Har ni någon gång funderat över hur mycket pinaler det ryms i en båt?

Museets IF-båt nummer 1 har levt ett omväxlande liv sedan hon sjösattes utanför Långedrag i februari 1967. Med ombord fanns den gången konstruktören själv, Tord Sundèn som tillsammans med sina två söner gjorde de första slagen med vad som skulle bli en av Sveriges mest älskade segelbåtar.

En mängd ägare med olika målsättningar i seglarlivet har suttit till rors i 1:an sedan dess. Från kappseglare som familjen Sundén, via nöjes och -familjeseglare till ungdomar från Segelsällskapet Gäddvikens seglarläger. Vi kan gissa att de flesta lämnat spår efter sig i båten? En kortlek, nya fendrar, konservöppnare, segelstroppar och mycket annat smått och gott. Redan namnet Goal, som båten hette när Sjöhistoriska tog över, är ett minne. Namnet visade sig vara en sammansättning av namnen Göte och Anne Lundberg, IF:ens ägare mellan 1976 och 1981. (Från början bar båten namnet Harmoni).

När paret Lundberg tog över som ägare var Goal endast 9 år gammal och 41 år senare registrerades hon in i Sjöhistoriskas båtsamling.

På en femtioårig, aktivt seglande båt har slitaget varit stort och alla ägare har velat göra sina egna förbättringar. Ett mantåg för säkrare segelsättning, en pulpit att hålla fast i för att lättare komma ombord, alla små och stora förändringar lämnar spår. Mycket ombord har ändrats sedan den där februaridagen utanför Långedrag 1967. När båten anlände till Sjöhistoriska var den i ett bedagat skick. Friborden var målade med flera lager färg. Sista lagret vertikalt med bred pensel. Av färgen på däcket syntes nästan ingenting.

När en båt inte längre bara är en båt utan också blir ett museiföremål beslutas om hur den ska tas om hand. Vissa båtar får vara precis i det skick de hade när de anlände, andra kanske får ett lager fernissa och åter andra renoveras mer omfattande. Vad gällde IF-båten bestämdes att en rekonditionering var av nöden. Den duktiga modellbyggaren/hantverkaren Niclas Skärlund anlitades för, vad som skulle visa sig bli ett omfattande arbete med återställande till exteriört originalutseende. En av sönerna Sundèn var till stor hjälp för dokumentationen. Med bilder och historiska återblickar ur verkligheten hjälptes Niclas och Sture Sunden tillsammans åt att hitta de rätta färgtonerna till däck, fribord och botten. När Goal ställdes ut på båtmässan ”Allt för sjön” 2017 var det många mässbesökare som trodde att hon var nybyggd. IF:en blev ett fint exempel på att det går att återställa en äldre plastbåt till ett strålande skick. Båthantverkaren Niclas fanns på plats med tips och råd till alla intresserade mässbesökare.

Nu finns allt som följde med båten fotograferat och förvarat i magasinet på Rindö. Här nedan är några exempel på vad som ryms i och på en över 50 år gammal IF-båt:

Besticklåda med, förutom bestick, en trasig osthyvel, tändstickor, kirurgtejp, extra tandborstar och en penna.

Diverse skruv och beslag. Reservdelar är ett måste i en båt.

Granboken, en bok om maximalt utnyttjande av vinden, liksom en kompass för däcksmontage. Så sliten att den inte längre går att läsa av.

Tillverkningsskylt, en raritet som lyckligtvis fått sitta kvar.

Påse med klädnypor. Inte endast badkläder kan behöva hängas på tork.

Mantåg med stöttor och räddningslina. Monterat någon gång under alla år, kanske av oroliga småbarnsföräldrar?

Portapottin som inte kändes något vidare att hantera. Kräsmagad var dock inte min dåvarande chef som själv åtog sig att skura den bärbara toaletten.

Ryggstöd att fästa på sargen. Säkert sköna att luta sig mot.

Ärtsoppa, en given nödproviant med lång hållbarhet.

Volleyboll. Det kan bli mycket stillasittande under längre turer. Sport och spel uppskattas.