En kollega bad mig i våras att berätta om ”modernt kulturarv” för en grupp studenter från Södertörns högskola. Med lite kort varsel funderade jag igenom vad detta kan betyda och hur man kan berätta om det i vår verksamhet. För visst förvaltar vi ett modernt kulturarv.

Det är flera uppgifter som åligger en intendent. Förutom att vårda och tillgängliggöra samlingarna ska vi även bearbeta, utöka och komplettera dem och en av de viktigaste aspekterna då är att dokumentera den tid vi lever i just nu, samtiden.

Det mest önskvärda är alltid att samla in flera delar inom ett ämnesområde, det vill säga både arkivalier, föremål och foton ihop med intervjuer och annat källmaterial som kompletterar varandra. På så sätt kan vi visa på och bevara en händelse, en företeelse, kanske en teknologisk milstolpe, allt givetvis med anknytning till vårt maritima ämnesområde.

När vi samlar in föremål utgår vi från vår insamlingspolicy. Där har vi enats kring vad som ska motivera en insamling. En viktig motivering är att vi ska försöka dokumentera samtiden utifrån nya perspektiv såsom klass, kön, kulturell bakgrund och generation.

Ett exempel är samtidsdokumentationen av Sveriges första deltagande i en internationell FN-ledd insatsstyrka (UNIFIL-styrkan) i Libanon 2006-2007. Sverige skickade korvetterna HMS Gävle och därefter HMS Sundsvall, som ingick i styrkan under ett år.

Den här FN-flaggan kommer från HMS Gävle och var den som var hissad under insatsen. Lite fransig och sliten, precis så som vi vill ha den eftersom det vittnar om vad den varit med om.

Denna hemlängtan är från HMS Sundsvall. Det är tradition att hissa denna vimpeln 08.00 inlöpningsdagen i hemmahamnen, så denna hissade HMS Sundsvall vid hemkomsten till Skeppsbron i Stockholm den 1 september 2007.

Den är 25,6 meter lång och längden räknas ut efter en formel som jag aldrig någonsin kommer ihåg utantill. För detta känner jag mig ursäktad, eftersom även en kollega på Marinmuseum i ett klipp på Youtube benämner det: ”en intrikat formel jag tyvärr inte har i huvudet”). Även då man googlar ges olika svar, så jag låter formeln vara osagd.

Insamlingen av de här två flaggorna gjordes 2007 och 2008 och ingår alltså i ett dokumentationsprojekt, "Sjöofficerare i nytt millennium". Både korvetten HMS Gävles och HMS Sundsvalls befälhavare har intervjuats. En rapport finns i arkivet tillsammans med utskrifter av övriga intervjuer, artiklar, material från marinens webbsida och en del fotografier. Rapporten handlar om hur tjugofyra idag aktiva sjöofficerare i olika åldrar, ser på sitt yrke från tiden då de äldsta började i marinen på 1970-talet fram till idag, det hela sett mot bakgrund av den genomgripande omstruktureringen från invasions- till insatsförsvar och därmed genomförda omorganisationer och nedläggningar av förband. Det har också publicerats en bok med samma namn som bland annat finns i vårt bibliotek.

En annan nyare och svår insamling är vårt Estoniamaterial. En tid efter katastrofen 1994 lät vi intervjua anhöriga och överlevande, ett material vi nu har i vårt arkiv.

Vi blev i samband med intervjuerna erbjudan en del föremål, varav det mest frekvent visade, publicerade och utlånade är den väckarklocka som en överlevande person stoppade i fickan vid händelsen.

Det är ju alltid önskvärt att en dokumentation mynnar i en utställning, vilket glädjande nog sker mer och mer. Dels förfogar vår avdelning över de två trappmontrarna här i huset, där vi kan presentera just sådana här saker. Just nu presenteras dessutom dokumentationen av Cementa i Galleri Östberg. I Estonias fall, gjorde vi en utställning 11 år efter katastrofen, då vi använde delar av vårt material och våra föremål.

Ibland samlas föremål in i samband med en utställning. Ett modernt exempel är två nappar med döskallemotiv. De ingick i en utställning om pirater, eller egentligen piratsymbolen. I början av 1700-talet började sjörövare på Atlanten använda svarta flaggor med skelett och dödskallar på. Motiven var dåförtiden vanliga kristna symboler för död och förgänglighet. Även skeppskaptenerna använde dödskallen som symbol i sina loggböcker för att registrera dödsfall ombord. Istället för död och våld verkar den ha fått en annan innebörd för dem som till sina små barn köper kläder och nappar med denna från början dödens symbol på. Napparna är ett exempel på dagens insamling av föremål som dokumenterar samtiden utifrån nya perspektiv.