Det första moderna örlogsfartyget?
30 mar 2022
Modell av monitorn HMS John Ericsson (O 00103) Foto: Johan Jonson.
I utställningen Klart skepp finns en modell av ett fartyg som inte liknar något annat, monitorn HMS John Ericsson.
Under det amerikanska inbördeskriget, 1861–1865, blev sydstaterna helt beroende av export och import från Europa. De flesta örlogsfartyg hade tillfallit nordstaterna och med dem inledde man en omfattande blockad av alla hamnar i södra landet. Självklart ville man från söder kunna bryta denna blockad och till detta användes de mest besynnerliga fartyg, ett av dem var CSS Virginia (CSS = Confederate State Ship). Sjösatt 1856 som USS Merrimac var hon en ångfregatt med träskrov (USS = United States Ship). När nordstaterna, under inbördeskrigets början, tvingades dra sig tillbaka och utrymde örlogsbasen i Norfolk antändes Merrimac av sin egen besättning och brann ner till vattenlinjen. Hon bärgades dock rätt omgående av sydstaterna som byggde om henne fullständigt till ett plåtklätt ångmonster (på engelska en Ironclad) med 10 kanoner och en kraftig järnramm i fören. Som sådan kunde hon lätt ta upp kampen med blockadfartygen kring Hampton Road.
Den 8 mars 1862 började Virginia sitt värv mot nordstaternas blockadflotta. Första offret blev USS Cumberland vars kanonkulor knappast kunde skada Virginas järn-skyddade överbyggnad. Efter att ha beskjutit Cumberland rammade Virginia slutligen fartyget som sjönk med huvuddelen av sin besättning. Därefter siktade Virginia in sig på USS Congress vars kapten valde att sätta fartyget på grund. Congress besköts med brandbomber och fattade eld för att slutligen explodera.
Virginia var inte helt oskadad, skorstenen och mycket av det som fanns uppe på överbyggnaden var skadade. Pannorna fick dålig fyr så maskineriet kunde inte nyttjas till fullo, det var redan för svagt för den tunga överbyggnad fartyget fått. Dessutom hade delar av rammen följt med den sjunkande Cumberland. Men det visste man inte ombord på Virgina.
Den 9 mars skulle hon åter ta upp kampen men mötte då USS Monitor. Detta var svenske John Ericssons skapelse, helt nybyggd och av en fartygstyp ingen någonsin sett förut. Monitor hade färdigställts på rekordtid och anlänt under natten.
Monitoren HMS John Ericsson och ångkorvetten ORÄDD vid Rödesten sommaren 1866 (Fo 87657C) Fotograf: okänd.
Med däcket knappt en meter över vattenytan, få uppstickande delar förutom ett kanontorn och en styrhytt låg hon mitt i farleden och väntade på Virginia. Striden tog sin början och Monitor hade stor fördel av sitt rörliga kanontorn. Hon kunde i princip ligga stilla medan Virginia behövde 15 minuter för att fullborda en 180 graders sväng. Virginia försökte ramma Monitor men eftersom rammen saknades fungerade inte den taktiken. Hade rammen funnits kvar komplett är det troligt att Monitor blivit mycket kortlivad… Efter 2,5 timmar avbröt Virginia striden och lämnade området. Monitor utsågs till slagets vinnare och blev sen förebild för mängder av just monitorer, inte bara i USA utan världen över. Även om det ganska omgående skulle visa sig att monitorer var föga sjövärdiga…
Även Sverige skulle givetvis ha fartyg av denna oerhört moderna och framgångsrika typ. John Ericsson var ju dessutom svensk och donerade såväl ritningar som de första kanonerna till en svensk monitor. Fartyget som i svenska uppgifter betecknas 2a klass pansarbåt fick namnet Hans Majestäts Pansarbåt John Ericsson. Fartyget byggdes vid Motala Verkstad och sattes samman vi Norrköpings varv, hon sjösattes den 17 mars 1865 och togs i tjänst den 13 november 1865. John Ericsson kom att få tre lika stora systrar, Tirfing, Thordön och Loke och senare 11 mindre monitorer, de så kallade 3e klass pansarbåtarna.
Fartyget byggdesom ett flertal gånger, avrustades 1913 och såldes 1919 för att byggas om till pråm. På 1930-talet var hon oljepråm i Stockholmsområdet och resterna av HM Pansarbåt John Ericsson skrotades så sent som 1953. Hennes ursprungliga kanoner finns bevarade i Filipstad där John Ericsson ligger begraven.
Vad hände med Virginia då? När sydstaterna redan under maj 1862 tvingades dra sig tillbaka kunde de inte få med sig Virginia som sattes på grund och sänktes. Så sjönk CSS Virginia/USS Merrimac för andra gången, sänkt av sin egen besättning.
Men så var det det där med sjövärdigheten på ett så oerhört lågt fartyg som en monitor. Redan i december samma år skulle USS Monitor förflyttas utmed kusten. Man möte en svår storm och besättningen kunde inte, trots enorma ansträngningar, få det tätt mellan kanontorn och däck. Sjöarna spolade hela tiden över fartyget och när pumparna inte längre klarade att hålla undan det inträngande vattnet slocknade fyren under pannorna, maskiner och pumpar stannade och Monitor sjönk den 31 december 1862, bara 9 månader efter sin historiska seger.
HMS John Ericsson utanför Sandhamn någon gång mellan 1881 och 1905 (III402. Fotogarf: okänd). Här kan man förstå att med lite högre sjögång låg nog däcket rätt ofta under vatten och det gällde att alla genomföringar, ventiler och dörrar var helt täta.
Exakt när modellen är byggd vet vi inte. I Flottans paviljong på 1897 års utställning (se min januariblogg) ställdes det ut en modell i trä, fernissad och utan utrustning som sades föreställa systerfartyget Tirfing. Kanske är det den modellen som senare kompletterades och byggdes om år 1907 till för att bli förstlingen John Ericsson. Modellen föreställer dock fartyget efter en av ombyggnaderna och inte som fartyget såg ut vid sjösättningen.
Jacob Häggs blyertsskiss till stävornament till monitor John Ericsson (OB 798).
Här kan du läsa mer omslaget vid Hampton Roads och speciellt CSS Virginia:
https://www.history.navy.mil/content/history/nhhc/research/histories/ship-histories/confederate_ships/virginia.html