Häromdagen höll jag rent rutinmässigt på att skriva in några äldre inkomna handlingar i vår arkivförteckning. I vår gamla liggare stod bara ”Kapten S. Dahlgren. Brev och brevkort”. S. Dahlgren är alltså den som har skänkt sakerna.

Brevet och brevkortet visade sig dock vara av ett mer ekivokt slag. Det ena var det här vykortet tryckt i Paris där man med en liten flärp kan dra ner livstycket på kvinnan på bilden och därmed blotta hennes bara bröst. Det andra var ett handskrivet brev som först intresserade mig på grund av sitt innehåll, innan jag förstod att det var ett skämt. Brevet lyder:

"Chigaco

Dyra vän!

Det är min sorgliga pligt att underrätta dig att din kära Moster Maria är död.
Enligt sitt testamente insätter hon dig såsom sin arfvinge till hennes lilla förmögenhet uppgående till omkring 12000 (Tolf tusen) dollars.
Under sin sista sjukdom talade hon alltid om sina slägtingar, de sista ord hon yttrade var om de allo voro samlade för att kyssa..."

Här vänder man blad och får se det här!

Det finns ju inget maritimt tema, så varför finns det här i vårt arkiv? Dahlgren var sjökapten så kanske menade han att denna typ av skämtkort var vanliga till sjöss. Han kanske berättade något om hur han fått tag i korten när de lämnades till museet, men det finns inte nedskrivet någonstans. För en nutida museitjänsteman säger det något om hur viktigt det är med dokumentation och kontext när man samlar in nya saker. Och hur det går att dölja ett innehåll genom en neutral, om än korrekt, rubrik i förteckningen. För att rätt förstå innehållet måste man ändå alltid öppna lådan.