Fat från Riksäpplet (O 11328)

För ett par år sedan blev jag kontaktad av dykare Gunnar Lundborgs dotter Ann.

Hon hade några föremål efter sin far som hon undrade om vi var intresserade av och vi kunde snabbt konstatera att Gunnar på 50-talet redan skänkt ett par föremål till museet från dykningar på framför allt Riksäpplet.

Flottans stora skepp Riksäpplet sjösattes 1661 och förliste 1676 vid Dalarö. Vraket har varit föremål för många dyk i bland annat utbildningssyfte, men även för marinarkeologiska undersökningar av skeppet. Det var också på Riksäpplet de första ”grodmännen” dök, det vill säga simmande dykare, till skillnad mot tungdykare. En grodman, eller lättdykare, har sin gas på ryggen, medan en tungdykare får luft via en slang från ytan.

1955 skapades Marinens studiegrupp för dykeriärenden. Från hösten 1956 till april 1961 genomförde 36 tungdykare från marinen 2 200 dykningar omfattande 4 500 timmar under ledningen av Per Edvin Fälting (senare mest känd för att ha lett bärgningen av Vasa 1961). En av tungdykarna var Gunnar Lundborg, Anns far.

Vi tittar på en av bilderna i vårt fotoarkiv.

Informationen till bilden lyder ”Gösta Fahlman, Gunnar Lundborg och Olle Hellmouth 1956 i bakgrunden E.P. Hamilton” (Fo 71875)

”Det är min far i dykutrustningen, jag tror det är Fahlman som hjälper honom med grejorna, den här Olle känner jag inte igen.”

Gunnar Lundborg föddes 1926 och dog 2004. Hela sitt liv bodde han i Stockholm.

Han hade alltid varit ”galen i vatten” och det berättades för barnen att han vid bara två års ålder gärna och länge fascinerat satt vid brunnskanten.

Under större delen av sitt liv var han byråingenjör på arbetarskyddsstyrelsen där han arbetade med bland annat dykerisäkerhet. Av detta hade han god erfarenhet från sin tid som dykare i Marinen. Gunnar var också reservofficerare i Marinen, en tjänst han pensionerades från 1969.

Ann har även ett privat foto av Gunnar där han glatt håller upp ett fat som visar sig vara ett av föremålen han överlämnade till museet. Fatet ser du på bilden överst i bloggen.

Gunnar Lundborg med ett nybärgat fat från Riksäpplet 1956. Foto i privat ägo.

Ann minns sin far som lugn och beskedlig. Men då hon eller hennes bror spelade till exempel Jimi Hendrix blev han ”skogstokig”! I hans öron var det vedervärdiga ”knarkgitarrer”, som han kallade (o)ljudet. Förklaringen fick familjen långt senare.

En gång hade en materialförvaltare glömt att byta kolfiltret i Gunnars mask. Det ledde till att han fick koldioxidförgiftning, vilket i sin tur ledde till hallucinationer och medvetslöshet. Hyperkapni, som koldioxidförgiftning heter på medicinspråk, är oerhört farligt och kan leda till döden. Förmodligen handlade det om en olycka under en övning. Om denna händelse fick Gunnar inte yppa till någon, vilket han heller inte gjorde förrän på sin ålderdom. Ann minns hur hennes mor blev upprörd ”Men varför har du inte berättat??” Hur Gunnars liv gick att rädda har familjen aldrig fått reda på. 

På ålderns höst berättade Gunnar också för sina barn att Jimi Hendrixs 60-tals gitarrsolon påminde honom om hallucinationerna han haft under olyckan och han stod därför inte ut med ljudet av dem. Det är aldrig för sent för barn att få en förklaring till ett beteende man inte förstår.   

Gunnar var faktiskt den förste att se Vasa. Eftersom det var så dålig sikt hade dykarna i Fältings team bara känt skeppet i det grumliga vattnet. Men när tidningen SE i november 1960 ville göra ett reportage om vraket skickades marinens dykare Gunnar Lundborg och Gösta Fahlman ned med en stor plåtkon fylld med färskvatten. Genom denna fick de friare sikt och kunde se och fota Vasa. 

”Fotografer från hela världen har drömt om att ta bilder på det sjunkna 1600-talsskeppet på Strömmen i Stockholm. Men vattnet är ogenomträngligt för kameror och ljus. Förut har ni bara sett enstaka undervattensbilder av plank och ankarkättingar, tagna under svåra förhållanden. Men här presenterar SE ett unikt möte på regalskeppets däck: dykaren som möter en figur i mörkret… Ingenjör Gunnar Lundborg närmar sej träfiguren som många dykare trevat sej farm till – men ingen sett.”

1968 gav Gunnar Lundborg och dykkompanjonen Gustaf Kihlström ut boken ”Sportdykning, den moderna handboken”. Boken blev ett huvudverk inom lättdykeri och har sålt otroligt bra! Hade författarna vetat det hade de valt att få royalties istället för den trygga engångssumma de också kunde välja. Det ångrade Gunnar förstås med facit i hand.

Ann och jag hade en trevlig pratstund på museet. Hon avslutar med att berätta en anekdot som Gunnar berättade på 1960-talet. ”Jag älskade den som barn, jag skrattade så jag tjöt!”

Bakgrunden är att man på 50-talet hade problem med "omvänd” tryckutjämning i ytterörat vid våtdräktsdykning på grund av att dräkthuvan slöt så tätt. Den var tunn och innehöll väldigt lite luft. Därför behövde man något poröst material att lägga mellan huvan och ytterörat. Samtidigt fick det inte vara alltför poröst och på 50-talet var utbudet av dylika material begränsat. Men någon kom på att det material som möjligtvis skulle kunna fungera var det man använde i BH-inlägg för kvinnor, ”eller lösbröst som pappa bryskt kallade dem när han berättade historien”.

Ann berättar vidare att ”Pappa var yngst, och blev ivägskickad till Twilfit för att inhandla ett par inlägg på prov. Det här var SJUKT genant för en man på 50-talet och pappa var nog ganska stressad när han bad att få se på de där inläggen. När damen bakom disken plockat fram ett par, tog han ett i varje hand, och höll dem över öronen. Damens min var enligt min far obetalbar, särskilt när han artigt frågade om de möjligtvis hade några större? Om det är sant eller inte vet jag inte, men damen skall ha bleknat något när pappa frågade om de kunde fakturera Marinen.”

Enligt Gunnar fungerade inläggen riktigt bra ned till 18 meters djup.

Vid sidan av fatet överlämnade Gunnar också en putto från Riksäpplet till museet 1956. Både den liksom ytterligare ett fat från Riksäpplet som Ann skänkte nu senare finns att se på vårt nyöppnade systermuseum Vrak – Museum of Wrecks.

En putto eroderad av vattnet och med brusten vinge (O 11396)