På Värmdö öster om Stockholm, på väg ut i skärgården, ligger Gustavsberg. Ända tills för bara några år sedan kretsade det mesta i samhället kring porslinsfabriken som grundades 1825. Till största delen är tillverkningen numera flyttad, men fortfarande finns många spår kvar av den gamla bruksmiljön.

Gustavsbergs hamn 2021. Foto: Jonas Hedberg

De första åren gick fabrikens verksamhet skakigt och man hade svårt att hålla tillräcklig kvalitet på produkterna. Den tyska porslinslera som användes visade sig vara svårarbetad och mycket av godset fick kasseras. Någon tydlig förbättring blev det inte förrän man 1839 gick över till att hämta sin lera från Cornwall i England.

Porslinsfabriken med omgivningar på 1870-talet. 

Fabriken anställde vid samma tid engelska porslinsarbetare, som inte blev särskilt långvariga eftersom de enligt bevarade dokument hellre ägnade sig åt supande än åt arbete.

Mer bestående blev en annan influens från England; den ankarsymbol som man runt 1840 började använda för att märka sina produkter och som finns kvar på gustavsbergsporslinet än idag.

Lerbåtar i hamnen i Charlestown, Cornwall ca 1870.

Vid mitten av 1800-talet skeppades ungefär 65 000 ton porslinslera per år från Cornwalls största hamnar i Par och Charlestown. Exporten gick till världens alla hörn och de fartyg som gjorde resan till Gustavsberg kunde ankra och lossa sin last bara ett stenkast från porslinsfabriken.

Gustavsbergs hamn. Foto: Barlow, 1890 (v), okänd, ca 1880 (h). Sjöhistoriska museets arkiv

Ombord på en av de engelska lerbåtar som lade till i Gustavsbergs hamn sommaren 1849 fanns styrmannen John Leigh, 26 år gammal. Han var född på Jersey i Engelska kanalen och det berättas att han snart skulle bli kapten på sitt eget fartyg. Tyvärr hade ödet andra planer för John, som av någon anledning dök ned i vattnet och drunknade en junidag.

Gustavsbergs gamla begravningplats. Foto: Jonas Hedberg 

John Leighs gravsten är en av de få som finns kvar på den gamla begravningsplatsen en kort bit från hamnen. En engelsk kvinna sägs ha kommit hit regelbundet under många år efter den unge sjömannens död.

Detaljerna kring vem hon var har bleknat bort med tiden, men fortfarande går inskriptionen på stenen att läsa med lite ansträngning:

Sacred to the memory of John Leigh / Who was born on the 25th of August 1822 in the island of Jersey / And was drowned at Gustafsberg on the 10th of June 1849.

Texten avslutas med en strof ur dikten ”Elegy Written in a Country Churchyard” av Thomas Gray:

Here rests his head upon the lap of earth
A youth to fortune and to fame unknown
Fair science frown’d not on his his humble birth
And melancholy marked him for his own.

John Leighs ensamma gravsten påminner inte bara om livets skörhet, utan också om maritima handelsförbindelser som förutsättning för svenskt hantverk och företagande.