Därför var det med stor glädje som jag fick ta mig an en samling negativ och kopior från Tore Améens samling. Dessa behöver registreras, förtecknas och beskrivas. Så min uppgift blev att börja med att gå igenom vad de föreställer.

Försiktigt fick jag med handskar och ibland pincett lirka ur negativ ur sina albumomslag, hålla mot ljuset och försöka se vad som fastnat i emulsionen. Det jag har fått se är en myriad av skärgårdsvyer, kobbar, skär, vågskvalp och fiskmåsar. Vackra segelbåtar som ligger för ankar i en stilla vik. Ibland med någon enstaka person med i bilden, men i blickfånget står det maritima. Havet, båten, vinden. Människan är oftast sekundär.

Okänd fotograf, Sjöhistoriska museets arkiv | Fo 255600

Dock så kan det plötsligt ske att jag trillar in i ett vardagsrum i festskrud eller en utklädningslek i en trädgård. Eller hamnar bredvid en försjunken läsare i aktern på en båt. Alltså finns även små stunder av vardag bevarade i fotosamlingarna.

Okänd fotograf, Sjöhistoriska museets arkiv | Fo 255827A

Okänd fotograf, Sjöhistoriska museets arkiv | Fo 255737A

Det är även i vardagen som de flesta av kvinnorna finns representerade och synliga i just denna samling.

En serie fotokopior som jag har fastnat för föreställer två kvinnor i ett vardagsrum. Det är ett vardagsrum med mycket detaljer och föremål. Tapeterna är mönsterrika, växtligheten rik och vardagsrumsbordet är uppdukat för avnjutning av varm dryck och något trevligt glutenberikat fat. 

Vid bordet sitter två kvinnor i ett samtal med varandra, de syns i profil för fotografen. Dessa två kvinnor förekommer på några fler kopior och verkar ha roligt i varandras sällskap och vara bekväma med fotografen. Det är stunder av samtal, avkoppling, skratt och läsning. Den stora sorgen med dessa fotokopior är att de inte har någon nedtecknad fotograf och heller ingen information om vilka dessa två kvinnor är. Jag kan i detta läge bara göra antaganden och gissningar.

Okänd fotograf, Sjöhistoriska museets arkiv | Fo 255611

När en går igenom en samling så är det viktigt att känna till dess kontext. Bra att börja med är arkivbildaren, alltså personen eller organisationen som har samlat in och förvarat materialet från början. Inledningsvis skrev jag att detta var Tore Améen, men efterhand har det visat sig att det är Åke Améen som är arkivbildare. Låt oss reda ut!

Åke Améen (1899–1987) var ingenjör och en känd fritidsbåtskonstruktör. Tillsammans med sin bror Gustaf var han engagerad i Svenska kryssarklubben och var en av initiativtagarna till 24-timmarsseglingar. Ett av Åkes stora projekt var att kartlägga naturhamnar på ostkusten. Genom handlodning upprättade han detaljerade sjökort av ostkusten och publicerade flertalet böcker. Mycket av hans liv och verk finns bevarat i arkivet på Sjöhistoriska museet. I arkivet går det att finna korrespondens och originalskisser till sjökorten. Brodern Gustafs son Tore tog över Åkes samling efter hans död, och därefter tog Tores dotter Lena Améen-Wohlfeil över samlingen som sedan skänktes till museet.

Denna information hade jag inte till en början, men i och med att jag nu vet att det troligen är Åkes samling så jag har en större chans att lista ut vilka och vad bilderna föreställer. Vilka kvinnorna, miljöerna och händelserna är. Är det möjligtvis Barbro Améen, född von Otter, som var aktiv inom seglarlivet och gift med Åke, eller är det faster Elsa i sin sommarvilla vid Furusundsleden som Åke skriver om i sina memoarer? Kan det vara ”Astrid o Ingrid” som det står i ett av albumens innehållsförteckning?

Några namn kan inte ge hela bilden, men de kan levandegöra svartvita fotografiers inneboende gäster.

Okänd fotograf, Sjöhistoriska museets arkiv | Fo 225614

Erica Månsson är arkivpraktikant på Sjöhistoriska museet under våren 2022.