Om vi i sommar badar och åker båt i vår huvudstad och i skärgården, kan vi ägna en tanke åt att för inte så länge sedan så vimlade det av fisk i dessa vatten. Och den fisken var väldigt viktig föda för många människor.

I Fredrik Henrik af Chapmans berömda bok Architectura Navalis som gavs ut 1768, finns ritningar som af Chapman gjort av fartyg han sett runt om i Europa. Plansch 60 föreställer sumpar, en båttyp som var vanlig i Stockholm från medeltiden och en bit in på 1900-talet. Han skriver själv att nummer 4 föreställer ”Stockholms större sumpar” och nummer 5 föreställer ”mindre sumpar”.  De seglades respektive roddes. Det var inte bara så att fiskare från skärgården seglade in med fisk till staden, utan det fanns också fiskare i staden som seglade ut i skärgården för att fånga eller köpa fisk.  De mindre roddsumparna användes i närområdet.

 Idag löser vi behovet av att hålla fisken färsk genom att kyla den.  En sump är en behållare som sänks ner i vattnet för att hålla fisken levande, och därmed färsk, så länge som möjligt.  Sumpfiskarna var organiserade i ett skrå och hade drängar i sin tjänst. Sumpfiskarnas hustrur hade tillsammans med sina pigor hand om försäljningen av fisken.  Efter näringsfrihetens införande 1864, försvann skillnaden mellan de kringvandrande månglerskor som bland annat kunde sälja fisk, och sumpfiskarnas/fiskeköparnas hustrur. De blev då bägge fria näringsidkare.

Roddsump tillverkad på 1930-talet på Svartsö i Stockholms skärgård av Hildor Hedelin. Nummer SM 25.198 i Sjöhistoriska museets båtsamling.