Finnboda varv. Foto: SMM/Arkiv

Finnboda varv. Foto: SMM/Arkiv

Varven i Stockholmsregionen och Finnboda Varf 

Inte många vet att för 150 år sedan var Stockholm en betydande varvsstad. Tre storvarv och några mindre reparationsvarv existerade samtidigt. Detta inom en relativt snäv omkrets i Stockholms hamnområde. Först ut var Stora Varvet som kallades Södra Varvet med varvsägaren och fartygskonstruktören William Lindberg. Det låg vid Tegelviken där Finlandsbåtar numera avgår. Ett annat stort varv var Bergsunds Mekaniska Verkstad, längst väster ut på Åsön, Södermalm, åt Mälarsidan, i Stockholm. Det tredje stora varvet var Ekensbergs varv, också det på Mälarsidan.

För stora båtar

Bergsund byggde flera ångfartyg, bland annat Sankt Erik (som byggdes som Isbrytaren II), och den tidens stora lastfartyg. Svårigheten var att den enda slussförbindelsen till Saltsjön hade en sluss som mätte 45 x 9,5 meter. Bergsund kunde därför bara bygga fartyg som var max 9,45 m breda för att kunna slussa ut dem i havet. Längre än 45 meters fartyg byggdes från och med 1878 i två delar som bogserades ut via slussen för att sedan sammanfogas, uppdragna på en slip vid f.d. Finnboda Beckbränneri Nacka vilket inköptes redan 1873. Slipen anlades 1874 då Bergsunds mekaniska verkstads AB köpte marken och var helt färdig 1878. 

Reparationer

År 1882 anställdes den man som kom att modernisera Finnboda Slip till ett storvarv, maskiningenjören Kurt von Schmalensee. Varvet som nu kallas Finnboda Varf byggdes upp och hade snart omkring 800 anställda. De flesta av arbetarna kunde företaget inte ordna bostad åt utan de tog sig från andra stadsdelar till varvet med ångslupsförbindelser. Varvet kunde nu ta emot större fartyg för reparation och bygga nya som var längre än 45 och bredare än 9,5 meter. Det första nybygget, tankfartyget ”Talmud” byggdes för Ludvig Nobel och levererades till S:t Petersburg. Under 1890-1910-talet byggdes flera pansarbåtar åt Kungliga Flottan liksom pansarkryssaren Fylgia.

Flytdockor

Södra Varvet konkurrerade genom att reparera grundstötta och skadade fartyg med en 1896 nybyggd L-formad flytdocka vilket inte Finnboda Varf hade. I början av 1900-talet sade Stockholms stad upp arrendekontraktet för Södra Varvet som tvingades dra ned på verksamheten, bl. a. hyrdes och senare såldes flytdockan 1906 till Finnboda Varf. Södra varvet lade ned verksamheten vid Tegelviken 1907 då staden byggde ut hamnområdet. Samtidigt bildades en kartell bestående av Bergsund/Finnboda, Motala Verkstad och Lindholmens Varf. De avsåg att koncentrera fartygsbyggandet, lägga ned vissa enheter som t.ex. Bergsunds mekaniska verkstad men rätt snart splittrades kartellen. Motala Verkstads verksamhet på Beckholmen avvecklades, ett varv som Finnboda senare kom att arrendera.

Sveabolaget tar över

1916 var Finnboda Varf i ekonomisk kris och köptes då av Rederi Svea som i samband med att fartygsinspektionen kommit igång behövde ett närliggande varv för snabba reparationer. Under senare delen av 1910-talet och in på 1920-talet gick den svenska varvs- och rederinäringen in i en lång lågkonjunktur vilket påverkade lönsamheten för Finnboda Varf. För att råda brist på detta lät Finnboda byggda fartyg på spekulation varvid de flesta köptes av Sveabolaget. För att bli av med reparationskonkurrenter köptes 1925 aktierna i Södra Varvets Nya AB vilket 1929 nedlades. Samma år nedlades även Bergsunds Mekaniska Verkstad på Södermalm.

Rekonstruktion

Finnboda Varf led av dålig lönsamhet och rekonstruerades 1933 varvid Rederi Sveas nya VD Emanuel Högberg också tog plats i det nygamla bolagets styrelse. Konkurrenten, AB Hammarbyverkens aktier förvärvades 1942. Man lade ned den verksamheten först 1961.

Finnboda satsade på reparationer i än större grad och köpte in flytdockor 1946, 1956 och 1963. Dessa flytdockor var till stor del grunden i varvets verksamhet som också hade byggts ut med ytterligare två slipar.

Nybyggnationen av fartyg var omfattande efter andra världskriget och många nybyggen kom också till under 1950- och 1960-talen. I slutet av 1960-talet gick Finnboda in i en ekonomisk svacka samtidigt som huvudägaren Sveabolaget sålde aktierna i Finnboda Varf.

Salénrederierna och därefter staten

Nya ägare, Salénrederierna kom till 1970 och från och med 1974 bildades AB Svenska Varv där Götaverken ingick. År 1977 blev detta bolag övertaget av svenska staten och Finnboda Varf kom att bli dotterbolag under namnet Götaverken-Finnboda AB. 1981 sjösattes sista nybygget; ”Nordic Link”. Varvet byggdes sedan om och kom därmed att bli landets näst största reparationsvarv. Lönsamheten var dock allt annat än god och för att förbättra finanserna såldes 1981 marken där varvet låg till Nacka kommun. Det som kanske kom att bli spiken i kistan för varvsverksamheten var den förödande branden i januari 1990 på Ålandsfärjan Viking Saga där svetsning antände fartyget som brändes ur helt. Från 1990 sjönk också efterfrågan kraftigt på fartygsreparationer vilket resulterade i en ekonomisk kollaps och Götaverken-Finnboda AB försattes 1991 i konkurs. Innan någon kom på tanken att starta upp på nytt såldes den utrustning som kunde inbringa kapital, som de viktiga flytdockorna.

Numera kallas området för Finnboda hamn vilket är fel, då där aldrig varit någon hamn.

Text: Carl-Gunnar Olsson