Samlarna - Sjöhistoriskas blogg

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Hur använde man en änterdragg?

Sjöhistoriska museet har två relativt anonyma änterdraggar. Uppgift om deras historia saknas i båda fallen men den ena, Ö 1001, vet vi kommer från Stockholms örlogsvarvs modellkammare, under 1800-talet belägen på Skeppsholmen. Därifrån har museet ett tusental föremål som via det gamla Marinmuseum på Strandvägen kom till det 1936 nyöppnade museet och blev örlogssamlingens stomme. Det är en blandning av föremål – inte alltid modeller till örlogsmateriel – och allt möjligt tycks ha hamnat i denna kammare utan att tidigare tillhörighet angetts. 

Änterdragg Ö 1001Änterdragg Ö 2530

Ö 1001 och Ö 2350

Utan uppgifter går det bara att säga något generellt om änterdraggarna. Tunga och stora som de är reflekterar man över hur de var tänkta att hanteras i en stridssituation med en snabb äntring av fiendens fartyg. Då är det fantastiskt fint att få en instruktionsritning från tiden då de verkligen var i sving!

Instruktion om äntring från Flottans konstruktionskontor. Krigsarkivet.

Denna instruktion är signerad J v D Aveelen, en holländsk kopparstickare verksam i Sverige 1698 - 1715 bl.a. för att arbeta under Erik Dahlberg med det berömda Suecia antiqua et hodierna – verket. Instruktionen har tillhört Flottans konstruktionskontor och finns nu på Krigsarkivet och har förmedlats av Börja Magnusson, Nationalmuseum.

Teckningen visar hur draggen är tänkt att släppas från märskorgen och därigenom svinga från rånocken över till fiendefartyget och greppa tag i detta.

 Ö 9888

Äntringens moment beskrivs i Nordisk familjebok: ”Äntra, sjöv. 1. Uppklifva i tacklingen. - 2. öfvermanna ett fientligt fartyg genom att öfvergå till detsamma och tvinga dess besättning att ge sig. De af ett örlogsfartygs manskap, som tillhöra äntringsafdelningen, kallas äntergastar. Dessa voro förr väpnade med änterbila (en kortskaftad yxa, försedd med en utstående pik i den mot eggen motsatta delen) till anfall och för strid man mot man samt med ä n t e r p i k (ett långt träspjut med järnspets), hvarmed äntringen skulle afslås. Vid äntring nyttjades dessutom en med en bit kätting och en lång lina försedd fyrarmad dragg, änterdragg, som från underrårnas nockar kastades öfver i det fientliga fartygets reling för att fasthålla detsamma. Ofvanför det anfallna fartygets reling uppspändes ett nät, ä n t r i n g s- 1. än t er n ät, för att försvåra eller hindra äntringen.”

Änterpik

 

Museet har en stor mängd änterpikar och änteryxor.