I Lissabon rymde tre sjömän, i Valparaiso åtta och i Honolulu fyra stycken. Det låter som en tuff resa när så många sjömän valde att rymma, men det är en av svenska flottans mest berömda seglatser det handlar om.

1883-1885 gjorde den svenska örlogsfregatten Vanadis en världsomsegling. Man samlade bland annat in data kring jordmagnetism och hydrologi och ombord fanns alltså förutom besättningen ett flertal vetenskapsmän. Att dessutom prins Oscar var med som löjtnant ombord gjorde att den här resan blev mycket uppmärksammad.

Ur Kamratföreningens mönsterrulla, ÖH 1154 Sjöhistoriskas arkiv.

I en rulla ur ”Jordomseglarnas kamratförbund” kan man följa deltagarnas öden efter hemkomsten. Men det som slog mig mest när jag ögnade igenom listan var inte vad som hände med deltagarna när de kom hem, utan hur många som rymde under själva resan.

Redan innan Vanadis kommit iväg från Karlskrona rymde den första personen och sedan fortsätter det. Av alla rymmare sticker två ut lite extra.

Om matrosen Elis Bengtsson kan man läsa följande:
Rymd i Valparaiso d. 14 mars 1884. Embarkerat i Callao d. april 1884. Rymd i Papieta (Tahiete) d. 1 juni 1884 derefter försvunnen för Kamraterna

Varför rymde Elis i Valparaiso i Chile för att sedan ångra sig och på något sätt hinna ifatt fartyget och gå ombord igen i Callao (som ligger i Peru och betydligt längre norrut)?  Och lite mer än en månad senare rymmer han ytterligare en gång för att då inte återkomma. Vad drev honom till att rymma två gånger? Det måste ligga en spännande berättelse bakom, men jag får inte veta mer än dessa torra fakta.

En annan deltagare rymde den 9/6 1885 i Stockholm, alltså efter hemkomsten! Som förklaring står i liggaren ”Stora skulder och räkningar i Yokohama”. Där göms ännu en historia.

Noteringarna för de tre som rymde i Lissabon. ÖH 1154 Sjöhistoriskas arkiv.

I ett tidningsurklipp skriven vid 25-årsjubileet nämns faktiskt att av de 400 man som mönstrade på rymde 18 stycken och 4 omkom. Säkert var villkoren hårda för det vanliga manskapet, rymningar var vanliga på handelsfartyg vid den här tiden. Kanske var det så vanligt med rymningar att man vid den här tiden tog det nästan som självklart att några skulle försvinna under vägen.
Men nog vore det intressant att få veta om rymmarna någonsin kom hem igen och om de då berättade att de faktiskt varit med på den berömda resan, men hoppat av. Eller var det något som man i så fall talade tyst om? För de besättningsmedlemmar som följde med hela vägen runt ser man, bland annat i deras dödsrunor, att Vanadisresan var en av de viktigaste upplevelserna i deras liv, men då i positiv bemärkelse. Det hade varit oerhört spännande att höra dessa olika perspektiv. Några besättningsmän skrev dagbok om sina upplevelser som finns i original eller kopia i arkivet på Sjöhistoriska. Kanske nämns något om rymningarna där. Kanske något jag borde kolla upp och återkomma med...

Arkiv på Sjöhistoriska med anknytning till Vanadis:

Vanadisfararnas kamratförening
Vanadisexpeditionen 1883-1885 (vetenskaplig dokumentation)
Lindman, Samuel Arvid Ackates (deltagare i expeditionen, senare stadsminister)
Holmgren, Fritiof (deltagare i expeditionen skrev dagbok)
Humbla, båtsman  (deltagare i expeditionen, skrev dagbok som senare publicerades)