I år firar Sjöhistoriska museet 85 år! 1938 var året då Gustav V invigde museet med pompa och ståt, men själva huset stod klart redan 1935. Åren före byggandet kantades av många och långa diskussioner om hur byggnaden egentligen skulle se ut.

Under årens lopp har det även funnits en mängd olika förslag på nybyggnationer, tillbyggnader och flytt av museet. Här visas ett axplock av förslagen.

Bild av Sjöhistoriska museet till K.A Wallenberg 19 maj 1933 från arkitekt Ragnar Östberg (S 6205).

 

Arkitekttävling

Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som bidrog med 800 000 kronor till byggandet av museet hade ett villkor- byggnaden fick INTE se funkis ut. Stockholmsutställningen, som lanserade funktionalismen i Sverige, hade nyligen gått av stapeln på Gärdet i Stockholm, så det var ett ganska kontroversiellt krav. Men utomlands var svensk funktionalism inte stort, utan det var svensk klassicism, så kallad Swedish Grace, som ansågs vara oslagbar svensk form.

Tre av Sveriges mest framstående arkitekter, Ragnar Hjorth, Cyrillus Johansson och Ragnar Östberg, fick tävla om vem som skulle få rita Sjöhistoriska museet. Uppdraget gick tillslut till Ragnar Östberg trots att prisdomaren och sakkunnige förordade Ragnar Hjorts förslag.

 

Såhär hade museet kunnat se ut om någon av de andra arkitekterna hade vunnit. Cyrillus Johanssons förslag till vänster och Ragnar Hjorts till höger. Ur Sjöhistorisk årsbok 1988-1989.

 

Diskussioner om stort och smått

Östberg vann alltså, men hans arbete skulle bli långt ifrån problemfritt. Regeringen tillsatte 1932 en nämnd som skulle arbeta med det nya museet. Nämnden granskade Östbergs förslag i minsta detalj och krävde ändringar med jämna mellanrum.  Östberg ville egentligen att byggnaden skulle vara större och bredare än den slutligen blev. Han verkar ha förstått att en utbyggnad skulle behövas framöver och har ritat ut var den lämpligen skulle kunna byggas.

Även internt inom nämnden hade man olika åsikter om allehanda detaljer. I nämndprotokollen kan man detaljerat läsa hur diskussionerna gick. 1932 diskuterades bland annat detta:

Amiral Ericson – Behöver vaktmästaren nödvändigtvis bo i själva huvudbyggnaden?
Ordföranden (Riksantikvarien Curman)  – Ja, en vaktmästare bör bo så, att han kan övervaka ingången till administrationslokalerna, utan att själva hava tillgång till desamma.

Året efter togs bland annat duschrumsfrågan och toalettfrågan upp:

Intendent Albe föreslog att taga bort duschrummet, vilket utrymme istället borde införlivas med arkivet. Vidare borde herr- och damtoaletterna bättre skiljas åt.

Amiral Ericson ansåg att duschrummet borde vara kvar som det är men ev. användas som reservutrymme. Lunchrummet borde kallas ”hall”.

Samma möte fördes långa och ganska hetsiga diskussioner om belysning och antal fönster och storleken på dem. Östberg propagerade för 13 medan en del andra ansåg 14 el 15 fönster. Östberg fick vika ner sig även här och i slutändan blev det 14 fönster på vardera sidan om entrén.

14 fönster på vardera sidan om trappan blev det tillslut efter många diskussioner. En av Ragnar Östbergs många ritningar av Sjöhistoriska museet.

 

Större lokaler planeras

Redan ett par år efter att Sjöhistoriska museet öppnade fanns planer på att bygga större.

Arkitekten Alf Landén (1876-1956) tog fram förslag på både tillbyggnad och en ny separat byggnad.

Förslag på tillbyggnad till vänster om den befintliga byggnaden, Alf Landén 1944 (1976:186e).

 

Förslag på tillbyggnad, Alf Landén 1944 (1976:186b).

Tillbyggnaden skulle bestå av källarvåning och två våningar intill den befintliga byggnaden.

I tillbyggnaden skulle finnas flera arkivrum – både ritningsarkiv, arkivstudio och arkiv. Biblioteket skulle även få en biblioteksstudio. I övrigt skulle det finnas magasin, registreringsrum, separata toaletter för herr och dam, badrum och tvättrum med torkrum, skyddsrum, två bostäder, jungfrukammare och tjänsterum. Landén beskriver hur tillbyggnaden skulle byggas på grund av krigstiden och bombfaran. Kostnaderna beräknades till strax över 660. 000 kr, vilket idag skulle motsvara omkring 15 miljoner kronor.

 

Kontinental vinterträdgård

Landén tog även fram förslag på en helt ny byggnad på hela 2 726 kvm som skulle stå längs med Djurgårdsbrunnsvägen (som då hette Kavallerivägen). Det planerades även för en skyddstunnel mellan det gamla huset och det nya.

 

Förslag på ny pampig byggnad i förgrunden, Alf Landén, 1943 (1976:186c). Nuvarande Sjöhistoriska museet till vänster.

I den här pampiga byggnaden skulle det finnas utställningssalar, föreläsningssalar, magasin, ateljé, konserveringsateljé, arkiv med läktare, fotoarkiv, bibliotek, kansli, arbetsrum. Det skulle även finnas vaktmästarbostad och en tjänstemannabostad på hela 357 kvm.

På taket skulle det finnas en övre och nedre takterrass med restaurang inredd som en modern skeppskajuta eller en gammal sjömanskrog. Den övre terrassen kunde sommartid vara öppen och vintertid har stora skjutfönster av glas så att den kunde förvandlas till en kontinental vinterträdgård.

Förslag på nya byggnaden inklusive grönområden med monument, skeppssättning och plaskdamm, Alf Landén, 1943 (1975:1123).

Vad som skulle vara i det nuvarande museet är lite oklart. Lunchrummet nämns att det skulle kunna bli större eftersom det endast var 9 kvm.

Kostnaden beräknades till strax över 2 miljoner kronor, som idag skulle motsvara 46,5 miljoner kronor.

Varför de här tillbyggnaderna inte blev av nämns konstigt nog inte i några protokoll eller verksamhetsberättelser, men antagligen blev det för kostsamt.

 

Plaskdamm och galjonsfigurer

Bara två år senare, 1946, tog Gustav Kull (1906-1997) fram förslag på en annan ny byggnad strax bredvid museet.

Gustav Kulls idé om tillbyggnad, 1946 (1976:187b).

Mellan det nuvarande huset och nya byggnaden tänkte han sig en tidsenlig plaskdamm för barn och galjonsfigurer.

 

Galjonsfigurer och plaskdamm för barnen, Gustav Kull, 1946 (1976:187b).

Samma år tog även Åke Tengelin fram förslag om tillbyggnad. I den nya byggnaden skulle det finnas hörsal, bibliotek, fotoateljé, arbetsrum och utställningsyta. Kostnaden beräknades till 1.650.000:- Nästan en miljon mer än beräkningarna för tillbyggnaden bara några år tidigare. Om Tengelin och Kull samarbetade har jag inte hittat uppgifter om, men Tengelin tänkte sig också en plats för galjonsfigurer så det verkar troligt.  

 

Arkivet tar plats!

På 1960-talet gjordes en utredning om lokalbehov och man tittade även då på en utbyggnad. Arkitekt Gunnar Cedervall (1927-2004) fick uppdraget. Cedervall verkar ha varit en vän av arkiv. Arkivet skulle nämligen utvidgas till att få 500 kvm på ena planet och 600 kvm på andra planet. Det hade vi varit glada för idag!

1971 fanns nya planer på en tillbyggnad i form av ett glashus. Kungens står på Gärdet och beundrar glashuset.

Förslag på tillbyggnad av Ahlgren-Olsson-Silow Arkitekter Sar, 1971.

Det har även funnits planer på att Sjöhistoriska museet skulle lämna sin byggnad och istället ligga bredvid Vasamuseet.

Inget av förslagen här ovan har alltså blivit av – ännu. Men vem vet vad framtiden har att utvisa…