Riggritning till HMS Carlskrona ur vårt arkiv. ”Signerad Flottans Constr Departements Chefskontor Julii 1841.” (1996:14:161:1)

Den 13 augusti 1841 sjösattes korvetten Carlskrona vid Örlogsvarvet i Karlskrona. Med ett skrov byggt helt i trä och utan något som helst maskineri hörde hon till de sista rent seglande örlogsfartygen i Kungliga Flottan. En korvett var något mindre än fregatter som i sin tur var mindre än de största seglande örlogsfartygen, linjeskeppen. Korvetterna hade färre antal kanoner och kunde användas för spaning eller transporter. Carlskrona var alltså inget stort fartyg visserligen tremastad men med en vattenlinjelängd på bara drygt 30 meter och en bredd på drygt 9 meter. Ändå skulle hon rymma en besättning på 130 man och användas för långa expeditioner, både runt svenska kusten och utomlands.

Marinmuseums ”Project inredning Corvetten Carlskrona 1840.” Inredningsritning (KR 1429)

På Sjöhistoriska museet finns en ritning över riggen, en sk tackel-ritning. På vårt systermuseum Marinmuseum finns också en ritning som visar delar av inredningen. Man kan se var krut, ärtor, gryn och kätting förvarades. Var fartygschefen och officerarna hade sina hytter och inte minst det enorma vattenförrådet som krävdes ombord. Det anges att Carlskrona skulle kunna ha förnödenheter ombord för 5 månader. Med tanke på avsaknaden av kylmöjligheter förstår man att ärt- och grynförråden var viktiga liksom utrymmena där annan proviant förvarades i tunnor. På mellandäck ses svagt konturerna av fartygets enda spis där all mat skulle tillagas.

Åren 1841 – 1842 och även 1844 – 1845 gick hon till Medelhavet. Men redan samma år, den 6 augusti 1845 lämnade hon Karlskrona på den expedition som skulle bli hennes och de flesta av besättningens sista. Från Karlskrona gick man till Köpenhamn och sen vidare till Brest, Gibraltar, Teneriffa och tvärs över Atlanten till Buenos Aires, Montevideo, Rio de Janeiro, Saint Barthélemy (då ännu en svensk koloni), Jungfruöarna och Havana på Cuba. Därifrån seglade hon den 30 april 1846 med kurs mot New York. När man samma dag passerat Cap Matazanas, norr om Cuba, överraskades man av en plötslig stormby. Trots att man beordrade ”alle man på däck” hann man inte bärga seglen innan vinden lagt fartyget helt på sidan, vattnet trängde in genom lastluckorna och HM Korvett Carlskrona sjönk på några minuter. Fartygschefen Eric Gustaf af Klint och 118 besättningsmän drunknade omedelbart eller under den närmaste tiden. Först den 3 maj upptäcktes och räddades 17 man av det amerikanska barkskeppet Swan.

HMS Karlskrona byggdes vid Örlogsvarvet i Karlskrona och sjösattes den 16 juni 1939. Efter provturer och utrustning levererades hon till Marinen den 12 september 1940 (Fo 101860A)

Trots det sorgliga ödet korvetten Carlskrona gick till mötes valde Flottan att återanvända namnet på ytterligare fartyg. Inte så konstigt när det är namnet på Flottans huvudbas, Karlskrona. Dessutom hade tre fartyg innan korvetten haft detta namn. Men det dröjde till 1939 innan jagaren Karlskrona sjösattes och sen ytterligare 40 år innan långresefartyget HMS Carlskrona sjösattes 1980. HMS Carlskrona gick på sin sista långresa år 2005 och är nu klassad som patrullfartyg.

Minfartyget HMS Carlskrona sjösatt 1980 (Fo 170156AF)

Erics far, Gustaf af Klint, är mer känd för sitt sjökortsarbete, ”Sveriges sjöatlas”. Han avled för övrigt samma dag som Carlskrona förliste, men 6 år tidigare. Enligt sägnen var hans sista ord till sonen: ”- Bärga seglen, bärga seglen!”.

I Amiralitetskyrkan i Karlskrona hänger HMS Carlskrona som votivskepp och seglar in i evigheten.

Votivskepp av korvetten Carlskrona i Amiralitetskyrkan (Ulrica Pia). Bild hos Blekinge museum. Fotograf: Jovenius, Erik. (Blm EJ 0665)