I det förra blogginlägget skrev jag lite om isbrytarnas historia och varför behovet av isbrytare uppkom under den senare halvan av 1800-talet. Sankt Erik är som jag skrev i det inlägget, en unik historiebärare, både ur ett teknikhistoriskt och samhällshistoriskt perspektiv som ångfartyg och tidig isbrytare.

Vår ambition är att få henne att gå för egen maskin igen till sommaren 2015 då vi firar Sankt Eriks 100 års jubileum!

Samarbeten med olika organisationer, företag och föreningar

Vi är många som tycker om vår gamla isbrytare och som gärna ser att hon bevaras i fint skick. Senast hon gick för egen maskin var sommaren 2007 och många av de som var med då är i dag med i Föreningen Sankt Eriks Vänner. Att bevara den speciella kompetens som krävs för att kunna köra Sankt Erik är en kamp mot tiden. Här har Föreningen Sankt Eriks Vänner en viktig roll då medlemmarna sitter på massor av värdefull kunskap som de kan förmedla vidare.

För att citera f.d. museichefen Klas Helmerson:
"Turer med Sankt Erik drar stora kostnader och kommer alltid att bli sällsynta, spektakulära undantag i verksamheten med att bevara Sveriges första havsisbrytare. Men det finns också ett musealt syfte med turerna. En ny generation får under turerna känslan, kunskapen och handlaget som krävs för att köra en stor ångmaskin. Lika viktigt som att spara maskineriet till eftervärlden är att vidmakthålla kunskapen att hantera det. Så länge den kunskapen kan bevaras och föras vidare förblir Sankt Erik ett levande museifartyg" (s.62-63, Sankt Erik, Isbrytare och museiångare, Vasamuseet Sjöhistoriska museet 1995).

Vi har fler föreningar som vi samarbetar med, bland annat Mariningenjörföreningen och Föreningen M20. Många andra föreningar använder henne för årsmöten och andra sammankomster. Sjöskolan på Beckholmen är flitiga hyresgäster. De håller regelbundet kurser i Basic Safety ombord Sankt Erik. Museifartygen hålls öppna för allmänheten under sommarsäsongerna, men Sankt Erik utnyttjas alltså året runt och av fler än de flesta tror.

Var är vi nu?

Vi håller på att planera hur renoveringen ska gå till. I ett första steg ska vi se över fartyget exteriört. Vi kommer att börja med styrhyttstaket/taket på bryggdäck. Det måste åtgärdas (bytas) snarast möjligt för att undvika ytterligare kostnader i framtiden.

Ett nytt vindskydd är beställt till akterdäck och det gamla sol och regnskydden (kanvasen) på båtdäck och akterdäck är inne på reparation och översyn. De som i sommar besöker Isbrytarkaféet kommer alltså att kunna äta sin mat sittandes i lä, men med den fantastiska panoramautsikten bevarad! En kvalitéshöjning som kommer alla besökare till gagn.

Vägen mot Sankt Eriks 100 års jubileum

Hur ska då detta gå till? Vi började faktiskt redan idag med att på plats se över renoveringsbehovet och prioritera omfattning på kommande arbete med taket på bryggdäck. Målet är att komma igång med renoveringen så snart som möjligt för att bli klara med detta första steg någon gång i sommar.

Vad kommer sedan?

Vi ser renoveringen som en trestegsraket. Enligt planerna blir det sedan dags att börja renovera båtdäck. Mer om detta när det börjar bli aktuellt!

Det återstår också en massa arbete för att få fartyget godkänt och klassat igen. Men det har gjorts förr, och den kunskapen finns bevarad. Om allt går som vi önskar kommer Sankt Erik att gå för egen maskin igen under sin 100 års sommar, år 2015!

Text: Magnus Rydahl