Att ”göra något för lösa boliner” är ju att inte riktigt ha full koll på det man gör, att göra något lite hipp som happ. Att ta något på halvvolley, eller som så många säger idag att göra något "ad hoc".

Som så många andra uttryck härstammar det från sjön. När man seglar för lösa boliner har man undanvindar och behöver inte styvhala bilinorna. Bilinorna är de linor som går från råseglens ändar och som används för att sträcka råseglen så att skeppet kan få i så hög vind som möjligt i bidevind. Nu rör vi oss i tiden för fullriggare, men förstås gäller uttryck och termer än idag. 

Att segla bidevind då? Jo, då seglar man så nära vinden som möjligt. Uttrycket heter som det heter efter lågtyskans bi de wind, eller kanske holländskans bij de wind, ”nära vinden”.

Modellen av kattskeppet Baron Anders von Höpken seglande bidevind för babords halsar. Modellen är byggd på museet av Harald Åkerlund 1945-48 efter ritningar av Fredrik Henrik af Chapman daterade 1758 (S 5780)

I Nordisk familjebok från 1878 beskrivs det på följande vis. ”Ett fartyg säges segla bidevind eller ligga bidevind, då det seglar så nära vinden som möjligt, utan att seglen ”Lefva” (fladdra). Rårna skola då vara brassade bidevind, d.v.s svängda långskepps så mycket som lä, vant och barduner medgifva, (...), skoten skola vara anhalade och och bolinerna uthalade.”

Mhm. Barduner då? Jo, de är alltså masternas stag. Stag? Stag stabiliserar masten framåt och bakåt, medan vanten gör det i sidled. (Så här kan man fortsätta att gå vilse bland sjötermerna för den icke insatta, en självklar vokabulär för sjöfolk dock! Själv är jag ute på lite djupt vatten då jag skriver denna blogg.) Bardunerna går från toppen av de övre delarna av masterna, de som benämns med prefixet bram- eller märsstång, alltså förlängningen av masten. Märsstången sitter under bramstången. Egentligen är sjötermer ofta väldigt logiskt uppbyggda om man kan orden: märsstångbardun är alltså ett stag (bardun) som går från den översta stången på masten (märs). Det kan byggas vidare än mer detaljerat till exempelvis storöverbrambardun, som beskriver att bardunen sitter på stormastens översta brammast…

Åter till bolinerna! Med lösa boliner har man alltså en härlig stund ombord. Besättning (delar av åtminstone) kan koppla av, spela kort, slå en knop eller sjunga en sång.

Fregatten Eugenie målad av Jacob Hägg 1909 (O 03964)

Jag har tidigare skrivit om vad som händer ombord på fregatten Eugenie på en av våra vackra oljemålningar av Jacob Hägg. Vad jag missade att berätta om då och som blev så tydligt i en kommentar från en trevlig yrkeskontakt är att här kommer ju fregatten Eugenie länsande för lösa boliner. Tavlan föreställer den allra sista etappen av Eugenies Världsomsegling 1851-53. Här passerar hon Dalarö Skans. Hägg vill nog förmedla en känsla av hemkomst en vacker sommardag från en lång, strapatsrik segling. Några båtsmän sitter i riggen och njuter av utsikten.

Tavlan illustrerar alltså begreppet ”segla för lösa boliner” på ett utmärks sätt!

Länkar:

Länk till tidigare blogg om Eugenie