En dag när jag var rätt ny på museet ringde en person och frågade om jag visste vem Yngve Rollof var. När jag inte visste det blev han besviken (och tyckte antagligen att jag var en ovanligt inkompetent museianställd) men jag fick berättat för mig att Yngve Rollof var en kommendörkapten som bland annat skrivit serien ”Sveriges inre vattenvägar”. Rollof hade nyligen avlidit och man hade varit på väg att slänga hela hans privata samling. Var vi intresserade av att ta hand om den? Efter lite konfererande med kollegor (som mycket väl visste vem Rollof var) beslöts att vi skulle ta in samlingen.

Det visade sig vara en stor samling, kanske uppemot 30 flyttlådor. Eftersom vi inte hade plats för alla lådorna i museet så hamnade de på övervåningen av Båthall II där jag fick börja ett grovrensningsarbete under vintern 2000. Det var kallt och eländigt och fortfarande när jag tänker på Rollof eller tar fram hans material, så kan jag nästan känna mina stelfrusna fingrar.

Dessutom visade sig materialet vara svårgenomträngligt. Förutom att det innehöll gamla gardiner och annat som snabbt kunde rensas bort, så var flera lådor helt och hållet fyllda med pappersremsor. På remsorna fanns maskinskriven text som var delar av manus till Rollofs böcker, samt citat urklippta från böcker och brev.

Ur mappen "Moälven". Att kartan omotiverat tittar fram mitt i brevet beror på att Rollof klippt bort en bit.

Det var många veckors arbete att försöka bringa någon ordning i allt detta. Mycket var helt omöjligt att få någon som helst ordning på. Flera flyttlådor som var fyllda med små papperslappar med lösryckta meningar på fick helt enkelt kastas. Fotografierna lades i vårt fotoarkiv och är i dag sökbara och digitaliserade.

Men när rensningen var gjord så återstod ett antal prydliga arkivkartonger som fyller 3,5 hyllmeter i arkivet. Det är manus till böcker som inte blev helt klara, men också åtskilliga volymer med geografiskt uppdelad information. Där samsas tidningsurklipp med brev och manusutkast.  Rollof skrev ofta till personer som skollärare och präster och frågade om de visste något om båtar och kanaltrafik i deras trakt. Vissa av svarsbreven är bevarade i sin helhet, men flertalet har Rollof klippt sönder. De rader i ett brev som handlar om en speciell kanal har hamnat i mappen om just den kanalen, medan raderna som beskriver båttrafiken på en viss sjö hamnar i den sjöns mapp. Det är praktiskt när man söker uppgifter om just en viss sjö eller kanal, men å andra sidan så försvinner informationen om vem som har bidragit med en viss uppgift, vilket gör det till ett källkritiskt problem att granska uppgifterna. Rollof blev också ganska kritiserad för att det fanns en del att önska av faktagranskning i hans böcker.

Men faktum är att hans material ändå används. Tack vare att vi publicerat förteckningen på webbportalen Visualarkiv så får personer som googlar på t ex ”Dellensjöarna” eller ”Dyltaån” se att det finns information på Sjöhistoriska. Det är främst släkt- och hembygdsforskare som använder sig av materialet, inte specifikt sjöfartsintresserade. Det är ett exempel på att arkiv ofta används i ett syfte som inte alls var tänkt när man en gång i tiden skapade dokumenten.