Ja, vad heter det nu? Långkikare eller tubkikare? Det enkla svaret är att på land säger man tubkikare och till sjöss långkikare. Vi har alltså uteslutande långkikare i vår sjöhistoriska samling.

Vem uppfann då kikaren och när? Det sägs ju att det är en myt att Galileo Galilei uppfann den, han var bara den förste som använde den framgångsrik inom sina vetenskapliga studier. Det troliga är att den uppfanns i Holland vid 1500-talets slut. Det slogs lite om vem som var den egentliga uppfinnaren, men 1608 fick Hans Lippershey patent på det som då kallades ett refraktorteleskop (en astronomisk kikare). Han var optiker och en dag lär hans barn ha lekt med två glaslinser i hans verkstad och börjat skratta. Kyrktornet de tittade på blev förstorat!

Året efter fick Galilei höra om Lippersheys ”spionglas” och lyckades själv tillverka en kikare av linser som förstorade 3 (!) gånger. Året efter var han uppe i 33 gångers förstoring och började kika mot himlen. Man undrar hur bra det egentligen var, han slutade ju sitt liv som blind.

Galilei ser lite sur ut. Han hann inte före Lippershey.

Gustav III använde en galileisk kikare med två växelbara linser under ryska kriget 1789-1790, bland annat vid det berömda slaget vid Svensksund. Typen förekom i Sverige vid slutet av 1700-talet. Det är en kort en, bara 11,2 cm ihopdragen och 17,6 cm lång som längst. En sådan finns att se i utställningen Resenärerna på museet. (O 10137)

De äldsta kikarna hade rör av papp och vi har två i samlingarna. En ligger i  ett träfodral och den kan vara från 1600-talet, men för att vara säkra säger vi runt 1700. Den andra är troligen från cirka 1750 och har ett huvudrör och tre utdragsrör av papp. 

Ett så kallat enkelrör av papp, troligen från 1600-talet (S 4564)

En annan äldre kikare vi har är en som tillhört kofferdikaptenen i Svenska Ostindiska Kompaniet, Mathias Holmers (1712-1799). Han var befälhavare på LOVISA ULRIKA. Tänk vad han måste sett många exotiska platser genom de linserna!

Under 1700-talets första hälft var huvudröret ofta av mahogny och tvärsnittet runt eller mångkantigt. Den var utrustad med skjutlucka på såväl okular som objektiv, alltså både längst fram och längst bak för att tala klarspråk. Kikare blev under denna tid ganska vanliga i Sverige och importerades främst från England och Tyskland. Vi har en långkikare med åttkantigt huvudrör av mahogny tillverkad av Nairne & Blunt, London. Den är från tiden 1755-1805. (O 02623)

Men ganska snart började man också tillverka kikarkroppar av metall. Under 1700-talet lyckades man också lösa optikens avbildningsfel. För marint bruk förfinade man till exempel terresterkikare till  ljusstarka dag- och nattkikare, ”Day & Night”. De tillverkades av mässing med ett eller två utdrag (förlängningar). Terra=jord. Terresterkikare är alltså en jordkikare till skillnad mot en stjärnkikare.

Från fregatten Vanadis, som gjorde sin berömda världsomsegling 1883-85, har vi tre kikare av mässing. Två av dem är läderklädda, varav den ena har 20 målade miniatyrflaggor på sig. Den tycker jag är vår allra finaste! Ligger överst på sidan.