I Sjöhistoriska museets samlingar finns inte bara modeller av båtar utan även bilder på modeller. Jag fick i min hand ett udda exempel. Motivet var en teckning föreställande en man med märkliga proportioner och lustiga kläder, ståendes i en besynnerlig pose ensam i en skogsglänta. Därför såg jag inte genast anledningen till att bilden alls hamnat här, på Sjöhistoriska museet, att mannen i sin ena näve håller en liten båt.

”Den nye Hamlet”, Forsström, Edvard, Sjöhistoriska museet (SM 20024)

Det är Edvard Forsström (1854-1934) som har hållit i pennan. Han utbildade sig vid Konstakademin 1876-1883, och levererade varje vecka i trettiosex år tidningsteckningar med dagsaktuella anspelningar. Signifikant under större delen av den gärningen var att han arbetade i en träsnittsstil, vilket påminner om den tid då bilder xylograferades. Ett annat drag i Forsströms satirkonst var att han gärna använde motiv som var kända från den kulturella sfären när han ville berätta om sin samtid.

Så är fallet här. En man i prinskostym i 1600-talssnitt som i sin ensamhet allvarsamt väger en symbolladdad tingest i sin hand är bekant från Shakespeares berömda tragedi, där Hamlet håller en dödskalle och plågas av den ödesmättade frågan ”Att vara eller inte vara”. 

Ytterligare fog att Forsströms teckning alluderar på Hamlet ger ”I slocknadt rampljus”, av Georg Nordensvan, författare, konstnär, kritiker och även redaktör för den populära kalendern Nornan, som publicerade artikeln år 1894. Där syns nämligen skådespelaren Edvard Swartz iförd samma kostym som Forsströms figur bär, för sin rolltolkning av Hamlet. Denne en gång mycket populäre och kände skådespelare spelade Hamlet under 23 år i Dramatens uppsättning på Operahusets stora scen.

Men detta mycket precisa porträtt av Forsström är omisskänligt likt Karl Staaff. Varför det, varför håller han en båt, och varför i gestalt av Hamlet?

Dessa frågor hade en läsare år 1912 med nr 12 av skämttidningen Puck i sin hand kunnat besvara. Då frontade teckningen förstasidan. Nutidens ivriga läsare av Sjöhistoriskas artiklar på Digitaltmuseum känner givetvis till historien om F-båten, annars kan den varmt rekommenderas. Helt kort för sammanhanget här kan nämnas att när Karl Staaff blev statsminister 1911 lade han den tidigare högerregeringens beslut om att bygga dyra pansarbåtar av F-typen på is, varpå en insamling startades i protest som inbringade pengar som gott och väl räckte för att bekosta en F-båt.

Den som bläddrar i Söndagsnisse eller Puck från den tiden hittar förutom otaliga satirteckningar föreställande statsministern och andra viktiga personer i dåtidens samhälle även många olika skämt som anspelar på just F-båtsinsamlingen. Vad som uppenbart ansågs skrattretande var förödmjukelsen i att den liberale statsministern nödgades att ändra sig när han, via kungen, erbjöds ta emot vad som framställdes som ”svenska folkets” insamling.

Anledningen för Staaff att minska försvarsbudgeten var att den slukade mer än halva statsbudgeten. Liberalerna ville lägga pengar på andra saker, som att införa allmän pension till exempel, vilket för övrigt Sverige blev först i världen att göra. Men en viktig orsak var också att göra försvaret till en angelägenhet för hela folket för att på så sätt minska yrkesmilitärernas och överklassens, vilket inkluderade kungens, inflytande.

Staaff ville införa parlamentarism. Kung Gustaf V, som stödde pansarbåtsinsamlingen, syntes vinna en seger när regeringen ändrade sig och byggde pansarbåten. Men den verkliga striden, den om införande av parlamentarism, var inte vunnen med det. Som vi vet nu men ingen visste då.

GUSTAF V, akterstäv, Fo259927, Fotograf: Slettengren / Sjöhistoriska museet

I Hamlets gestalt med en modell av F-båten i sin hand var enligt den konservativa Puck frågan för Staaff om försvarets vara eller icke vara, men även frågan om han skulle acceptera gåvan i form av F-båtsinsamlingen eller ej, när uppmaningen från F-båtens eldgap ljungade till Staaff att avgå.

Pansarskeppet Gustaf V rullar. Fotograf: okänd/Sjöhistoriska museet (Fo46916A).

Så kan en liten teckning ur det förflutna belysa ett dramatiskt skeende i svensk historia. Den kan också samtidigt ge lite relief åt dagens aktualiteter, då Sverige lämnat in en Natoansökan och hoten mot demokratin har ökat.

Vad var svaret på frågan om vem som håller vad i handen? Månne att det är vi, liksom andra före oss, som håller framtiden i våra händer.

Text: Inger Andersson, fotoarkivassistent

Textkällor:

Forsström, Edvard, Edvard Forsström 1854-1934: satir- och skämttecknare kring sekelskiftet, Museum Kasper, Norrtälje, 1993

Esaiasson, Peter, Karl Staaff, Bonnier, Stockholm, 2010

Länkar:

Artikel om F-båten på Digitaltmuseum.se (extern webbplats)

Nordisk familjebok om Svenska Pansarbåtsföreningen (extern webbplats)

Om Hamlet på Wikipedia (extern webbplats)