ÖR 5933. Sjöhistoriska museets arkiv.

Det finns en ritning i arkivet som enligt texten visar ”det gräsligaste instrument till sjös”. Det vill säga, när ritningen gjordes, troligen i början av 1600-talet, så tyckte man att det var det värsta vapen man kunde tänka sig användas i en sjöstrid. I dagens värld med atombomber och kemiska vapen känns det inte lika gräsligt, om än illa nog. 

Vad var det då för vapen? Ritningen visar flera olika vapen som fyrpilar och granater, men i nedre högra hörnet finns en teckning visande: ”En blykula att bereda att skjuta utur en musköt en brand i en vägh eller skepp”. Teckningen är inte särskilt detaljerad, men det måste vara en brinnande kula att som skulle kunna antända ett hus eller fartyg.

Detalj av ÖR 5933. Sjöhistoriska museets arkiv.

Den som gjort ritningen har ytterligare understrukit vapnets förskräcklighet genom att skriva:
”Det vore illa, att en kristen potentat skulle vara nödgad att bruka detta instrument emot den andra, men mot turken väl, med mindre nöden kräver så.” 
Tanken att vissa vapen kan användas enbart mot vissa fiender känns tyvärr mer aktuell än  eldkulans förskräcklighet. Hur klassificerar vi våra fiender idag? Är det inte en högst aktuell tanke att olika typer av vapen kan motiveras att användas mot vissa fiender men inte andra? För fyrahundra år sedan kunde man skriva det öppet.