Den IF-båt som under våren kommer att registreras i Sjöhistoriskas båtsamling gick i sjön i lördags. Maritimas samlingsavdelning representerades av undertecknad tillsammans med fotograf Anneli Karlsson och arkivarie Eva Hult.

Eftersom jag tycker det är så kul med sjösättning anmälde jag mig som volontär i arbetslaget. Att få vara med och sjösätta båtar på en gammal, traditionstyngd båtklubb som SS Gäddviken känns som en stor ära. Arbetssättet är unikt och något som egentligen borde K-märkas tillsammans med hela klubben.

Säkerhetslinor ska fästas mot stöttningen, om utifall...

SS Gäddviken ligger inklämt på en smal landremsa nedanför Finnberget och det går inte att nå varvsområdet med bil. Det är alltså nödvändigt att båtarna flyter för att de ska kunna flyttas därifrån. Till klubben kommer man landvägen på långa, branta trappor och konditionen får inte vara alltför klen om man ska orka ta sig uppför trapporna efter en lång dag. SSGs läge i Svindersviken kan idag ses som en stor fördel för klubben eftersom det är i stort sett omöjligt att exploatera området med bostadshus. Markbiten nedanför klippan är helt enkelt för smal och vattnet utanför är "bottenlöst". När man försökt påla för bryggor utanför stranden nåddes aldrig botten trots tre telefonstolpar på varandra. Att bygga hus där skulle bli ett mycket kostsamt företag.

Vagnen rullas fram på rälsen med en M22.

När alla hjälper till blir inte arbetet alltför tungt.

Men för en gammal båtklubb kan inte läget bli bättre. Hamnen är väl skyddad och inga svallvågande rundtursbåtar letar sig in i viken. Här levs båtlivet på samma sätt som det gjort i över 100 år. I alla fall nästan. För bara några decennier sedan använde sig klubben ännu av en så kallad såpad ränna vid sjö och torrsättning. Båtarna sköts över land på en stor kloss i en träränna som såpades för att klossen skulle glida lätt. Idag används "modernare" grejor i form av en vagn som skjuts framåt på räls med handkraft. Vid själva sjösättningsplatsen finns en vändskiva och räls vidare ner i sjön. Skivan ligger i mitten av området och båtarna ligger på ömse sidor om den.

Här snurras båten på vändskivan och kommer i vattnet med styrbordssidan först. 

Det var två arbetslag som slet i lördags, ett på var sida om sjösättningsplatsen. Båtarna gick i växelvis från varsitt håll. Allt var precis som det ska vara en lyckad sjösättningsdag. Slipbasarna gav order med hög röst "STÄLL UPP ER!", "HÅLL I BÅTEN" och "NU TRYCKER VI HENNE I SJÖN!". Jag fick en skarp tillrättavisning när telefonen ringde och jag svarade. Mobiltelefoner under arbetet är inte tillåtet. Det borde jag ha kunnat räkna ut. Alla händer behövs när båtarna ska flyttas över till vagnen och hur skulle det se ut om alla gick ifrån för att prata i sina telefoner?

Dagens sista sjösättning. IF nummer 1 på väg över varvsplanen mot sitt rätta element.

Ytterligare en fördel med platsen är att storleken på båtarna helt naturligt begränsas. Klubben ser också gärna träbåtar vid bryggorna och de är anmärkningsvärt många i SSG. Sedan flera år finns en liten eskader av Mälar 22or i klubben och eftersom våren varit torr och M22orna är byggda i furu läckte de flesta rejält. Men med hjälp av elpumpar som gick för fullt klarade sig alla från att sjunka.

Här ligger alla M22:or i det som lite elakt kallas för "döda viken".

Många pumpar var det. Ett strömavbrott hade inte varit kul.

När båtarna lyckligt kommit i vattnet avslutade Gäddvikens medlemmar dagen med en sjösättningsfest. Vi museimänniskor kände oss då ganska möra och åkte i stället hemåt för rast och vila.

Tack Segelsällskapet Gäddviken för att vi fick var med vid er sjösättning!

Hon flyter! Vilken känsla. Tänk att det verkligen är IF nummer 1!

För en båtfantast är det magiskt.