Isbrytaren Sankt Erik har två stora ankare i fören. Det är sk patentankare utan stock (stockless anchors på engelska. Jämfört med äldre ankare, ett sådant står på land invid piren, så har dessa inte den tvärgående stocken upptill. Detta för att spara plats men framförallt för att ankaret när det är uppe helt ska kunna  gå in och sitta säkert i det sk ankarklyset. Äldre fartyg med ankare med stock fick försöka lyfta upp ankaret helt och säkra det uppe vid relingen eller på däck.

Sankt Erik byggdes vid Finnboda varav 1914. Då skulle man ha det modernaste som man kunde komma på. Skrov och maskin byggdes av senaste modell, dvs efter varvets egen konstruktion och med maskinen från Finnbodas ursprung, Bergsunds Mekaniska Verkstad. Men många delar köptes in från andra tillverkare.

Det krävs ytterligare arkivforskning för att vi ska kunna se exakt varifrån varvet köpte in delar och material. Vem byggde t ex livbåtarna, vilket valsverk levererade plåtarna, var köpte de AGA-spisen mm. Det enda vi med säkerhet kan veta är att de två stora huvudankarna köptes från England och av tillverkaren W L Byers & Co Ltd i Sunderland. De tog patent på ett ”stocklöst” ankare redan 1887 och levererade sedan i flera olika storlekar till varv över hela världen.

Varför de valde just en svastika eller ett hakkor som symbol vet vi inte idag, men innan nazisternas maktövertagande i Tyskland på 1930-talet var det en rätt vanlig symbol.Hakkorset/svastikan är en urgammal symbol som fortfarande förekommer mycket i Asien. Den är ofta en symbol för solen eller lycka. Hakkorset kan vara vänt åt höger eller vänster. På fynd från Osebergsskeppt finns hakkors med då det är en vanlig mönsterform där linjer mötes.

Svenska ätten von Rosen hade ett hakkors i sitt vapen och när man skänkte flygplan till det nybildade Finska flygvapnet tog man hakkorset som beteckning vilket man hade kvar till andra världskrigets slut. Även Lettlands flygvapen hade hakkors på planen. I Sverige var det logotype för ASEA fram till 1930-talet. Men när nazisterna tagit makten och infört sin hakkorsflagga valde ASEA att ta bort den. På äldre bilder kan man se den som skorstensmärke på ASEAS bogserbåtar och här och var hittar man den ännu i gamla ASEA-tillverkade hissar eller på elmotorer.

Text: Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet