Här kommer en rapport från den renovering som skedde av trädäck och stålstruktur på styrbords bryggvinge 2019 – 2021.

Författaren är Alexander Krikonenko, båtbyggare anställd ombord på museifartygen och i högsta grad delaktig i renoveringsarbetena.

Bryggvingedäck före rivning.

Bakgrund

Det befintliga trädäcket på Sankt Eriks bryggvinge hade tjänstgjort i över 30 år. Trädäcket på styrbords (SB) bryggvinge blev omlagt i mitten 1980-talet av museets personal. I samma veva gjordes en reparation, det nytillverkades och svetsades en del stringerplåtar och plåtskärmarna (som utgör bryggvingens relingsverk) av företaget Wårö Stål.    

I december 2019 såg trävirket från mitten av 1980-talet på SB bryggvinge bitvis ganska angripet ut. Vi såg mycket blåträ, med en närmast svart nyans, och ute vid kanter och hörn var träet riktigt angripet av röta.

Senare visade det sig dock att det svarta mestadels bara låg på ytan och att virket fortfarande var friskt: man hade använt mycket tätvuxen kärnfuru. Dock var som sagt ändträ och även undersida vid de mest utsatta partierna kraftigt angripet av röta.

Rostangripen stringeplåt och vinkeljärn med nitar.

Förutom att själva trädäcket såg ganska dåligt ut kunde man se och ana att det fanns mycket rost i kanterna mot de angränsande stålpartierna. Stålpartierna utgörs av kraftiga vinkeljärn som är förbundna till stringerplåtarna och relingsskärmsplåtar genom nitförband. När trävirket senare tagits bort kunde vi se att det även hade börjat rosta mellan vinkeljärn och stringerplåt. På något ställe, i akterkant på bryggvingen, hade rosten till och med börjat spränga isär vinkeljärn från stringerplåt.

För att komma åt att ta bort tjocka rostlager och gammal målarfärg var vi därför tvungna att ta bort det gamla trädäcket. När allt trävirke och gammal fogmassa var borta kunde vi se rester av den ursprungliga förankringen till tre stycken relingsstöttor. Dessa var ursprungligen förankrade med ett nitförband till den horisontala stringerplåten. Där hade man kapat bort en bit stål och senare, efter att det nya däcket lagts, förankrat stöttan med en utanpåliggande fot som stod ovanpå själva trädäcket. Denna bortkapade del på stöttorna är, oavsett när ändringen utfördes, ett tydligt spår som visar att trädäcket som vi rev bort nu 2019 inte var ett originaldäck från före 1976, det år då Sankt Erik togs ur tjänst.

Arbetet i kronologisk ordning

I december 2019 började vi med att riva bort det befintliga trädäcket när Sankt Erik låg indockad i den stora torrdockan på Beckholmen. Borttagning av rost och gammal målarfärg skedde med hjälp av nålhammare.

Nysvetsad och återskapad infästning mellan stötta nr 1 och stringerplåt, nära rester av den gamla nitade.

 

Rostskyddsmålning under arbete samt det färdiga resultatet.

I början av mars 2020, lagom till utdockningen av Sankt Erik, var vi färdiga med rostskyddsbehandling av stålbalkar och stålkonstruktion runt kanterna; stringers och nitväxlar.

Tre stycken relingsstöttor hade vi också kompletterat med svetsning av en extra stålbit som saknades efter förra renoveringen på 1980-talet.

Under vår, sommar och höst 2020 pågick sedan träarbetet med tillpassning och montering av däcksvirket. Valet av virke föll på svenskt kärnfuru, 3”x 5”. Vi beställde hyvling och fräsning till standardmåttet 95 x 65 mm med en ”pärla” i underkant. Undersida och sidor av däcksvirket målades med grundfärg och vit finishfärg.

Tillpassning av anliggningsytor på undersida däcksplanka.

För fastsättning av däcksplank anskaffades och modifierades försänkningsborr till proppförsänkta bultskallar och 12 mm galvade bultar. Däcksplanken tillpassades och monterades i längder mellan 3 000 och 3 900 mm. Därtill kom tillpassning av särskilda kantbitar. Till kantbitarna fick vi borra och gänga extra monteringshål.

Ändträ på däcksplanka och snedprofil på kantbit.

Montering av däcksplankor.

Allt arbete ovan skedde med vissa avbrott för Coronasjukskrivning, övriga komplikationer och fördröjningar på grund av rådande pandemiläge.

Limning av träpluggar i bulthål och kvistlagningar, "lusningar". 

Under hösten 2020 avlutades träarbetet med proppning av bulthål, lagning av kantkvistar s.k. ”lusningar” och en grovslipning med golvslipmaskin.

Strax före jul 2020 kom så äntligen fogmassan på plats.

Under januari och februari 2021 skedde finslipning med golvslip och handslipmaskiner ned till kornstorlek 120. Det skedde med FESTO Rotex och en liten oscillerande handmaskin.

Ett fogat och nyfernissat trädäck!

Därpå följde så impregnering i cirka tre lager med extra ren kokt linolja från Allbäck. När linoljan hade torkat påfördes det första av totalt sex lager med oljefernissa; en tunn variant från Le Tonkinois: ”Bio Impression”. Denna fernissa har vi tidigare testat på Sankt. Eriks akterdäck och den har fördelen att inte flagna lika lätt som annan traditionell båtfernissa. De verkar också gå bra ihop med linoljeimpregneringen. 

Sankt Eriks båtdäck och Finngrundets trädäck i Oregon pine är endast fernissade utan föregående impregnering med linolja.                                                                                                      

Svetsad ram vid spygatt med ingjuten betong.

Infästning av räckesstötta vid lejdare.

Allra sist gjordes montering av en ram runt öppningen mellan nedre och övre bryggvinge. Mellan däck och ram lades egenblandat ”rackarkitt” bestående av alkydolja, trätjära, järnoxidpigment och krita. Ett val för att det ska vara lättare att demontera denna ram ifall det någon gång skulle behövas. Dessutom är propparna över ramens skruvar endast förseglade med fernissa av samma anledning. Det passade också bättre ihop med det linoljade trädäcket och så undveks kladd med syntetisk svart fogmassa.

Ett färdigt trädäck på Sankt Eriks styrbord bryggvinge!

Funderingar och förbättringar

En del av arbetet bestod av att fundera över eventuella möjliga förbättringar med syfte att minska risken för framtida röta och rost. Ett annat önskemål var också att prova ett alternativ till den fogmassa som vi mest har använt tidigare, en mer lättarbetad och möjligtvis mer åldersbeständig.

Resultatet av dessa funderingar blev att vi bestämde oss för att lägga en ”ram” runt däckets ytterkant som är hyvlad i en profil med en lutning som gör att vatten rinner bort från stålkanterna och snabbare rinner ner mot den lägsta punkten där ett spygatt är placerat. Dessutom bestämde vi att runt detta spygatt svetsa en stålram som vi fyllde med betong, så att det bildas en tydlig tratt. På det viset slipper vi att vatten blir stående på trävirket vid den lägsta punkten.    

Fogmassan som vi valde är en produkt från USA (TDS SIS 440), en primerfri fogmassa. Den används runt om i världen på olika superyachters teakdäck. Direkt före applicering av fogmassan så fräste vi en extra vända med en 9 mm pinnfräs i de på förhand frästa nåten, för att rensa och utjämna skillnader i dem. Inför nåtningen rentorkade vi nåten med Aceton och maskerade med maskeringstejp.

Allt arbete har under tiden dokumenterats med digitalkamera, varav några bilder presenteras här i bloggen.

Personer involverade i bryggvingens renovering

Alexander Krikonenko – Båtsnickare

Göran Wåhlander – Museitekniker

Robert Jonsson – Timmerman från Vasamuseet

Ola Dahlqvist – Chefsmaskinist

Benjamin Hedlund – Rustmästare

Brandvakt från Stockholms reparationsvarv SRY – Beckholmen

Enhetschef – Cecilia Marnetoft

Virkeshandlare: Holms Trä

Hyvleri: Bygg Ole i Nacka.