Till Macao utan gps
14 okt 2014
Nästa vecka öppnar Sjöhistoriska en utställning "Kartor och klot" riktad till barn. Den har några fantastiska jordglober från museets samlingar i fokus. I samband med utställningen har jag tittat mer på de äldre sjökort och förtoningar som finns i arkivet.
Ett ofta använt material ur arkivet är en så kallad förtoningsbok som Mattias Holmers, kapten vid Ostindiska kompaniet, själv skrev och tecknade. I en tid där det bara fanns få och otillförlitliga kartor, var varje sjömans egna erfarenheter och kunskaper av otroligt stor vikt. Mattias Holmers genomförde själv flera lyckade seglatser fram och tillbaka till Kina och i slutet av sin levnad skrev han ner sina erfarenheter från dessa. Boken innehåller detaljerade beskrivningar om avstånd, lodningsdjup, strömmar och allt annat som är värdefullt att veta när man ska föra ett skepp från Sverige hela vägen till Kina. Utan sjökort och fyrar, och definitivt utan gps och andra moderna hjälpmedel.
Nästan varje sida med noga präntad textbeskrivning åtföljs av illustrationer. Flertalet av dem är förtoningar, dvs en bild av hur kusten ser ut från havs, som ska underlätta för att känna igen var man är och hjälpa till när man vill närma sig land. Holmers förtoningar är naivistiskt ritade med rundade kullar och små fartyg inritade som illustration.
I en detalj ser man tydligt hur Holmers ger seglingsanvisningar.
Lägg märke till de tre små skeppen som passerar mellan de olika öarna. Av texten framgår att det finns flera alternativa sund och skeppen markerar alltså var man kan färdas utan fara.Ordagrant så står det:
Lemis Eyländer. ... har 3ne öpningar och kan utan fara gå på hvilken sida dig behagar, dock om du kan så är bäst at lämna Eylanderne om Bagbord, och fasta landet af Lanton om styrbord, Djupet är hela wägen 20.18 a 15 famn god bottn så du kan ankra, på hvad ställe du will."
Det är ett fantastiskt arbete som Holmers gjort. Jag undrar om det någonsin kom till användning för andra sjöfarare eller om det var för hans egen privata nöje som han bemödade sig att nedteckna alla uppgifterna? Precis som många andra som skrev ner sina levnadsöden när de blev äldre. Visade han upp för andra sjömän som tilläts kopiera hans uppgifter eller satt han själv och drömde sig tillbaka om sin tid på världshaven?
Här är hela sidan som de båda bilderna är hämtade ifrån.