Utdrag ur polisregistret då Leo Demant anlänt till Sverige. Hämtat från databasen Safe Haven hos Danmarks judiska museum (safe-haven.dk)

Att söka i arkiv innebär ofta många timmars resultatlöst bläddrande och läsande. Men så plötsligt hänger dokumenten ihop, man hittar det man söker och arkivlyckan infinner sig. Här visar vår gästbloggare hur en rad olika arkiv i Danmark, Sverige och Australien tillsammans kunde berätta historien om Leo Demant, en statslös flykting som anlände till Malmö med Sjöhistoriskas museifartyg M20. Under sommaren 2023 kommer M20 att uppmärksamma den dramatiska flykten på en resa längs Sveriges kust.

Under några intensiva veckor för 80 år sedan flydde tusentals människor över Öresund. De korsade sundet på allehanda sätt, med motorbåtar, segelbåtar och fiskeskutor. Några kom med kanot och roddbåt. Andra simmade. Alla klarade inte resan över – en del sköts, drunknade eller blev tillfångatagna av polisen. Men på båda sidorna av sundet samarbetade myndigheter och privatpersoner för att hjälpa människorna att fly undan nazisterna, och hela två tredjedelar av de danska judarna överlevde andra världskriget. En av dem hette Leo Demant.

Leo Demant var en statslös judisk pianist som kommit till Danmark från Lettland efter att nazisterna fått makten i Tyskland. När Danmark ockuperades av Tyskland 1940 hann nazismen ikapp honom, men under de första åren förändrades inte vardagen så mycket. Tyskarna hade låtit dansk lag fortsätta styra landet och regeringen kunde förhindra att de judar som befann sig i landet internerades eller registrerades. Men den bräckliga balansen gav alltmer vika. Leo Demant hade tidigt engagerat sig i motståndsrörelsen och när undantagstillstånd infördes sommaren 1943 fick han veta att Gestapo planerade att utföra en massarrest.

En sommarkväll lämnade Leo Demant och hans kamrater Köpenhamn för att snabbt ta sig norrut längs kusten. Målet var att komma till sundets smalaste del, där de planerade att ta sig över till Sverige. Den danska polisen, som också var motståndare till den tyska ockupationen, hjälpte dem att resa norrut men den sista biten fick de springa till en väntande båt. Leo Demant snubblade och föll. När han tog sig upp hade kamraterna hunnit fram till vattnet. Där väntade Gestapo och Leo Demant kunde höra när kamraterna arkebuserades. Ett dygn senare hjälpte en dansk polis Leo Demant tillbaka till Köpenhamn där han under några veckor gömde sig genom att övernatta hos olika vänner, aldrig mer än en natt på samma plats.

Under tiden Leo Demant låg gömd förvärrades läget ytterligare för alla judar i Danmark. Under ett inbrott i judiska församlingen stals en förteckning över församlingsmedlemmarna vilket betydde att Gestapo hade full koll på var alla judar bodde. Det gick rykten om att förteckningen skulle användas för att alla judar skulle kunna tillfångatas och skickas till koncentrationsläger. En central person i det kommande händelseförloppet var en tysk sjöfartsexpert vid namn Georg Ferdinand Duckwitz. Han ingick i en grupp med stor inblick i nazisternas planer, och han bestämde sig för att varna danska myndigheter om vad som var på väg att ske. I sin dagbok skrev han om valet att gå på tvärs mot nazisterna. ”Jag måste göra allt på eget ansvar. Jag får hjälp av min bergfasta tro på att goda gärningar aldrig kan vara fel.” 

Tack vare Duckwitz agerande kunde befolkningen varnas för att Gestapo planerade att tillfångata alla danska judar under natten den 1 oktober 1943. Telefonanslutningar kapades för att försvåra kontakten mellan familjer som skulle kunna varsko varandra, och över tusen Gestapo-poliser anlände till Köpenhamn. I hamnen väntade ett stort fartyg på att frakta 5000 judar till koncentrationsläger.

Alla som kunde lämna sina hem gjorde det. De gömde sig hos vänner, i sommarstugor, på pensionat och på sjukhus. Tack vare varningen greps bara ett par hundra människor, främst sjuka som var bundna till hemmet och gamla som inte kunde lämna sitt äldreboende. Och efter den natten tog massflykten till Sverige vid.

Under de kommande veckorna flydde tusentals personer över Öresund. I likhet med Leo Demant tog sig människor till kusten för att korsa Öresund. Båttrafik var olaglig och noga kontrollerad, men fiskarna hade rätt att befinna sig till sjöss. Dessa fiskare tog stora risker för att transportera flyktingar antingen till svenska kusten eller till gränsen för svenskt territorialvatten. Flyktingarna i sin tur riskerade sina liv och många bar gift för att inte riskera att bli levande tillfångatagna om Gestapo skulle ta fast dem innan de hade nått Sverige. På dagarna gick färden med motorbåt som gick snabbast, på nätterna med tysta roddbåtar. En svensk dagstidning beskrev hur många fiskare rodde regelbundna turer fram och tillbaka med sönderslitna handflator som följd. Ofta mötte svenska båtar upp vid gränsen för att föra flyktingarna den sista biten till trygg hamn.

Motortorpedbåten M20 byggd 1941. Foto från 1951. Fotograf okänd, Marinens Pressdetalj (Fo 195018)

Ett av fartygen som fraktade flyktingar var svenska minsveparen M20, idag museifartyg på Sjöhistoriska museet. Fartygets huvudsakliga uppdrag var att röja sundet från minor för att säkerställa trygg sjöfart, men M20 ställde också upp som flyktingtransport. Genom att jämföra M20:s loggbok och polisens registreringar av anlända flyktingar kan man konstatera att en av personerna som räddades av M20 var just pianisten Leo Demant.

M20 som museifartyg vid piren nedanför Vasamuseet 2005. Foto: Anneli Karlsson, SMTM (Fo 179275)

När flyktingströmmen hade kommit igång vågade Leo Demant lämna sitt gömställe för att än en gång försöka ta sig över sundet. En dag i oktober lyckas han få plats i en roddbåt där han gömdes under plankor över kölen, där fisken vanligtvis förvarades, med giftampullen i hand. När det blev mörkt gav de sig av men kvällen var månklar och Gestapos poliser, som patrullerade sundet, fick syn på båten. Leo Demant låg alldeles stilla under plankorna medan Gestapo-soldaterna undersökte båten utan att hitta något annat än fiskeutrustning. Efter klartecken fick fiskarna fortsätta och de skyndade sig mot gränsen, där M20 mötte upp. Leo Demant klättrade över till minsveparen och anlände så småningom till Limhamn, där han registrerades som på flykt undan judeförföljelserna.

Ett bevis på uppskattning från New South Wales museikonservatorium i Australien från 1980. (State Library of New South Wales, Australien).

Leo Demant var redan ett känt namn i Danmark och i Sverige fortsatte han sin musikkarriär. I några år var hans konserter ett stående inslag i svensk radio och han satt vid flygeln vid många framträdanden. Efter krigets avslut gav han sig iväg på en världsomspännande turné och bosatte sig slutligen i Australien, där han begravdes strax före sin 85:e födelsedag. Därmed blev Leo Demant en av de många tusen danska judar som skonades från koncentrationsläger – och en av de drygt hundra som transporterades till Sverige med minsveparen M20, som i sommar reser längs Sveriges kust för att uppmärksamma räddningsaktionen.

Arkivalier hos State Library of New South Wales, Australien.

Text: Ida Hughes Tidlund, Forskningssamordnare Kultursarvsenheten SMTM

Texten baseras på följande källor:

M20:s loggbok. Se ett urval på Föreningen M 20:s hemsida (extern websida)

Dansk-judiska museets digitala arkiv (extern websida)

Svenska dagstidningar från 40-talet

ABC Weekly 1947-07-05

Bo Lidegaards ”Landsmän – de danska judarnas flykt i oktober 1943”

Carl-Johan Jargenius ”De danska judarnas flykt över Öresund 1943”