Veckan före jul fick vi in ett arkiv till Sjöhistoriska med handlingar från Åke, Gustaf och Tore Améen. När jag berättar för mina kollegor om detta så blir flera verkligt exalterade. Åke Améens böcker Naturhamnar på Ostkusten och Segelhamnar på Ostkusten, har varit standardutrustning i många båtar. I böckerna får man detaljerad information om lämpliga vikar att ankra i och djupet i mindre hamnar.

En museichef, som vill vara anonym, berättar exempelvis att han seglat i tjugo år med Améens bok som ledstjärna, utan att gå på grund en enda gång. Men första året som han gick över till att bara använda gps gick han på grund tre gånger. Många båtägare har alltså Améen att tacka för mycket.

Hamn på Möja avritad av Åke Améen

Åke Améen var ingenjör och båtkonstruktör och var precis som sin bror Gustaf mycket aktiv i Svenska kryssarklubben. Det var kryssarklubben som gav ut Naturhamnar på Ostkusten där Åke Améens handritade kartskisser över alla små hamnar och vikar är basen. Utöver att rita upp kuststräckor, bryggor och annat så genomförde Åke Améen omfattande lodningar för att få rätt djupsiffror. Bara det ett gigantiskt arbete. Han fick också så småingom smeknamnet "Lodarn".

Lodarn i aktion. Fotograf troligen Manne Ginsburg.

Åke Améens arbete uppskattades dock inte alltid. En del ville gärna hålla sina favoritvikar för sig själva. I Améens korrespondens finns ett brev från en upprörd markägare som inte uppskattar att fritidsbåtsfolket, vägledda av böckerna, hittar till naturhamnar på hans mark.

Tätt, tätt med djupmätningar är det på Améens karta.

I arkivet ingår alltså kartskisserna i original, blanketter med rättelser till böckerna, samt fina fotografier, korrespondens och även några utmärkelser som Åke Améen fått. 

Och Améens båtritningar då, kanske någon undrar? Ja, de hade museet faktiskt redan fått in för några år sedan, via Museiföreningen Sveriges fritidsbåtar. Du kan titta på de digitaliserade ritningarna, på vår hemsida.

 Åke Améens ritningar (länk)