Äntligen sommar! Även den mest inbitne museiintendent kan längta ut när solen värmer, fåglarna kvittrar och vattnet är varmt.

För att helt lägga båtarna åt sidan några dagar begav jag mig tillsammans med tre väninnor till Hälsingland för att titta på världsarvslistade Hälsingegårdar. Dessa fantastiska, enorma skrytbyggen! Vi bokade visning på två av de mer privata gårdarna, Jon-Lars och Pallars. Gårdarna har gått i arv under flera sekel och vissa av byggnaderna är daterade så långt tillbaka som till 1600-talet. Delar av interiören har sett likadan ut i hundratals år och vi lotsades runt av engagerade guider i kök och festsalar, sängkammare och bagarstugor. Förutom sin storlek är det mest unika med dessa gårdar de vackra väggmålningarna som finns i så gott som alla rum.

Detalj från Pallars sovkammare med väggmålningar föreställande Västerås och Gävle. Foto: Hilding Mickelsson, Hälsinglands museum

En av konstnärerna bakom de spektakulära målningarna kallades ”blåmålaren” eftersom denne var särskilt förtjust i den skarpa blå färgen ultramarin. Den blå färgen dominerar i Pallars sängstuga. Väggarna pryds av motiv från flera städer som Stockholm, Västerås och Gävle. Det är inte helt lätt att lokalisera vilken vy av städerna som visas men vissa detaljer känns igen. Haga slott med ekotemplet och båthuset går inte att ta miste på. Till och med skymtas några båtar på vattnet. Möjligen skulle någon av dem kunna vara en av Gustav IIIs salsslupar som numera förvaras i Sjöhistoriska museets båtmagasin men det är omöjligt att avgöra.

Den andra bilden med Stockholmsmotiv är än mer spännande. Möjligen visar den Stockholm sett från Blasieholmen med slottet i centrum. Med lite fantasi syns Storkyrkan, Riddarholmskyrkan och kanske Maria kyrka (eller möjligen Katarina), med några extra torn för effektens skull. Konstnären målade efter minnet och la gissningsvis till lite extra. Det är inte ens säkert att denne varit på platsen utan målade efter hörsägen? Riktigt spännande blir det när man kommer nära och studerar båten, som troligtvis är på väg ut från Slussen, och upptäcker att det är en hjulångare. Skummet yr kring friborden, röken stiger ur skorstenen och två man på däck ser ut att arbeta med segelsättning.

Haga slott med båtar, båthus och en barbröstad nymf på väg ner mot viken. Pallars. Foto: Hilding Mickelsson, Hälsinglands museum (HMM54026)

Målningarna är utförda 1853 och då var ångbåtarna ännu relativt nya i landet. Naturligtvis ville konstnären visa den moderna tekniken med båtar framdrivna av ”eld och luft-maskiner”. Det avbildade fartyget är utrustat med mast och segel. Det var nog klokt om man ville komma fram till sin destination. De tidiga ångmaskinerna var inte alltid helt pålitliga. Framdrift med skovelhjul dominerade i ångbåtarnas barndom. Experiment hade gjorts med propeller men då maskinkraften i början inte räckte för att driva en propeller fick det under en tid bli stora hjul på sidorna som drev båten framåt. På större fjärdar och med god och förlig vind var säkert seglen pålitligare och kanske också effektivare än ångan. För att inte hjulen skulle bromsa farten vid segling var de tvungna att snurra. Det sägs att en pojke ombord hade i uppdrag att sparka hjulen runt. Det var ett livsfarligt och tungt arbete att hålla de slippriga och hala skovlarna i gång och olyckor med tragisk utgång var inte ovanliga.

Detalj ur Stockholmsmotiv i Pallars sovkammare. En hjulångare på väg ut ur Slussen mot saltsjön. Foto: Eva Berglund Thörnblom, SMTM

Ångbåtarna stod för det första moderna sättet att resa och ångbåtslinjer inrättades tidigt på Mälaren. Att resa med ångbåt var billigare än landtransporter och passagerarna erbjöds dessutom både mat och sittplats beroende på vilken avgift som erlagts. Billigast var däcksplatser för om skovelhjulen, akterplatserna ansågs lite finare och var därför något dyrare. För salong och hytter var priset betydligt högre.

Modell av hjulångaren Thomas Telford (S 2185). Fartyget byggt för trafik på Göta kanal. Foto: Karolina Kristensson, SMTM

Kunskap om omvärlden med stora, betydelsefulla städer var säkert viktigt för Hälsingebönderna. Att ångbåtar finns med som motiv på Hälsinglands väggmålningar var troligen ett sätt att visa att man hade både insikt och kännedom också om den tekniska utvecklingen i landet.

Se där! För en båtentusiast finns alltid något att upptäcka.