, att ankarets inre fly kommer öfver pliktankarläggen."

Utan en hel del förkunskaper blir Boströms instruktioner svåra att tolka, och i förordet var man också noga med att påpeka att detta inte var tänkt som någon lärobok för personer utan tidigare erfarenhet från sjön.

Även om få av oss kommer klättra upp i riggen på ett linjeskepp den närmaste tiden ger boken intressanta inblickar i de specialistkunskaper som krävdes för att segla och hantera dåtidens större fartyg. Även om överskeppare Boströms eget liv fick ett hastigt och olyckligt slut kom hans handbok att bli ansedd och långlivad.