Under 2023 utökades Sjöhistoriskas båtsamling med en Trissjolle. För er som kanske inte vet vad en Trissjolle är för något kan jag berätta att det är en segeljolle, konstruerad av Per Brohäll 1958. Måtten är blygsamma 4,20 x 1,55 meter men båten är ändå ”stor” på flera sätt.

Äntligen II vid Örlens strand. Foto: Peter Lundquist 2011.

Intentionen hos Brohäll var att erbjuda alla människor med båtintresse en möjlighet att ta sig ut på vattnet med egen båt. Han hade tidigare ritat båtar för amatörbyggare. Dessa var plywoodkonstruktioner och till ritningarna fanns noggranna beskrivningar av hur de olika delarna skulle fogas samman. Trissjollen byggdes inte i plywood men de tidigaste jollarna hade plastskrov med trädäck. Också inredningen som tofter och durkar var av trä. De modernaste Trissjollarna är helt i plast. Trissjollarna finns i sex varianter med lite olika utförande i detaljerna. Trots sin över 60-åriga historia samlas ett stort antal jollar varje år för att kappsegla om SM-titeln. 2023 gick SM-seglingarna och juniorklasseglingarna i Gottskär, söder om Göteborg. Det aktiva Trissjolleförbundet har många medlemmar och anordnar, bland annat, gemensamma aktiviteter och klubbkvällar.

Namnet Triss kommer sig av att jollen kan drivas på tre sätt. Den kan seglas, ros eller köras med utombordare. Alltså en båt som kan anpassas efter ägarens eller kanske hela familjens behov och önskemål. Trissbåtarna tillverkades av ABC-fabrikerna i Kungälv som länge var landets ledande företag för sportprodukter och till dessa räknades alltså även mindre båtar.

Barnbarnet Oscar och farfar Lennart seglar på Örlen 2016. Foto: Peter Lundquist.

En Trissjolle var ofta drömbåten för många ungdomar. Den har gott om plats och rymmer en ansenlig mängd packning som konserver, tält, Primuskök och annat som behövs för camping långt från föräldratjat och krav.

Just museets Trissjolle köptes 1967 av paret Britt och Lennart Lundquist som då vuxit ur sin första segeljolle. En jolle som de, för sina sista sparpengar, inhandlat redan 1963 och som efter en del sinkande missöden sjösattes i sjön Örlen i närheten av Skövde. När båten slutligen nått sitt rätta element tittade Lennart och Britt på varandra och pustade ut… äntligen! Och Äntligen fick båten heta. Efter några år började dock den lilla jollen kännas trång och paret såg sig om efter något större. Blickarna föll då på Trissjollen som var en hel meter längre än den första jollen och när Trissjolle 496 anlände till Örlen döptes den naturligtvis till Äntligen II. Jollen seglades flitigt av familjen som snart vuxit till fem personer. Tre söner har vuxit upp i och gjort sina första slag med Äntligen II. Flera båtar har kommit och gått och alla har fått namnet Äntligen.

Magasinsbilder. Åror, motor och segel. Triss i framdrivning! Foto: Eva Berglund Thörnblom, SMTM.

Trissjollen Äntligen II är av typ 1 och har plastskrov med mast, däck och tofter av trä. De ljusblå seglen är i spinnakertunn dacron och till båten hör också motor och åror. Äntligen II har dessutom fått den ärofulla utmärkelsen K-märkt fritidsbåt av Sjöhistoriska museet år 2012. I Sjöhistoriskas samling finns flera Brohällkonstruktioner utöver Trissen. Där finns både segelbåten Albin Vega och motorbåten Albin 25 och i arkivet förvaras Brohälls ritningssamling med över 1000 ritningar. Att komplettera samlingen med en riktigt fin Trissjolle känns för en föremålsintendent som ”att knyta ihop säcken” kring ett båthistoriskt livsverk.