Nu kryper temperaturerna ner mot nollgradersstrecket och jag småspringer frusen över Slussen på morgnarna. Liksom människan kan också tiden frysa och i flera fall utgör stelfrusna klockvisare skrämmande påminnelser om katastrofers exakta ögonblick. I vissa fall har dessa tidsangivelser hjälpt till att lösa frågor kring händelseförloppen. 

I november 1944 torpederades Gotlandsbolagets S/S Hansa och försvann på några minuter i djupet. Av 86 ombordvarande klarade sig bara två med livet i behåll. Sänkningen var en av andra världskrigets stora händelser i Sverige och omgärdad av flertalet gåtor. Händelsen har kommit att kallas hansakatastrofen och utgjorde Sveriges största olycka sedan 1600-talet fram till den dag nästan exakt 50 år senare, då M/S Estonia förliste och 852 personer förolyckades.

 S/s Hansa byggdes 1899 på Stora eller Södra varvet i Stockholm mellan Tegelviken och Fåfängan på Södermalm. Hon kom att bli långt överlägset bolagets övriga fartyg i både teknik och skönhet. Fartyget var med sin längd på nästan 50 meter ett mycket vackert ångfartyg, vitmålat med överbyggnad i äkta mahogny. Ångmaskinen gav 700 hästkrafter, vilket gjorde att fartyget vid normal väderlek presterade 11 knop. Då s/s HANSA lämnade Nynäshamn vid midnatt mot den 24 november 1944 blåste nära på styv kuling, 13-14 sekundmeter. Efter flera dagars oväder skulle vindarna under natten avta, men än gick hög sjö och vattnet vräkte upp över backen redan på väg mot Landsort. Det lyste i alla ventiler, vilket vittnade om att många passagerare hade svårt att sova. Fartyget gjorde 8 knop och man beräknade vara framme i Visby vid halvniotiden morgonen därpå.

Morgonen den 24 november var gråmulen. I Visbys hamn hade man sedan en tid väntat på s/s HANSA. Man hade från början räknat med en viss försening på grund av vädret, men då klockan blev nio och man ännu inte sett skymten av fartyget förstod man att något allvarligare måste hänt. Kaptenen borde ha hört av sig över radiotelefonen vid ett eventuellt maskinhaveri.

 I en extra TT-utsändning kungjordes så katastrofen. Klockan 05.10 hade en explosion inträffat i s/s Hansan förskepp. Tre minuter senare hade fartyget sjunkit. Efterhand kom ett nytt meddelande om att minsveparen Landsort tagit ombord de två överlevande. Det blev då uppenbart att resterande liv ombord gått förlorade.

 Under sommaren 1945 flöt en del av styrhyttens aktervägg iland i Stockholms skärgård. Akter om styrhytten låg radiohytten och på denna satt en liten rund klocka. Radiohyttens väggklocka flöt iland och finns idag i sjöhistoriska museets samlingar. Klockans visare har rostat fast på 05:57.

I radiohytten låg 2:e styrman, den ene av de två överlevande, som sov vid tiden för explosionen. Han vaknade först då han befann sig sjunkande i det iskalla vattnet, med vågor som slog upp mot midjan.

 Tiden väggklockan stannat på har varit viktig i den efterkommande olycksutredningen. Den andre överlevandes armbandsklocka hade stannat på 05:10 och man utgick från att det var sänkningsögonblicket. Då man först 1988 lokaliserade s/s Hansas vrak långt närmare Visby än man tidigare trott, visar utredningen snarare på att det är tiden på radiohyttens klocka som stämmer med explosionsögonblicket. Klockan går att se i utställningen Shipping & Shopping, liksom en livboj från s/s Hansa som vi lånat in från Roslagsmuseet i Norrtälje.

 På ångaren Per Brahe, som sjönk i Vättern 1918, fann man inte mindre än tre klockor. Den som satt på en omkommen passagerare stannade först, därefter en klocka från buffén i salongen och sist en väggklocka från styr- eller maskinhytten. Utifrån dessa tre tider kunde man utröna mer exakt när fartyget gick under.

 Den lilla, knappt 8 cm i diameter, runda klockan från S/S Hansa kan också jämföras med den väckarklocka av plast en av de överlevande på M/S Estonia hastigt stoppade i sin ficka då den fallit i golvet och tappat batteriet vid första krängningen. Klockans visare har frusit på den ödesdigra tiden 00:02:57