Ritning av Hvalen daterad 1909 i museets arkiv (1977:442)

Det ligger några ankare bakom Sjöhistoriska museet. Ankare som ankare tänker väl någon. Jo förvisso men givetvis av olika typer och användningsområden. De flesta är tillverkade i Sverige och några i England. Men ett av dem kommer längre söderifrån och mig veterligen det enda ankare i ett svenskt museum som kommer därifrån…

Ankare och roddbåt från ubåten Hvalen i samlingarna (O 08613, SM 21235)

Modell av ubåten Hvalen i utställningen Klart Skepp (O 000129)

1904 hade Flottan tagit i bruk sin första ubåt, Hajen, byggd på Galärvarvet i Stockholm. En rätt liten med oerhört modern ubåt. Modellen var av vad man kallade engelsk Holland-typ efter konstruktören. Eftersom Hajen ansågs lyckad och ubåtar tillhörde framtiden försökte man hitta ytterligare ubåtar som skulle passa för svenskt bruk. Italien var i början av 1900-talet framgångsrika ubåtskonstruktörer och på en ubåt av så kallat Laurenti-typ. Så från det italienska varvet Fiat-San Giorgioa i La Spezia beställdes en något större ubåt. Den byggdes i stort sett efter samma ritningar som den italienska Foca och sjösattes den 16 februari 1909 med namnet Hvalen. I Italien gjordes provturer med personal från varvet och svenska representanter ombord. När allt detta verkade i sin ordning togs hon över av Kungliga Flottan och den svenska örlogsflaggan kunde hissas i aktern den 9 juli 1909.

Därefter påbörjades hemresan, ut från Medelhavet via Gibraltar sund, genom Engelska kanalen och  hem till svenska vatten, en resa som på sin tid var ett vågspel med en så pass långsmal och liten ubåt. Hvalen var 42,5 meter lång och 4,3 meter bred. Hon drevs fram av 3 stycken 12 cylindriga bensinmotorer som rätt ofta kunde krångla eller till och med ta eld. När det senare skedde under hemresan lät man motorerna gå, sände upp besättningen på däck stängde alla luckor och lät elden kväva sig själv! Den 17 man starka besättningen var också van att vistas på däck, så mycket mer utrymme fanns inte i ubåtens bullriga inre. All mat lagades för övrigt på ett spritkök uppe på däck. Inombords var det alltid en viss explosionsrisk med både bensinen och mängderna av batterier som kunde avge vätgas. Resan blev mycket omskriven både i Sverige och andra länder och längs hela hemvägen uppmärksammades det lilla örlogsfartyget med sin tappra besättning. I oktober 1909 kunde Hvalen förtöja vid Stockholms Örlogsstation.

Marinmuseum har ett fotoalbum med underbara vardagsbilder från sjösättningen, provturer och hemfärden (D 15041)

Hvalen kom att få ett par efterföljare av samma typ. Bensinmotorerna byttes senare ut mot lite driftsäkrare, och kanske brandsäkrare, dieselmotorer. Men redan 1919 utrangerades hon och slutade sina dagar genom att sänkas som skjutmål på Hårsfjärden i Stockholms skärgård.

De första ubåtarna var mer att betrakta som dykfartyg än rena ubåtar. De kunde dyka helt under ytan men batterikapaciteten var begränsad och givetvis tillgången på syre ombord. Dessutom var inte periskopen så väldigt utvecklade så bäst var att möta en fiende på ytan, skjuta sina torpeder och därefter söka skydd nere under ytan. Både Hajen och Hvalen kunde dyka till 30 meters djup, ett tillräckligt skydd mot dåtidens motvapen. På ritningen från varvet kan man se hur maskineriet var uppställt, den otroliga mängden batterier, var torpedtuberna satt och också att där inte fanns mycket med plats för en besättning. Eftersom man inte lärt sig lyssna under vatten fanns heller ingen tanke på att göra ubåtarna tysta vid undervattensgång. Man dök med flaggan hissad, relingen uppsatt, skeppsklockan på sin plats och ibland även en jolle surrad på däck. Hvalen var modern och hade med sig en ihopfällbar jolle som kunde stuvas ner genom en av luckorna. När man ser denna bräckliga lilla farkost i museets samlingar förstår man att den nog mer var för enkla transporter eller nöje snarare än att fungera som en livbåt… Senare byggda ubåtar förvarade livbåtarna under luckor i däcket.

Den svenska utvecklingen av ubåtar har därefter varit både omfattande om världsledande. Först med HMS Sjöormen som sjösattes 1968 kan man säga att Flottan hade en ren undervattensbåt, bara avsedd att verka under vattenytan. Hvalen är den enda av svenska flottans ubåtar som byggts i utlandet och hennes italienska ankare ligger nu bakom Sjöhistoriska museet.