I början av året stängde vi museets äldsta utställning. I över 52 år har källarplanet innehållit utställningen Skeppsbyggnadskonst och i januari hölls den sista visningen inför museets vänförening av Eva Berglund Thörnblom. Nu står montrar öppna och föremål lastade på pallar bakom en låst dörr istället. Utställningen var rik på föremål, framför allt modeller, som representerade svensk skeppsbyggnadskonst genom historien. En mycket uppskattad och överskådlig utställning, redan saknad av många. Inte minst våra museilärare, som genom pedagogiska modeller kunde visa Stockholms varvshistoria och forna skeppsyggnadstekniker.

I utställningen har vi bland annat visat stora delar av tidiga vrakfynd som till exempel en aktersektion av örlogsskeppet Elefanten från mitten av 1500-talet. Stora, tunga ekstycken att nu montera ned och köra undan. Lyckligtvis ska detta fortsätta att visas efter sommaren, men då inte hos oss. Vi lånar nämligen ut det till Västerviks museum. De bygger en utställningn om det samtida skeppet Mars som förliste i samma slag och som man fann förra sommaren. I utställningen ska Mars material kompletteras med Elefantens. Detta är vi förstås jätteglada över och transporten går nästa vecka! Efter sommaren kan ni alltså göra en tur till Västervik och se Elefanten utställd där.

Elefanten monteras ned efter mer än 52 år på samma plats. Foto Anneli Karlsson, SMM.

Längst in i utställningen stod ett stort skovelhjul nedsänkt i golvet. Det härstammar från en liten hjulångare, passagerarfärjan Fritz Juel, byggd 1873 hos Burmeister & Wain i Danmark.

För att kunna rulla ut skovelhjulet fick våra snickare såga ur delar ur dörrkarmarna vi var tvungna att passera. Både upptill för höjdens skull och på ena sidan för att den utstickande axeln skulle kunna passera. Foto Susanna Allesson Nyberg.

Andra stora, tunga föremål som nu flyttas från utställningen är inom en annan kategori. Här har några av våra allra äldsta fartygsmodeller visats. Bland annat en galär från 1720-talet som är över 4 meter lång. Dessa är oerhört ömtåliga och därmed svåra att flytta och våra två modellbyggare ägnar dagarna åt stora lådbyggen. Sedan ska modellådorna transporteras till magasin, undantaget ett fåtal som faktiskt inte går att flytta. Till exempel får modellen från 1790, som vi benämner Konung Gustav IV Adolf, stå kvar i ett hörn. Den är fullriggad med segel, flagga och vimpel. Både akterspegel och galjon är rikt skulpterade och förgyllda. 66 metallkanoner sticker ut från sidorna. Vi får se var den hamnar till slut, men troligen kommer den inte att kunna lämna huset eller ens våningen den befinner sig på nu. I övrigt lämnas inget kvar av utställningen.

Fartygsmodell Ö 16. Modellen är tillverkad 1790 efter af Chapmans konstruktionsritningar och utgör ett förslag till nybyggnad utifrån erfarenheter man gjort under kriget mot Ryssland 1788-1790.