”Jag mönstrade på i dag. Var bl. a. på sjömanshuset och såg några av de blivande besättningsmännen. Skall bli roligt att så småningom lära känna människor i dessa till det yttre något råbarkade sjömän.”

Så inleder Orvar Eeg-Olofsson sin loggbok när han som skeppsläkare den 6 oktober mönstrar på M/S Panama i Göteborg. Som 26-årig näst intill färdig läkare (han blev färdig året därpå) har han fått tjänst ombord under resan som kommer att ta dem tur och retur Rio de Janeiro och vara i två månader och 12 dagar.

Personbevis utfärdat ombord vid ankomst till Las Palmas på Gran Canaria, första stoppet på resan.

M/S Panama byggdes 1945 på Götaverken i Göteborg och levererades till Rederi Johnson Line, eller Johnsonlinjen som man vanligen sa. Med sina dryga 130 meter stävade hon i max 17 knop mot Sydamerika med plats för 24 passagerare. Orvar nämner dock bara tio passagerare på utseglingen och sju på vägen hem, så det vanliga var kanske att passagerarhytterna inte var fullt belagda. En femårig flicka åker med sin mamma på utresan. ”Roligt med ett barn ombord!” tycker Orvar som senare i livet kom att bli professor i barnneurologi.

1904 hade Nordstjernans Axel Johnson öppnat den så kallade La Platalinjen till Sydamerika med Argentina som bas. Hit gick 14 ångfartyg tur- och retur och det är också nu rederiet byter namn till Johnson Line eller Johnsonlinjen.

Tio år senare började Johnsonlinjen köra på både Syd och Nordamerika, de så kallade Pacificlinjerna. Dessa går även till kontinenternas västkuster, en möjlighet som öppnar sig just 1914 då Panamakanalen invigs. 1912 hade rederiet köpt sina första två dieseldrivna fartyg och 1921 var all ångdrift ersatt med diesel. Med dieseldrift kunde fartygen ta mer last då de stora kolboxarna inte längre behövdes.

Fo163040A Fotograf okänd. Vykort i Sjöhistoriska museets fotoarkiv.

Då Orvar mönstrar på M/S Panama 1958 är det fortfarande last-eller bulkfartyg som används, men containerfartygen har precis gjort sitt in intåg i världens handelsflottor.

Redan från grundandet 1904 hade rederiet särskilda hytter för passagerare och fram till 1981 kunde man åka med ett av Johnsonlinjens containerfartyg över Atlanten. För både besättningen och passagerarnas bekvämlighet och trygghet hade varje fartyg en skeppsläkare ombord. I Orvars loggbok förstår man umgänget och kontakten mellan rederiet olika fartyg då de samtidigt låg i olika hamnar.

Folke var kapten på M/S Panama och den Orvar kom att umgås mest med. Loggboken berättar om mycket trevligt kvällsliv, cocktailparties ombord och barbesök i hamnarna. De verkar ha varit ett roligt gäng som lärt känna varandra väl. Ibland förfriskar sig någon lite för mycket. Ganska tidigt konstateras det att ”De små cocktailpartyna, som började i går hos Ingrid och i dag varit hos Ramsegers, är nog ej så bra i längden.”

För övrigt spelas det väldigt mycket ping-pong. Redan dag fyra drar det igång.

”Ping-pong-spelet har börjat. Kapten och hr Ramseger mycket bra. En lugn dag. Vi passerade Engelska kanalen och såg Dovers vita kritklippor. På kvällen in i Biscayabukten. Allt väl ombord.”

Många dagar avslutas just med ”På kvällen ping-pong.” Och Folke avslöjas en dag: ”Folke är tokig på ping-pong. Bad looser. Ibland måste jag låta honom vinna.” 

Orvar Eeg-Olofsson sammanställde också en klippbok med foton och bilder från resan. Den ingår i materialet museet fått i gåva.

Senare i Santos, en av Sydamerikas största hamnstäder utanför São Paulo i Brasilien.  Här ligger de några dygn i oktober:

”Folkes födelsedag. Lunch här med kapten Holme på Marg. Johnson och kapten Grönwall – Bosse – på Uruguay. Dessförinnan varit och sett på Marg J. – nu elevfartyg. Träffade skeppsläk. där – Ehrenborg, som är barnkirurg å KS. Middag på Uruguay. Skeppsläkaren där - Thorell – var privatpraktiker i Sthlm. Trevlig kväll. Regn.”

I La Plata i Uruguay träffar han skeppsläkaren ”Arne Vesslan på Argentina”. Tillsammans med Vesslan gör Orvar en utflykt till ett museum i La Plata. ”Tåget smockfullt med folk som skulle till hästtävling. De stod och hängde å trappstegen. Fantastisk syn. Dåliga vagnar med 90 km fart. När vi hade tagit bil fram till muséet fick vi reda på att La Plata fyllde 76!!! år, varför muséet var stängt. I stället såg vi zoologiska trädgården. Åter skyfall och jag blev åter genomvåt. Adjö till Arne. Båten avgick 22.15.”

Ett par veckor senare i Buenos Aires stöter de ihop igen. ”Fick reda på att skeppsläkaren på Annie Johnson misskött sig och att antingen jag eller Vesslan på m/s Argentina måste byta. Jag vägrar absolut. Jag hoppas så fantastiskt på att V. tar det, då han i så fall kommer hem innan jul. Första bekymret på resan.”

Förmodligen tog Vesslan uppdraget eftersom Orvar fortsatte sin tjänst ombord på Panama.

Loggboken berättar om utflykter, middagar, samtal till långt in på nätterna och förstås: cocktailpartys. Jag förstår att framför allt kapten Folke blir en riktigt god vän. Dagen innan de anländer Göteborg skriver Orvar ”Försökt dikta något till Folke – men tyvärr. Jag kan ej nu. I jul skall jag skriva till honom.”

Men se! Bland de pappren som Orvars dotter Mia lämnar över tillsammans med loggboken finns ett A4-blad hopvikt fyrdubbelt, anpassat för en bröstficka. Rubriken lyder: Tal till kapten Folke.

Underrubrik: ”Panamaresan - En sonett med rim och någon reson av Orvar Eeg-Olofsson”.

Endast talets inledning, återstår gör ytterligare 12 verser, nu tillsammans med resterande bevarat i Sjöhistoriska museets arkiv.