En dag när jag ganska nyligen börjat arbeta på Sjöhistoriska museet ringde telefonen och en dam frågade mig om namnet på ”den svenska båten som seglade världen runt”. Jag fick erkänna att jag inte visste vilken båt hon tänkte på och fick då en ledtråd ” det ska vara fem bokstäver”. Korsordslösare alltså.

Jag tog senare reda på att båtens namn var Fidraoch häromdagen såg jag att vi har några ritningar på Fidra i våra samlingar. Jag googlade lite för att hitta mer uppgifter om Fidra som jag kunde komplettera databas en med. Då kom jag också att tänka på att de korsordslösare, som för tio år sedan ringde lite då och då till museet, nu lyser med sin frånvaro. De använder väl också Google kan jag tro.

Fidra var en ketch och världsomseglingen företogs av några svenska marinofficerare i början av 1920-talet. Resan väckte mycket uppmärksamhet. Via Google hittade jag också en blogg om Fidras resa. Det mest intressanta tyckte jag var en läsare som kommenterar om hur resan beskrivs i efterhand och vilka som får uppmärksamhet för bedriften (befälen) och vilka som gjorde det mesta av jobbet (manskapet). Som bloggkommentatorn lite tillspetsat beskriver det:

”dessa officerare behövde inte mer än navigera, ta på paraduniform och besöka konsulaten
..Seglingen sköttes av 9 sjömän som s.a.s. gjorde jobbet. Vid mottaganden och vid hyllningar fick dom hålla sig undan… som vanligt”

Ytterligare en aspekt på detta får man när man tittar på själva ritningen och ser hur mycket mer utrymme officerarna har i jämförelse med männen i besättningen med egna hytter och gemensam salong och badkar. Besättningen fick nöja sig med en skans med kojer i.

Del av Fidras inredningsritning (SR 2325:4). Nedanför syns först officerarnas del av båten och underst manskapet (ritningarna har inte samma skala).