Samlarna - Sjöhistoriskas blogg

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Panamakanalen 100 år

s.s. Ancon i Panamakanalen den 15 augusti 1914

s.s. Ancon (tillhörig kanalbolaget) stävar med stor flaggning

genom Panamakanalen den 15 augusti 1914.

 

Den 15 augusti 1914, för hundra år sedan, invigdes Panamakanalen. Det hade tagit 33 år från det första spadtaget 1881, och egentligen var det obegripligt att fransmännen ens gav sig in i projektet.

Visst är det en kort sträcka mellan Stilla Havet och Atlanten, bara 77 km. Men fransmännen tänkte gräva en kanal i havsnivå, helt utan slussar. De anlitade fransmannen, adelsmannen och exdiplomaten Ferdinand de Lesseps, han kunde ju bygga kanaler och hade gjort succé med Suezkanalen som blev klar 1869.
Nu var det ju inte riktigt samma sak i Panama. Till skillnad från Egypten är det inte platt. I stället låg berget Culebra i vägen, 87 meter högt, och en djungel med tillhörande träskmarker och floder.
Fransmännen hade fått in fjorton olika förslag på hur Panamakanalen skulle byggas (de flesta var förmodligen mer realistiska), men de Lesseps vann med sitt enkla, billiga och skulle det visa sig totalt omöjliga förslag. Med stort hopp om en snar framgång gnuggade aktieägarna händerna.

Med dynamit, grävskopor, mudderverk, billig arbetskraft och en stor dos optimism satte man i gång. Men djungeln var i det närmaste ogenomtränglig och en halvårslång regnperiod om året fick gång på gång jordmassorna på glid. Olyckorna var många. Sjukdomar grasserade bland arbetarna: malaria, gula febern, kolera, alkoholism, självmord mm. Man visste för lite om tropiska sjukdomar och myggornas roll. Tre av fyra som lades in på sjukhus dog.

Efter sex år, 1887, medgav de Lesseps att det nog skulle gå bättre om man byggde slussar. Men då hade pengarna tagit slut och trots de Lesseps desperata försök att pumpa in mer pengar var konkursen ett faktum två år senare. de Lesseps och hans kollega Eiffel (ja, han med tornet) anklagades för ekonomiska oegentligheter och dömdes. Minst 22 000 arbetare dog av umbäranden, och det är förmodligen lågt räknat.

Fast kanalen var ju i grunden en bra idé. Amerikanarna behövde den (militärt) och köpte projektet 1903 för en billig slant. De drog igång med förnyat mod (och nya investeringar) 1904. Nu blev det en annan konstruktion med bland annat en konstgjord sjö och slussar - men man satsade också betydligt mer på arbetarna. Det byggdes avloppssystem, idrottsanläggningar och samkvämslokaler – men färre barer. Myggorna utrotades i det närmaste. Trots detta dog det ytterligare 5 600 arbetare under de återstående tio åren.


Den 15 augusti 1914 var det så äntligen dags för invigning. Pompa och ståt, men tidningarna skrev snopet nog bara notiser, de hade ett världskrig att bevaka.
Ständigt ökande handel från jordens alla hörn och med last på köl kräver förnyelse av kanalen. Nästa år ska de nya slussarna vara färdiga (man hann inte klart till hundraårsjubileet). Dessa slussar kommer att fördubbla mängden transporterat gods genom kanalen.

Panamax som fartygsstandard är död - länge leve New Panamax!

New Panamax fartygsdimensioner (de gamla dimensionerna inom parentes).
366 (294) m längd,
49 (32) m bredd,
15 (12) m djupgående.
58 (oförändrad) m fri seglingshöjd under bron "Bridge of the Americas", (byggdes 1959-1962).

I den fina montern utanför biblioteket har vi just nu bilder och texter om hundraåringen för den som vill se mer.