Häromdagen ringde en kvinna via museets entré och bad att få titta på ett föremål med en spännande historia kopplad till hennes släkt. Besökarens morfars farfar var ingen mindre än "Brännvinskungen" L O Smith (1836-1913).  Brännvinskungens dotter Mary Smith gifte sig 1887 med den betydligt äldre prins Jean Karadja Pascha. Han var diplomatiskt sändebud och minister vid hoven i Stockholm, Köpenhamn och Haag från 1882 och fram till sin död 1894. Här blev han en välkänd personlighet inom Stockholms societet på grund av sin stiliga klädsel och sitt eleganta uppförande. Den oväntade förlovningen med den 33 år yngre Mary blev mycket uppmärksammad och skandalomsusad i media. 

Föremålet i fråga är ett tvinnat silkessnöre i rött, blått och gult. Vid tiden för överlämnandet till oss berättade givaren Arnold Schumburg följande historia: "Detta silkessnöre (Landsförvisningssnöre, en blå-röd och två gula kardeler) har av sultanen av Turkiet sänts till Prins Karadja, Stockholm, enär denne övergått till kristendomen. Första gången han uppträdde som kristen var, då han var min fadder vid mitt dop den 8.5.1885. Stockholm den 28.4.1952. A. Schumburg, Sjökapten".

Med uttrycket "Att få silkessnöret" menas idag att man förväntas säga upp sig från sin tjänst. Under denna tid var innebörden betydligt dystrare: man förväntades ta sitt liv.
Vad min besökare och hela hennes släkt nu kliar sig i huvudet över är varför Jean Karadja Pascha egentligen fick silkessnöret. Enligt dem har han nämligen aldrig varit muslim.

Arnold Schumburg har vid flera tillfällen även skänkt handlingar till sjöhistoriska museets arkiv.