När jag i år reser till en museikonferens i Rio de Janeiro, känns det som en mycket lång resa. Men jag kan ju ägna en tanke åt sjömannen Ferdinand Wahlström (född 1842 i Östergötland) som i en av de dagböcker vi har i arkivet skriver om sin resa med briggen ”Abilgael” från Gävle. Den 25 april 1863 lämnade briggen Stockholm och den 2 juli samma år skriver han ”vi fick sikte på Sockertoppen, kl 5 ankrade vi på Rios redd”.  Så den resan tog drygt två månader. Visserligen kommer jag ägna mycket tid åt att sitta inomhus på konferensen, men jag får ändå hoppas att jag får se mera av staden än vad den arme Ferdinand fick göra. Sina två månader i Rio tillbringade han nämligen mest ombord, om staden skriver han så gott som ingenting.

Här är några exempel på vad den 21-årige sjömannen skriver i sin dagbok från Rio de Janeiro för exakt 150 år sedan;

4 juli ”Jag har tagit ut lite penningar och köpt lite frukter, på qvellen var jag iland och drack lite lemonad…5 april Sent på kvällen kl 8 fick jag det efterlängtade brevet från hemmet. Sent på qvellen blef kocken och Johansson ovenner, det slutade med slagsmål…7 juli Gud vet huru vi skall kunna bärga oss med att ligga till väders hela dagen i en sådan ryslig hetta, när vi ska skaffa då får jag merendels gå i båten, dålig proviant får vi ock, ärter och mag. fläsk…16 juli Kapten är så rädd att vi ska rymma, han talte i går om hur många Amerikanska sjömän här går, som blivit tagna…29 juli Kapten har varit så ovettig på Styrman för att en åra kommit bort, han har ej för roligt han heller…3 augusti Ack vad brännvinet medför mycket ledsamt, huru lycklig den är som intet begagnar den otäcka dryck…6 augusti Hela natten har det regnat. Jag har varit utsidan och målat…9 augusti En rysligt ledsam dag. Constapeln har blivit förd iland. Gud vet om han någonsin mera kommer tillbaka, det lär vara kopporna han har. Nu läser Kap. ej mera för oss, jag lånar fram Predikan och läser. På eftermiddagen har jag sytt mina byxor, och tvättat lite kläder…12 augusti Jag drömmer om hemmet alltid…20 augusti Jag har smordt stänger och master. En ryslig hufvudvärk har jag det är då intet underligt såsom man skall vara till väders i solhettan. Wi badar hvar qväll, det är så skönt…23 augusti Mästa tiden har jag fått tillbringa i kojen, jag har nu sju boldar, de värker så rysligt..24 augusti I dag på morgonen har jag blifvit förd till sjukhuset…1 september Jag slapp Gudilof ut från sjukhuset… 3 september Klock ½ 7 hade vi lättat vårt ankar…”

Hemresan blev inte mycket muntrare. Han överlevde smittkopporna men fick snart hugga i precis som vanligt och de fick dessutom mycket ostadigt väder. På morgonen den 4 december måste de kapa masterna ”det kom sådana förfärliga brott så vi tänkte var minut att blifva sönderbrutna” men de blev räddade av ett ”Finneskepp” som den 7 december ankrade i Tyskland.  Ferdinand återkom utblottad till föräldrahemmet på julafton.

Sida ur den renskrivna dagboken med porträtt av Ferdinand Wahlström.

Efter några månader gick han till sjöss igen och han läste senare vidare och avlade sjökaptensexamen i Stockholm 1869. 1877 gifte han sig med Selma Zollin. De bodde på olika adresser i Stockholm medan Ferdinand tjänstgjorde som styrman och som befälhavare på ångbåtar.  Den sista ångare som han förde befäl över kom att bli Sveabolaget ”Norra Sverige” som 6 dec 1914 avgick från Stockholm. Utanför finska kusten minsprängdes fartyget av tyska minor och alla de ombordvarande, 20 män och 5 kvinnor, omkom. Ferdinand Wahlström var en av dem.

För drygt 10 år sedan fick jag å museets vägnar ta emot dagboken från resan till och från Rio de Janeiro. Den förvaras i ett specialgjort vackert fodral. Det var Ferdinand Wahlstöms sonson, före detta bokbindaren Lars Wahlström, som dels hade gjort det fodralet och som dessutom också bundit in en översättning av den tillsammans med uppgifter om Ferdinand Wahlstöm. Det var en riktigt fin gåva som Sjöhistoriska museet fick.