I höstas var jag på en mycket intressant konferens i Berlin som handlade om  hur man på olika vis kan involvera museibesökare i museernas samlingar. Deltagare från olika delar av  världen samlades i Dalhem i Berlin på det etnografiska museet där.  Thomas Walle från Norsk folkemuseum berättade om hur människor med rötter i Pakistan arbetat tillsammans med museiintendenterna med att samla in föremål och livshistorier för att sedan visa upp dessa på museet. Jette Sandahl från The Museum of Copenhagen berättade om hur en gammal föremålssamling i museet från filosofen Sören Kirkegaard fått liv genom att betrakta den ur ett nytt perspektiv; nämligen genom temat kärlek och bristen på kärlek i hans liv och i hans verk. Människor bjuds in för att själva lägga till föremål och historier som berättar om deras egna erfarenheter.   Annmarie de Wildt från Amsterdam Museum har tillsammans med flera kollegor samlat in historier om och från småaffärer i Amsterdam i nära samarbete med affärsinnehavarna. Elisabeth Tietmayer från Musum of European Cultures i Berlin har också hon arbetat nära småföretagare när hon samlat in föremål och historier och gjort utställning om den Berlinska företeelsen Döner kebab. Det här var bara några exempel. Det mest långväga exemplet kom från Sydafrika. Museer, inte minst svenska museer,  har sedan de grundades  arbetat med insamling, men det nya är alltså att det sker i så nära samarbete med människor.  Att hålla museernas samlingar levande och samla in minnen från dagens samhälle är livsviktigt för att inte museer ska bli döda monument över en tid långt tillbaka. Vår samtid blir snart historia!

Det fick vi verkligen en påminnelse om sista dagen när vi gjorde en utflykt till den forna östtyska staden Eisenhüttenstadt nära gränsen mot Polen.  Staden grundades 1950 och hette då Stalinstadt och blev en så kallad mönsterstad för befolkningen som så gott som alla arbetade på stadens järnverk.   I dag har man satsat mycket pengar på att bevara den ursprungliga bebyggelsen, se bilderna. En historiker från Berlin har också grundat ett ”Dokumentationszentrum Alltagskultur der DDR”, alltså ett museum om DDR, där han samlar mängder med möbler, husgeråd etc som folk slängde efter murens fall när de istället började handla IKEA-produkter. Han gör intervjuer och samlar in berättelser och föremål som berättar om människornas vardagsliv  i DDR. De har redan blivit historier från en värld så annorlunda mot livet i Eisenhüttenstadt i dag. 

Konferensen anordnades av kommittéer inom den internationella museiorganisationen ICOM framförallt av COMCOL, the International Committée for collecting. 

Fotograf: Eva Fägerborg