I samlingarna har vi två exemplar av Sohlbergs himmelsglober. De är gjorda av glas med longitud- och latitudlinjer inristade liksom valda planeter. Mitt i den drygt två decimeter breda glaskulan svävar en liten jordglob i miniatyr. På 1880-talet tillverkades bara 50 stycken av dessa himmelsglober. De numrerades och vi har nummer 16 och 46. Tekniska museet lär ha glob nummer 42, men var fler exemplar finns känner jag inte till.

Knut Herman Sohlberg (1844-1909) var läroverksadjunkt och filosofie doktor bosatt och verksam i Strängnäs. Jag hittar flera böcker han författat inom till exempel storhetslära, talteori, algebra, elektricitet och astronomi. Utifrån sina kunskaper utvecklade han 1871 denna glob för undervisning och forskning. Den kunde fyllas med färgad vätska. Genom att justera vätskenivån kunde man ställa in astronomiskt horisontläge vid en viss geografisk position och bestämma himlakropparnas position.

Globen visades 1891 på den geografiska kongressen i Bern och fick mycket beröm och omskrivelser i bland annat Svensk lärandetidning och Pedagogisk tidskrift från samma år. Herman Sohlberg skrev också boken "Himmelsglob af glas med vätskehorisont" 1906.

I utställningen Kartor & Glober kan du titta närmare på glob nummer 16 där den står på sitt tunga, svartmålade gjutjärnsstativ med förgylld dekoration. Firman som tillverkade globerna hette Öller & Co och grundades av Anton Henrik Öller. Han var son till en apotekare. Själv arbetade han först som bokhållare, men startade snart ett sidenväveri. Han försökte sig även på odling av mullbärsträd för att producera silkesmaskar, kanske föga framgångsrikt eftersom han därefter bytte spår. Han hade ett intresse för teknik och mekanik och experimenterade med en elektronisk telegraf ihop med några vänner. Det involverade honom i uppförandet av den första telegraflinjen mellan Stockholm och Uppsala. Därefter hamnade han ofrånkomligt inom dåtidens telekombransch med anställning på Telegrafverket. Men på sin fritid fortsatte han att utveckla egna idéer och startade alltså 1857 Öller & Co. Firman hade så många som 58 anställda år 1875 och sysslade i första hand med utrustning till och utveckling av telegrafi, men det tillverkades även symaskiner, ringklockor och som sagt dessa 50 glober.

Den tidiga telegraferingshistorien då man plötsligt blev oberoende av dagsljus och väderlek för att kunna kommunicera med andra orter skulle jag gärna fördjupa, men halkar då utanför ämnet glober. Vårt tekniska grannmuseum här på Djurgården har en massa intressanta fakta och föremål i ämnet. Men jag måste ändå kort ge er en röd tråd:

År 1852 fick chefen för den Optiska Telegrafinrättningen ett kungligt uppdrag att planera ett elektriskt telegrafnät i Sverige. Han föreslog även en undervattenskabel till Danmark och där kunde man då kopplas vidare på deras linjer ner i Europa. Kungen godkände förslaget och första linjen upprättades, den mellan Stockholm och Uppsala. Förbindelsen var en stor framgång då den testades 1 november 1853 och det var i detta Öller var inblandad. Men vad hette då chefen för den Optiska Telegrafinrättningen? Jo, general Carl Fredrik Akrell, son till Fredrik Akrel som tillverkat några av globerna i utställningen (sonen blev adlad och fick då ytterligare ett fint L i sitt namn). Du som läste min förra blogg om Globernas historia förstår att här blev cirkeln sluten!



Foton tagna av Anneli Karlsson, SMM.