Ibland känns det som rena julafton. Som när en museiintendent får tillbaka föremål som varit på konservering. Här om dagen kom en flyttlåda tillbaka från Studio Västsvensk Konservering i Göteborg (SVK). På uppdrag av oss har de konserverat ett antal sjöfynd som legat förvarade vattendränkta. Nu är de konserverade med PEG, Polyetylenglykol, konserveringsmedlet som hela Vasa är konserverat med.

Nu behöver de inte längre ligga under en vattenyta. Vattnet i virkets celler har ersatts av PEG, vilket gör att föremålen inte kollapsar då de torkar. Vi fick tillbaka en fin lite halvmeter lång puttofigur. Den flöt iland på en tomt 2004 i Djursholm. Utanför tomten ligger ett vrak som exponeras vid lågvatten och det händer att vågor ibland tar med överraskningar till tomtägaren. Skeppsvraket är idag fragmentariskt, men troligen från1600-talet. I samband med konservering undersöks föremålet noga. Virket är i detta fall ett lövträd och det har många spår av järnkorrosion, rost. En större spricka genom en underarm var fylld med sediment och sand. På baksidan finns tre hål, förmodligen efter upphängningen. Några träpluggar går rakt igenom figuren. Inga synliga spår av färg syntes, alltså har den nog inte varit målad.

Också flera kulskrån kom tillbaka. De består av träbehållare med järnkulor i olika form och storlek inuti. Trä och metall konserveras på olika sätt och måste därför separeras.Vi beslöt då att i en av kulskråna skulle vi lägga tillbaka kulorna. Det blir ett fint visningsexemplar, medan de två andra förvaras med metall och trä separerat.

På det här laggkärlet var det knepigt att få fast de lossade vidjorna. Riktigt pillergöra för konservator Ebba Phillips som fäste dem med hjälp av en tråd som fördes in i glipan mellan två laggstavar och fästes på baksidan. Under konserveringen hittade hon tre små initialer i kärlet, ett bomärke. Det ser ut att stå IAL. Spännande! Vem kan det ha varit? Kärlet kommer från vraket vid Bossholmen strax norr om Oskarshamn. Det drygt 12 meter långa vraket undersöktes första gången 1968. Då gjorde man en C14-datering som visade att det är byggt så tidigt som på 1200-talet. Alltså tillhör troligen bomärket och kärlet en person som levde för cirka 800 år sedan. Kittlande, eller hur?

 Studio Västsvensk Konservering (extern länk)