Samlarna - Sjöhistoriskas blogg

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Engströms krokodil eller Lindströms drake?

En bild av min kollega Johan med en tung krokodilskalle i famnen visar djurets storlek.

I våra samlingar har vi sedan år 1943 en krokodil (enligt museet en galjonsbild och eventuellt en alligator?) Hos oss kallas den allmänt för ”Engströms krokodil”; men vi vet egentligen inte så mycket om den. När vi fick den hade den länge legat på en klippa på hemmanet Augustberg vid Grisslehamn som Albert Engström köpte 1902. Museet hämtade den på plats och den skänktes till oss av sonen Bruno Engström. Albert hade då gått bort tre år tidigare.

Vi har inte många fler uppgifter om denna krokodil. Hur hamnade den där på klippan där den blivit liggande så länge? Är det verkligen en galjonsfigur? Var kommer den från? Ett fartyg?

För en tid sedan fick jag en artikel från en före detta kollega. Den handlar om hans släkting Hans August Lindström. Artikeln finns i Rospiggen nr 61/2001.

Hans August Lindström, ”Kungen i Grisslehamn”, ”Kapten Pingvin”. Många tycks smeknamnet varit på denne färgstarke sjökapten!

Hans August föddes på Raggarön 1835. Redan som 16-åring gick han till sjöss som jungman och kom sedan att avancera snabbt till kapten och skeppare. Han ägde och förde befälet på flera fartyg som gick vid omkring i världen. Han beskrivs som gladlynt och sällskaplig.

1864 gifte han sig med Hilda och köpte ”Finnkrogen” i Grisslehamn. Det var ortens första värdshus och här åt ofta postroddarna som tjänstgjorde mellan Sverige och Finland. Nu blev det privatbostad och Hans August döpte om det till Augustberg. Ett sorgligt kapitel i hans liv är de två sönerna som föds åren efter. Den första är ”Mitt vackra sorgebarn” Ernst, som är sinnessjuk hela livet. Nästa son, Mattias, dör efter bara två månader.

Det florerar många historier om kaptenen. En var att han tämjde pingviner att dra hans jolle. Han ville ofta vara ifred och gav sig från skeppet för att fiska haj i Stilla havet. Då selade han sina tama pingviner (som var ”klokare än människor”) och lät dem dra runt honom. Där av smeknamnet ”Kapten Pingvin”.

Hans August sista anställning var på postångaren Öland. Den trafikerade Kalmarsund bara under vintern, vilket gjorde att han fick tillbringa somrarna hemma på Augustberg där han öppnat Grisslehamns första pensionat. Här skapade han en berömd anläggning med kägelbana, en riggad mast och en anlagd damm med ”Toddyön” i mitten. Hans August älskade att dricka Toddy. Till ön ledde en landgång som han kunde dra in när han ville sitta ensam på ön med sin toddy. På Öland hämtade han ölandssten som han byggde terrasser neråt havet av. Bland valkotor och exotiska jättefrukter kröp stora inplanterade ätbara sniglar. Säkert kröp de också på gipsfigurerna och den lilla grå tomten med röda luvan.

Bakom huset uppförde Hans August en exakt kopia av Ölands kajuta. Hit kunde han dra sig tillbaka och drömma om åren till sjöss. (Det sägs att han ibland tvingade pigorna spola vatten på ventilerna för den där riktiga känslan… Antingen var han lite galen eller bara mycket fantasifull!)

Det mest iögonfallande på ägorna låg uppe på en klippa: En märklig stor målad krokodil av plåt och trä, kallade Draken.

Efter att folk beklagat sig i pressen över Hans August beteende på postångaren Öland (han hade ”befunnit sig i ett tillstånd af påtaglig onykterhet” och dessutom medhavt en ”sinnesförvirrad son, hwilken tillställer hwarjehanda obehagligheter för både passagerar och besättning” gick hand i land för gott 1891. Nio år senare dog han och Augustberg auktionerades ut. 1902 köper Albert Engström Augustberg och uppför sin berömda ateljé. ”Krokodilen” förblir liggandes på klippan under hela Alberts tid där och resten vet ni från första stycket.

Kvarstår gör frågan var Lindström fick sin drake ifrån. Är det verkligen en galjonsbild (inte traditionellt utformad)? Hämtade han hem den från de sju haven eller lät han kanske rent av bygga den på plats? Även om den inte har ett dugg med sjön att göra så härrör den i alla fall från en högst spektakulär sjökapten.

Även om Albert Engström också var en färgstark person tycker jag att hans känns perifer i detta sammanhang. Jag tycke snarare att det handlar om "Lindströms drake" än om "Engströms krokodil"!