När projektet drog igång minns jag att vissa pratade om vilket stor utmaning det skulle bli. Så här i efterhand kan jag bara hålla med, det är nog faktiskt den svåraste modellen jag byggt.

De avslutande bitarna hanns med på två veckor. Till att börja med tog jag tag i takets dukar, som består av fyra delar. De här två bilderna visar jobbet med att "tråckla" dit tygbitarna.

Foto: Jan Claesson

Foto: Jan Claesson

Takdukarna hanns med under fem dagar i september. Två av dukarna är i permanent upprullat läge för att kunna visa hur färjans inre ser ut. Surrat och klart!

Lite längre fram under hösten var det dags att måla namnet längs båda sidoplåtarna. Här gäller det att ha tungan rätt i mun...

Foto: Jan Claesson  

Med hjälp av en tunn mall av plast kan jag rita med en fin blyertspenna bit för bit och maskera med tunn hobbytejp. Ett himla maskerande blir det! Här krävs pensel i storlek 00.

Foto: Jan Claesson

Andra sidan visar en del av tejpandet. En viss torktid krävs mellan momenten.

Foto: Jan Claesson

Så slutligen skuggmålningen i en ljust varmgrå nyans. Mycket knepigt jobb! Exakt vilken originalkulören var är det ingen levande som vet. Jag valde ljusgrått då det ser bra ut. 

29 oktober 2021 var jobbet med modellen till ända! Mina sista timmar på Sjöhistoriska var därmed förbrukade.

Här följer några ytterligare bilder på modellen i färdigt skick. 

Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM | CC BY

Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM | CC BY

Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM | CC BY

Nu till den sedvanliga kuriosan...

Foto: okänd fotograf, Stockholms stadsmuseum

Det här är faktiskt det enda fotografi jag kunnat hitta där skuggmålningen syns tydligt. Två bokstäver kommer vi långt med! 

För den intresserade finns den färdiga modellen utställd i en av trappmontrarna på Sjöhistoriska museet. Tidigare delar i byggbloggen går att läsa här.